Skylten visar tydligt att vi är vid Svenneby kyrka. En vacker port välkomnar oss.

I en artikel från en Jubileums tidning av LP när Vikarvet firar 75 år som inträffade år 1990 omnämns i en egen artikel Svenneby kyrka. Svenneby gamla kyrka kallades även Vikarvskyrkan!  En av Vikarvets första åtgärder för att konservera och underhålla kulturhistoriska byggnader i landskapet gällde Svenneby gamla s.k. ödekyrka. Sedan Svenneby församling 1914 - 1916 låtit uppföra en ny kyrka, användes den gamla kyrkan inte av församlingen och hotades varje år av förstörelse.

Enligt Vikarvets mening var kyrkan jämte Bokenäs gamla kyrka Västsveriges ur kulturhistorisk och ålderssynpunkt kanske mest värdefulla kyrkobyggnader. År 1919 tog Vikarvet kontakt med Riksantikvarien om kyrkans konservering. Det meddelades år 1922 till dåvarande styresmannen Fredrik Nycander att det inte fanns något hinder och med kyrkans medgivande tog Vikarvet över Svenneby kyrka och hade hand om denna i 60 år. Kyrkan återlämnades till församlingen 1972 då Vikarvet stod för byggnation av sitt nya museum.

Stora summor hade lagts ut av Vikarvet under de år man haft hand om kyrkan. Det hördes tacksamhet från olika håll vid högtidligheten, när kyrkan återinvigdes efter renoveringen 1987.

Predikstolen är vacker liksom andra bevarade trädetaljer i kyrkan.

Vikarvets resa till Svenneby var av stort intresse för att få återse kyrkan och för att få förmånen att få en genomgående beskrivning av projektledare Maria Lagerqvist för Kville pastorat.

Maria berättade att denna kyrka och Bottna kyrka är från 1100-talet. Planen var att riva den gamla kyrkan och bygga den nya på samma plats men platsen var för liten.

Vägen, berget och kyrkogården tog plats därför skulle kyrkan rivas. Anbud fanns, och man tog det billigaste. När den som skulle riva kyrkan börjat riva och såg att det var tjocka murar och mer arbete att riva än han räknat med, drog han. Man trodde han skulle komma tillbaka, men han kom aldrig. Det var tur, annars hade man inte haft kyrkan idag. Tak och annat han hunnit riva gjorde att kyrkan for illa. Det var nu Vikarvet kom in i bilden.

Ingen värme, el, vatten eller avlopp finns i kyrkan.

Maria berättar att man varit och renoverat i kyrkan i 3 år, Knacka upp och frilägga stora sprickor i väggarna. Taket gjordes 2014 det första i planeringen.

Puts av väggar inomhus och nu putsas ytterväggarna. Kyrkan är nu inlindad av presenningar och det var svårt att få en uppfattning om dess utseende. Vi skall med spänning följa arbetet med den tidigare benämnda "Vikarvskyrkan".

Den fina klockstapeln vid Svenneby kyrka.

Målningarna i innertaket är av Kristian von Schönfeldt. Det grå taket med röda slingor ovanför kyrkbänkarna är identiskt lika de målningar som finns i Läckö Slott.

Man befarar att det var munkar från Dragsmark som byggde denna 1100 tals kyrka.

Altarbordet är 1700 tal. Man öppnade upp ett fönster bakom altartavlan. Fönstret kallas "Jacobs stege".

Efter en otroligt intressant och ingående berättelse om kyrkans restaurering, reste vi vidare till Hunnebostrand och Bella Gästis. En välsmakande lunch intogs och därefter ett kort möte i bussen för att få information om nuläget i föreningen. Styresmannen Gunnar Malm informerade om vad som är på gång den närmaste tiden. Fler behöver engagera sig i museets öppethållande. Vi är för få som sköter visningarna. Skattmästare Claes-Göran Strömwall gav en ekonomisk rapport vilken var godkänd av revisor Leif Jönsson.

Under resan till Svenneby kyrka hade vice styresman Birgitta Patriksson berättat för resenärerna om kyrkan och Vikarvets del i att bevara den. Sekreteraren Monika Rudbäck Brohed hade räknat om penningvärdet då till idag, så vi häpnade alla vad föreningen bidragit med för bevarandet av Svenneby kyrka.

Hans Leuscher visar skulpturen "Jacobs ladder " Jacobs stege .

Efter detta möte var nästa programpunkt att se 2016 skulpturutställning på Udden.  Vi fick en mycket engagerad ciceron i utställningsansvarig Hans Leutscher.

Vi fick fråga och vi fick presenterat skulpturerna och de konstnärer som gjort alla verk i utställningen. Vi fick höra små roliga kommentarer som den att stenhuggarn följde med båtarna för att lägga ex. knott i Buenos Aires i Argentina på 1920 talet och kom tillbaka och lärt sig dansa tango!

Graniten här är 900 miljoner år. Landisen var 4km tjock. Det blev parallella, längsgående sprickor. De t var bra för stenhuggarna när de skulle få ut sten.

Vi ser granittagning överallt längs kusten.

Vi rekommenderar alla att bese den fantastiska utställningen på Udden.

Efter en trevlig och mycket innehållsrik resa gick resan hemåt.
Text och foto: Ann-Charlotte Strömwall