I söndags den 16 oktober var det hembygdsdag i Vittsjö. Dagen började i kyrkan, där Sven Röstin var tjänstgörande präst. Här sjöng hembygdsföreningens kör ackompanjerad av Boel, Malin och Marie Bengtsson samt Bertil Lundstedt. De spelade på dragspel, fiol, bas och gitarr. Först framfördes tre sånger: Ja, vilken härlig dag, Det finns en källa och Tänk, vilken sång det ska bli. Som avslutning på gudstjänsten/högmässan sjöng kören ytterligare tre sånger: Lugna hamn, Det urgamla kors samt Låt oss alla en gång mötas.
Därefter vandrade ca 50 personer över till Församlingshemmet. Här var bord vackert dukade för de som hade anmält sig. Karin o Boel hälsade alla välkomna. Nu dukades det fram äggakagor, lingonsylt, rivna morötter, lite bröd samt dricka. Man lät sig väl smaka och flera backade t o m om. Det är ju inte var dag som det bjuds på skånsk äggakaga. Det var en gemytlig stämning och kul att få träffas och pratas vid.
När alla kände sig mätta och belåtna satte man en kanna kaffe på varje bord och alla bjöds på en liten mjuk kaka. Krister Lindkvist, Helsingborg, men född och uppvuxen i Vittsjö tog sedan till orda samt visade bilder. Först var det bakgrunden till hans liv. Hur stor skulle sannolikheten vara att han skulle komma till världen i Vittsjö? Här berättades om de som for till Amerika. Skulle förfäderna överleva sjukdomar och nöd, t ex spanska sjukan och tuberkulos? Kunde de gamla här hemma ta hand om ogifta dotterns barn? Ja tydligen för 1942 föds Krister, fräknig och rödhårig!
Sen fick vi också veta mycket om Nordiska Kompaniet, som var ett mycket stort hus i Vittsjö och som ägdes en tid av Kristers far. Byggnaden såg stilig ut men kommunen köpte det och de rev sen huset. Enligt Krister kunde man se ut mellan väggen och fönsterkarmen, så det var kanske inte så märkligt att det revs.!!
Vi fick också stifta bekantskap med olika personligheter från Vittsjö som bott och verkat i huset men också om hur han hade det som barn på fritiden och i skolan. Flera av oss log igenkännande då han berättade hur han åkte med sillarör, en enkel skridsko som bands på skon. De barn som hade det lite bättre ställt hade däremot halvrör med känga.
Ja vi fick verkligen leva oss in i hur det var i Vittsjö fram till 50-60.talen. Karin framförde ett stort tack till Krister för en mycket intressant berättelse genom att överlämna en blomma och lite choklad. Han fick en rungande applåd och även Boel med döttrar fick en applåd för sitt arbete med kören och inte minst för allt arbete inför den här dagen.
Så var det dags att bege sig hemåt efter en mycket trevlig dag med god samvaro. Kanske kommer vi att kunna läsa Kristers berättelse i kommande årsbok? Det skulle vara riktigt roligt!
