Fiskebäckskilsstugan/Kaptensstugan i Lysekil

Tack alla som kom till Vikarvet den 27/11 och lärde sig mer om jultraditioner!

Klicka så får Ni se lite från insidan av Kaptensstugan.

Filmvisning på Vikarvet om Svenneby gamla kyrka!

Kyrkoherden i Kville, Madeleine Myrström Kamb berättar för Birgitta Patriksson och Hasse Ekstrand.

”Står i tiden fram” Bild på omslaget av boken

Klockan 18:30 torsdagen den 3 november visas en film om renoveringen av Svenneby gamla kyrka på Vikarvets museum. Håkan Carlbrand berättar hur arbetet fortskridit under tre år.

Vid förra mötet på Vikarvet om Svenneby presenterades den nya boken som dokumenterar arbetet i tryck ”Står i tiden fram. Svenneby gamla kyrka från medeltid till nutida bevarande”.
En mycket vacker och rikt illustrerad bok med bidrag av författare, historiker och hantverkare. Formgiven av Anders Weidar och redaktion Catharina Göransson.

Text och foto: Monika Rudbeck Brohed

Boksläpp ”Står i tiden fram”

Vikarvets Museum fick långväga besök

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Utanför Kaptensstugan syns från vänster: Ilene och Dennis Carlson, Diana och Val Petersen samt Margareta och Jan Thulin.

En solig septemberdag när  vädret var som mest gynnsamt fick Vikarvets museum med sina unika stugor från 1700 – 1800 talet besök från USA.
Besöket på Vikarvet och Svenneby gamla kyrka var de kulturella höjdpunkterna under deras besök .
De uppskattade mycket att få en inblick i den miljö, se de verktyg som användes och de omständigheter under vilka deras förfäder levde.
Margaretas och Jans gäster tillhör mormonkyrkan och bor i Salt Lake City, Utah.USA. Ni kan läsa deras namn under fotot som är taget utanför Kaptensstugan.

Dennis Carlson och Diane Petersen är tremänningar till Margareta Thulin. Margaretas morfar hette John Hvenfelt f. 1895 och var från Ytterby. Hans äldre syster Ida Maria Hvenfeltf. 1885, emigrerade till Amerika 1905, bosatte sig och gifte sig i Salt Lake City med Alfred George Carlson. Dessa två blev farföräldrar till Dennis och Diane.

Ida besökte Sverige och sina släktingar en gång 1956 då även Margareta träffade henne. Släktforskning och kontakt med och dokumentation av nära och avlägsna släktingar är en mycket viktig sak i mormonernas religion.
Dennis Carlson har i många år varit ansvarig för mormonernas släktforskningscentrum och har därigenom också kunnat spåra en mängd släktingar här i Sverige. Under den vecka de har bott här i Lysekil har de tillsammans med Margareta och Jan även haft möjlighet att träffa gamla såväl som nyfunna släktingar i olika delar av Bohuslän.

För mig var det ett nöje att få visa Vikarvets museum med de gamla stugorna som avslutning på visningen. Att se den entusiasm , glädje och stora intresse av alla dessa gamla föremål och miljöer som innefattas i Vikarvet – Arvet i Viken. När vi slutligen var inne i den lilla arma Rågårdsvikstugan tog Diane  kort på sig själv och maken Val Petersen, en sk ”selfie”. Det blev så fint och jag sa , det fotot blir Ert bästa julkort, och de log båda mot mig.

Jag är så glad att jag fick uppleva deras känsla av något mycket unikt i Vikarvet. Ibland kan man tro att det gått slentrian och självklarhet i att det gamla bara finns däri samlingarna , något som verkligen är unikt och alla måste ta ansvar i att bevara och visa kommande generationer.
Text och foto
Ann-Charlotte Strömwall

En kväll om storsjöfiske på Vikarvet

Terje FredhFotograf: Terje Fredh

Författaren Kristian Johansson med åhörarna
Monica Forser och Ingegärd Selander

På torsdagskvällen den 29 september drabbade den första höststormen Lysekil.
Samtidigt genomfördes en bokpresentation på Vikarvets museum med Kristian Johansson, författare till boken Storsjöfisket En historia från Klädesholmen och andra fiskelägen. Det var ett samarbete mellan museet och bokhandlare Hasse Ekbrand.
Ett 30-tal personer varav 10 kvinnor kom för att lyssna och det visade sig att åhörarna var både intresserade och insatta i forna tiders fiske och sjöfart.

Kristian Johansson, journalist bördig från Klädesholmen, berättade att i hans släkt hade man i generationer sysslat med fiske. Han började som vuxen intervjua äldre personer, utan tanke på att det skulle bli en bok. Blev intresserad, antecknade, letade efter dagböcker, artiklar foton m.m. och efter fem år finns allt dokumenterat. Boken om storsjöfisket är inte en kioskvältare, men kommer att vara en viktig informationskälla i många år.

Frågor ställdes och några åhörare kände t.o.m. igen besättningarna på de visade fotografierna. Men, läs helst själv Kristian Johanssons bok, som också innehåller de intervjuade personernas egna berättelser. Personer som i de flesta fall är borta nu.

Lästips: Lars Johansson; Skrivet i vatten. Eller; Långafiskare, av samme författare (Träbiten nr 54). Båda Utg. 1986.

Titta på: Lutfiskens väg från Atlanten till julbordet. 1932. SVT, film 12 min. hittas även
svt.se/oppetarkiv

Monika Rudbeck Brohed

Mariedalsskolans klass 5 besökte Vikarvets museum

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Välkomna klass 5 står det på tavlan bakom hela klass 5
med sin lärare Lars Gabrielsson

En långpromenad från Mariedalsskolan ut till Vikarvets museum inledde första lektionen för klass 5 med Lars Gabrielsson som lärare.

Eleverna tog sig trots blåsten den långa vägen till fots till museet. Med stort intresse och många frågor fick vi tillsammans se och upptäcka saker från förr i tiden med ”Teknik” som tema.

Klassen hade redan gått igenom flera delar av Lysekils historia och studerat olika ämnen runt vår kommun.

Jag som visade klassen var förvånad över det stora antalet elever kunde vara så intresserade. Utan att avbryta varandra väntade de på sin tur för att få svar på sina frågor av oss vuxna.

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Vad kul det var för eleverna att få provköra skutan genom
alla holmar och grund.

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Vilken fin gungstol. Den var fin att sitta i.

Gruppen delades då vi tog oss ned till Kaptensstugan,
den halva gruppen som fanns kvar fick pröva på den fina Båtsimulatorn som  museet fått låna tillsammans med resten av kaparutställningen från Havets Hus.

Att få vistas i den gamla stugan, se bruksföremålen och interiörerna var en upplevelse för dessa ungdomar, det märktes.

Mycket glädjande när eleverna skyndade tillbaka till skolan, var alla de glada tillrop och tack jag fick av dem. Jag ser redan fram emot nästa  Onsdag, när jag får tillfälle att guida en ny grupp. Det var ett rent nöje att träffa dessa fina ungdomar.

Text och foto

Ann-Charlotte Strömwall

br>

Vikarvets resa år 2016 gick till Svenneby kyrka

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Skylten visar tydligt att vi är vid Svenneby kyrka. En vacker port välkomnar oss.

I en artikel från en Jubileums tidning av LP när Vikarvet firar 75 år som inträffade år 1990 omnämns i en egen artikel Svenneby kyrka. Svenneby gamla kyrka kallades även Vikarvskyrkan!  En av Vikarvets första åtgärder för att konservera och underhålla kulturhistoriska byggnader i landskapet gällde Svenneby gamla s.k. ödekyrka. Sedan Svenneby församling 1914 – 1916 låtit uppföra en ny kyrka, användes den gamla kyrkan inte av församlingen och hotades varje år av förstörelse.

Enligt Vikarvets mening var kyrkan jämte Bokenäs gamla kyrka Västsveriges ur kulturhistorisk och ålderssynpunkt kanske mest värdefulla kyrkobyggnader. År 1919 tog Vikarvet kontakt med Riksantikvarien om kyrkans konservering. Det meddelades år 1922 till dåvarande styresmannen Fredrik Nycander att det inte fanns något hinder och med kyrkans medgivande tog Vikarvet över Svenneby kyrka och hade hand om denna i 60 år. Kyrkan återlämnades till församlingen 1972 då Vikarvet stod för byggnation av sitt nya museum.

Stora summor hade lagts ut av Vikarvet under de år man haft hand om kyrkan. Det hördes tacksamhet från olika håll vid högtidligheten, när kyrkan återinvigdes efter renoveringen 1987.

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Predikstolen är vacker liksom andra bevarade trädetaljer i kyrkan.

Vikarvets resa till Svenneby var av stort intresse för att få återse kyrkan och för att få förmånen att få en genomgående beskrivning av projektledare Maria Lagerqvist för Kville pastorat.

Maria berättade att denna kyrka och Bottna kyrka är från 1100-talet. Planen var att riva den gamla kyrkan och bygga den nya på samma plats men platsen var för liten.

Vägen, berget och kyrkogården tog plats därför skulle kyrkan rivas. Anbud fanns, och man tog det billigaste. När den som skulle riva kyrkan börjat riva och såg att det var tjocka murar och mer arbete att riva än han räknat med, drog han. Man trodde han skulle komma tillbaka, men han kom aldrig. Det var tur, annars hade man inte haft kyrkan idag. Tak och annat han hunnit riva gjorde att kyrkan for illa. Det var nu Vikarvet kom in i bilden.

Ingen värme, el, vatten eller avlopp finns i kyrkan.

Maria berättar att man varit och renoverat i kyrkan i 3 år, Knacka upp och frilägga stora sprickor i väggarna. Taket gjordes 2014 det första i planeringen.

Puts av väggar inomhus och nu putsas ytterväggarna. Kyrkan är nu inlindad av presenningar och det var svårt att få en uppfattning om dess utseende. Vi skall med spänning följa arbetet med den tidigare benämnda ”Vikarvskyrkan”.

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Den fina klockstapeln vid Svenneby kyrka.

Målningarna i innertaket är av Kristian von Schönfeldt. Det grå taket med röda slingor ovanför kyrkbänkarna är identiskt lika de målningar som finns i Läckö Slott.

Man befarar att det var munkar från Dragsmark som byggde denna 1100 tals kyrka.

Altarbordet är 1700 tal. Man öppnade upp ett fönster bakom altartavlan. Fönstret kallas ”Jacobs stege”.

Efter en otroligt intressant och ingående berättelse om kyrkans restaurering, reste vi vidare till Hunnebostrand och Bella Gästis. En välsmakande lunch intogs och därefter ett kort möte i bussen för att få information om nuläget i föreningen. Styresmannen Gunnar Malm informerade om vad som är på gång den närmaste tiden. Fler behöver engagera sig i museets öppethållande. Vi är för få som sköter visningarna. Skattmästare Claes-Göran Strömwall gav en ekonomisk rapport vilken var godkänd av revisor Leif Jönsson.

Under resan till Svenneby kyrka hade vice styresman Birgitta Patriksson berättat för resenärerna om kyrkan och Vikarvets del i att bevara den. Sekreteraren Monika Rudbäck Brohed hade räknat om penningvärdet då till idag, så vi häpnade alla vad föreningen bidragit med för bevarandet av Svenneby kyrka.

Ann-Charlotte StrömwallFotograf: Ann-Charlotte Strömwall

Hans Leuscher visar skulpturen ”Jacobs ladder ” Jacobs stege .

Efter detta möte var nästa programpunkt att se 2016 skulpturutställning på Udden.  Vi fick en mycket engagerad ciceron i utställningsansvarig Hans Leutscher.

Vi fick fråga och vi fick presenterat skulpturerna och de konstnärer som gjort alla verk i utställningen. Vi fick höra små roliga kommentarer som den att stenhuggarn följde med båtarna för att lägga ex. knott i Buenos Aires i Argentina på 1920 talet och kom tillbaka och lärt sig dansa tango!

Graniten här är 900 miljoner år. Landisen var 4km tjock. Det blev parallella, längsgående sprickor. De t var bra för stenhuggarna när de skulle få ut sten.

Vi ser granittagning överallt längs kusten.

Vi rekommenderar alla att bese den fantastiska utställningen på Udden.

Efter en trevlig och mycket innehållsrik resa gick resan hemåt.
Text och foto: Ann-Charlotte Strömwall

Svenneby gamla kyrka

1916 stod Svenneby nya kyrka färdig och frågan blev vad man då skulle göra med den gamla. Normalt sett hade man väl rivit den, men det nyligen bildade Fornminnessällskapet Vikarvet intresserade sig för kyrkan och fick överta ansvaret för den 1922, vilket den hade fram till 1982 när den gick tillbaka till Kville pastorat.

Under denna tid utfördes ett antal räddningsaktioner, takläggning, grundförstärkning och renoveringar.
Det ordnades guidade visningar med avgifter, 1 kr per besökare varav 25 procent skulle gå till guiden och resten till kyrkans underhåll.
Under hela denna period hölls det, ofta mycket välbesökta, gudstjänster sommartid.
Det hände också att det gavs konserter av mera profan karaktär och många personer intresserade sig för kyrkan.

(Ur en kommande bok om Svenneby kyrka av bl.a. Nils Gunnar Bäck)

Bilder från den berömda Bautastensvägen

Ann Charlotte Strömwall Fotograf: Ann Charlotte Strömwall

Bild från den berömda Bautastensvägen

Ann Charlotte Strömwall Fotograf: Ann Charlotte Strömwall

Bild från den berömda Bautastensvägen

Ann Charlotte Strömwall Fotograf: Ann Charlotte Strömwall

Bild från den berömda Bautastensvägen

Stenbumlingarna utmed promenaden från Vikarvet till Pinneviksbadet påminner om bautastenar  i järnålderns gravfält.
Stenarna kom att placeras längs vägen redan år 1909,  alltså för 107 år sedan och Vikarvet bildades först år 1915.
En som berättat  hur stenarna fick sin plats är Valfrid Håkansson.
Han berättar att man tog stenarna från  stenbrottet  i berget ovanför och på så sätt fick man också gjort en rensning i skrotstenen där.  Stenbrottet  syns till höger på bilden.

Text och foto
Ann Charlotte  Strömwall

Elever från SFI Programmet besökte Vikarvets museum

För andra gången besökte SFI programmets elever Vikarvets museum.

Intresset var stort för de olika föremålen i montrarna på Vikarvets museum

Tidigt i våras hade en grupp elever varit i museet med sin lärare Elisabeth Holmberg, och då hann vi inte med att se Fornstugorna.
Då beslutade vi att eleverna skulle få ett nytt tillfälle att se Kaptensstugan. Det var roligt att visa så intresserade elever, och då en grupp nya tillkommit visades också museet på nytt.
Man hade redan ett stort kunnande och med frågor om föremålen och dess användande visade eleverna stort  intresse för vår historia.
Det var roligt när föremål igenkändes så man förstod att liknande använts i t.ex  Syrien. Det var i kaptensstugan och dess kök som man berättade om liknande saker i hemlandet.

I museet väckte fotoutställningen över badorten Lysekil stort intresse. Eleverna kände igen platser från förr och nu t.ex  Oscars, Havsbadet, Curmans villor m.m.

Att jämföra Fiskarstugan från Rågårdsvik och Kaptensstugan från Fiskebäckskil kunde man också se den tidens skillnader mellan fattiga och rika.  Efter visningen avslutade elever och lärare med  ”fika” i bersån bakom skalden Fredrik Nykanders minnessten.

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter