När man kommer som besökare till Biskopskällaren ser det nästan ut som en potatiskällare. Ett modernt papptak ligger över låga stenmurar. Men om man går ner i källaren ser man strax att Biskopskällaren är något helt annat är en vanlig potatiskällare. Smala ljusgluggar leder ner dagsljuset genom tjocka gråstensmurar. Mitt på golvet reser sig två stora kolonner som håller uppe ett välvt tak. Där finns sex stycken kvadratiska tegelvalv, där ribbor av format tegel bildar kryss över varje valv. Längst med väggarna kan man ana en murad stenbänk. Både väggar och tak är vitputsade med kalkbruk, golvet är stampad jord. Det som idag är en ensam källare med papptak är en rest av ett stort medeltida biskopspalats.

Här bodde på 1200-talet en av Nordens mäktigaste män, den danska ärkebiskopen Anders Sunesen. Anders föddes på 1160-talet och tillhörde den danska stormannaätten Hvide. Som många andra unga stormän på den här tiden skickades han utomlands för att få en ordentlig utbildning. Han studerade teologi i Paris och juridik i Bologna. Sedan tillbringade han en tid i Oxford innan han återvände till Paris för att själv undervisa. 1191 kallade familjen hem honom, och han gavs en plats som domprost i Roskilde domkyrka. Samtidigt blev han rådgivare åt den danska kungen Knut VI. Ärkebiskopen på den här tiden hette Absalon, och var kusin till Anders far Ebbe. Det är mycket möjligt att det redan från början fanns en plan för att Anders skulle ta över efter Absalon, med tanke på typen av utbildning som han fick och sedan den nära kopplingen till kungen. Det var också vad som hände när Absalon dog. 1201 tillträdde Anders Sunesen som ärkebiskop över Danmark.

Som ärkebiskop hade han i uppgift att åka runt i landet och göra besök i kyrkor och kloster Han skulle både inviga nya och inspektera de som redan fanns. Han skulle också hålla i högmässorna i Lunds domkyrka samt inviga nya präster. Förutom detta ägnade han sig också åt studier. Sunesen översatte Skånelagen till latin och skrev kommentarer till de olika delarna av lagen, och författade en bok på latin om skapelsemyten, Hexaëmeron. Boken innehåller mer än 8 000 verser, och skrevs av Sunesen för att han ansåg att de latinska, antika skrifterna var fördärvliga för eleverna på katedralskolan att läsa.

Det är lätt att få bilden av Anders Sunesen som en lärd och from man, men han levde i korstågens tid och som dansk storman verkar han inte haft några bekymmer med att omvända folk till den kristna tron med våld. I de baltiska länderna var man på 1200-talet ännu inte kristna, och korståg mot området hade samma status som korstågen mot Jerusalem. Det betyder att påven hade meddelat att om man dog under ett sådant korståg så kom man direkt in i himlen. Sunesen ledde och deltog aktivt i flera olika korståg i området, och vid ett slag 1219 i nuvarande Tallinn berättar sägnen att en röd och vit flagga dalade ner från himlen till ärkebiskopen. Om årtalet för flaggans första användning stämmer så är Dannebrogen den äldsta officiella flaggan som fortfarande används.

Anders Sunesen verkar ha plågats av sjukdom en längre tid när han 1223 till slut får lov av påven att gå i pension. Han lägger då ner ämbetet som ärkebiskop, och bosätter sig på Ivö. Källaren som idag finns kvar på platsen är en rest av det biskopspalats som han låter bygga inför flytten. Troligtvis bygger han om ett befästningstorn som finns där sedan tidigare. Går man ner i källaren kan man se att några fönster har fått murats igen för att valven skall kunna byggas. Eftersom valven har daterats till tidigt 1200-tal, beroende på deras utseende, så betyder det att källaren har funnits redan före Sunesen flyttade till Ivö. Och de tjocka stenmurarna tyder på att det ovanpå källaren har funnits flera våningar.

1228 dog den före detta ärkebiskopen, och hans kropp fördes till Lunds domkyrka. Där begravdes han i kyrkans norra korsarm. Länge trodde man att det var spetälska som drabbat Sunesen, och som tvingat honom att dra sig tillbaka till Ivö. Det finns till och med sägner om att han skall ha låst in sig i källaren, och inte låtit någon komma nära honom. Maten fick sänkas ner genom ett hål i taket. Men på 1920-talet öppnades graven, och Anders Sunesens skelett undersöktes. Undersökningen visade att ärkebiskopen hade plågats av både ledgångsreumatism och en svår skada på vänster ben som aldrig riktigt läkt. Att stå upp under långa kyrkoceremonier måste ha varit mycket smärtsamt. Att Sunesen skulle ha dragit sig tillbaka på Ivö, och inte haft kontakt med omvärlden motbevisas också av de skriftliga källorna. Ända fram till sin död var han en mycket aktiv brevskrivare, han verkar bland annat ha varit inblandad i bygget av S:ta Ursulas kyrka på Ivö och grundandet av det närbelägna klostret Bäckaskog.

Efter gravöppningen växte också intresset för källarruinen på Ivö. De antikvariska myndigheterna var bekymrade över att en modern ekonomibyggnad hade byggts ovanpå den medeltida källaren, och man resonerade fram och tillbaka kring hur den moderna byggnaden skulle kunna rivas utan att skada valven och källaren. Allt löste sig dock av sig själv – 1927 slog blixten ner i byggnaden, som helt brann upp. Källaren klarade sig helt utan skador. Genom en privat donation 1935 kunde Skånes hembygdsförbund sedan köpa källaren och ett markstycke runtomkring. Under 1930- och 40-talet gjordes sedan arkeologiska undersökningar på platsen då bland annat den jordfyllda källaren grävdes ut. Man fann också rester efter det större palats som källaren har varit en del av.

Hembygdsförbundet förvaltar fortfarande fornlämningen och i början av juli arrangeras varje år ”Biskopens dag”, ett publikt arrangemang med föreläsningar och visningar på platsen.

Besöksinformation

• Biskopskällaren är alltid öppen för besök på egen hand.
• Det saknas belysning i källaren, och en stentrappa leder ner i den. Ledstång saknas.
• Utanför källaren finns sommartid bänkar att slå sig ner på.
• Kring Biskopskällaren och på Ivö finns två rundvandringar i mobilappen Tidsmaskinen. Rundorna heter ”biskopskallaren” och ”medeltida_ivo”. Information om Tidsmaskinen
• Parkering finns.