En svenskättling från Amerika besöker Virestad

Midsommarhelgen 2013 fick Virestad socken besök av en mycket trevlig dam vid namn Jean Larson från Dallas, Texas, USA. Hon gjorde en resa i sina förfäders spår, på över 8000 kilometer, för att med egna ögon få se de platser där hennes rötter ligger stadigt förankrade i den småländska myllan.

Jean´s farfars far hette Sven Larsson, och han föddes 1848 i Kateboda (då tillhörande Virestads församling). År 1870 emigrerade Sven, som så många andra, från det lilla fattiga Småland till det stora rika landet Amerika, där möjligheterna att försörja sig var så oändligt mycket större. Sven hamnade till att börja med i Rockford, Illinois, och året därpå kom även hans syskon, Peter och Nilla, över till Amerika och förenade sig med honom där. Sven och Peter försörjde sig som lantarbetare, och i åtta års tid sparade de sina löner för att så småningom kunna köpa sig varsin egen farm i Maple Valley township, Buena Vista county, Iowa.
1871 anlände en kvinna vid namn Christina, bördig från Västra Torsås, till trakten. Hon och Sven fattade tycke och gifte sig strax. Sven sålde sin första farm, och köpte tillsammans med Christina en ny farm i Diamond township, Cherokee county, Iowa, och vid ungefär samma tidpunkt avsvor han sig sin trohet mot den svenske konungen och blev en amerikansk medborgare.
Sven och Christina fick fyra barn, tre söner och en dotter. Äldste sonen George blev farmare precis som sin far. Han hade en farm i Aurelia, och han gifte sig med en svensk änka bördig från Hestra. Hon hade sedan tidigare två barn, och tillsammans fick de ytterligare tre. Deras son Orville övergav sina fäders yrkesval och blev revisor. Hans enda barn blev dottern Jean, som nu är en hängiven släktforskare och således svenskättling i tredje generationen.

Efter att ha släktforskat aktivt i drygt 18 år beslöt sig Jean för att hon ville besöka de platser där hennes förfäder hade fötts och där de upplevt sin barndom. Hon anlitade en resebyrå som erbjöd en veckolång guidad tripp i Danmark och Sverige, med möjlighet att stanna kvar i Skandinavien några extra dagar för eget resande. Därefter tog hon via hemsidorna kontakt med Ingegerd Johansson, från Kronobergs genealogiska förening, och Ylva Samuelsson, från Virestad hembygdsförening, och efterfrågade assistans för de extra dagar som hon ville tillbringa med att besöka Virestad och Västra Torsås. Och då såväl Ingegerd som Ylva själva är hängivna släktforskare så fanns det naturligtvis ingen tvekan om att detta var något som vi mycket gärna ville vara behjälpliga med.

En detaljerad plan för de tre dagar som stod till vårt förfogande gjordes upp. Allt i syfte för att Jean skulle få se både så mycket som möjligt av sina förfäders boplatser, men också att hon skulle få en inblick i ”dagens Småland”.
Vid middagstid på midsommarafton anlände Jean till pensionat Björkelund i Stenbrohult. Där mötte Ingegerd och Ylva upp för vår första punkt på dagordningen, ett besök på midsommarfirandet i Virestads hembygdspark. I Amerika firas inte midsommar, så det var extra roligt att få visa hur vi hyllar denna tilldragelse, med midsommarstångens resning, folkdanslagets danser och folkdräkter, flickor med blomsterkransar i håret osv. (Jean fick till sin förtjusning t o m se vår så typiska ”små grodorna” framföras, bland ringdanserna.) Vi besökte även stugorna i parken, så att Jean fick möjlighet att bilda sig en uppfattning om hur hennes förfäders hem en gång i tiden kan ha sett ut.

Efter midsommarfirandet var vi välkomnade hem till Hugo Magnusson och hans fru Maj-Britt i Virestad. Hugo är född i Brommeshult, och det visar sig strax att han är en brylling till Jean´s far!
Hugo visar oss ett fotografi som han har på sin farfars mosters son och dennes familj, och Jean blir glatt överraskad. Fotografiet visar ju hennes farfars far med familj, och det är en kopia av det större porträtt som hon själv har därhemma i Dallas. Detta är mycket spännande, och vi hör tydligt hur förfädernas eko genljuder tvärs igenom både århundranden och kontinenter. Vi förstår att för Jean är detta ett väldigt speciellt tillfälle, och att hon nu verkligen kan känna hur banden knyts ihop.
Pratstunden med Hugo och hans fru blir både trevlig och intressant, och Maj-Britt bjuder på kaffe och hembakat som smakar ljuvligt gott i midsommarkvällen.

Dagen därpå är det dags för en rundtur utmed småvägarna runt Virestad och Västra Torsås. Ingegerd är väl förberedd och har prickat in de gårdar där Jeans förfäder har residerat. Första stoppet är Gottåsa gamla gästgiveri, därefter besöker vi Kärr, Kull och Torsås by. I Torsås besöker vi först kapellet och ser om vi kan finna någon gravsten som kan ha anknytning till Jean. Därefter åker vi till Torsås Sjögård, och vi välkomnas där av Ann-Kristin och Thomas Sjöström som numera äger och bebor den vackra gamla gården som varit i Ann-Kristins släkt i många generationer. Även Ann-Kristin är avlägset släkt med Jean, och det blir en trevlig pratstund med familjen innan det är dags att hasta vidare till en lunch på Torsgården i Lönashult.

Efter lunchen besöker vi först minnesstenen i Håldala, innan vi kör till Finnanäs där Jeans farfars mor Christina är född. Jean har sin kamera redo, och tar kort på alla de gårdar vi visar henne. Naturligtvis är de allra flesta hus tillbyggda och renoverade sedan den tid då hennes förfäder bebodde dem, men själva den småländska kärnan finns kvar och känslan av hur det en gång var kan alltid förnimmas.
Jean berättar en anekdot om hur svenskar som flyttade till Amerika kände inför stenar även efter att de lämnat Sverige. En av Sven Larssons systrar, Ingrid flyttade inte själv till USA, men hennes dotter Signild gjorde. Hon gifte sig med Charles Nelson, från Västra Torsås och de hade fyra barn. En dag ville deras två döttrar ett stenparti i trädgården. När Charles Nelson kom hem den dagen sade han genast till flickorna att sätta tillbaka stenarna. Han sa att när han nu äntligen kommit ifrån det steniga Västra Torsås så ville han minsann inte att hans döttrar skulle sätta stenar i hans trädgård. Hela sin barn- och ungdom hade han varit tvungen att arbeta med att få bort alla dessa eländiga stenar från fält i Sverige.
Nåväl, via Brommeshult och Hormeshult kom vi således till Åbogen, och då dagen nu redan var långt liden så avslutade vi får rundtur där.

Söndagen inleddes med ett besök på två av Katebodas gårdar. I förväg hade vi kontaktat de nuvarande boende där, Per-Olof Johnsson och Stefan Salomonsson, och de hade välvilligt gett sitt samtycke till att vi fick komma och ströva runt på gården och fotografera. Vädret var tyvärr inte det allra bästa, men för Jean var det naturligtvis en härlig upplevelse att äntligen få se sin farfars fars födelsehem. Hon fällde upp kapuschongen mot regnet och fotograferade allt av intresse. Huset i Kateboda är förvisso inte detsamma längre, men det finns grindstolpar, jordkällare, stenmurar och mycket annat som ser ut att kunna ha funnits där sedan 1800-talets slut. Även en del äldre jordbruksredskap, såsom t ex en lie lutad mot ladugården, avfotograferades och diskuterades.
Från Kateboda fortsatte färden ut till Tjurkö, Agunnaryd, där Ingegerd bjöd på lunch bestående av småländska isterband, i den underbara miljön i den vackra gamla gård där hon växt upp.

På eftermiddagen besöktes Massa-Petterns jordkoja i Västra Torsås, en mycket sevärd och väl bevarad fattigmansbostad, som visar nutida besökare hur levnadsförhållandena faktiskt kunde te sig för bygdens mindre lyckligt lottade. På vägen stannade vi också naturligtvis till i Grönhult och i Stahult, två gårdar som ofta förekommer i en Västra Torsås-forskares anor.

Kvällen avslutades med ett besök i Stenbrohults kyrka, där årets musikvecka inleddes just denna dag. Ett besök i en av våra vackra kyrkor, med ett smakprov av vår vackra svenska musik, fick således avrunda amerikanska Jean´s besök i Småland. Vi hoppas att hon har haft en givande vistelse i vår underbara bygd, och att hon har fått med sig hem många härliga minnen från sina förfäders fosterland.

Klicka på bilderna nedan, för att se var och en av dem i större format.