Märtha Molander Swedmark

 

Märtha Molander Swedmark framför Vikarvets fana

Minnesord över Märtha Molander Swedmark styresman 1989 – 2004

av Jan Thulin

I lördags kväll den 12 december avled Märtha Molander Swedmark i sitt hem i Fiskebäckskil en vecka innan hon skulle ha fyllt 96 år.

Märtha föddes också i Fiskebäckskil 1919 där hennes far Fil.Dr. Arvid Molander arbetade som fiskeribiolog på Kristinebergs zoologiska station. När Havsfiskelaboratoriet i Lysekil invigdes 1929 började Arvid arbeta där och hela familjen Molander med fru Ruth och fem barn flyttade då över Gullmarsfjorden till ett nybyggt hus på Gullmarsgatan i Lysekil.

Genom faderns arbete och engagemang inom fiskeri- och marinbiologin kan man säga att Märtha föddes in i detta ämnesområde. I slutet av 1940-talet tog hon en akademisk grundexamen inom området och kunde sedan efter några års forskning avlägga en filosofie licentiat-examen. Hon hade 1944 gift sig med en annan marinbiolog, Bertil Swedmark, som forskat och avlade en doktorsexamen vid den biologiska stationen i Roscoff i Frankrike. Detta ställe kom båda makarna att älska och återkomma till. År 1959 blev Bertil chef på Kristineberg och makarna flyttade där in i föreståndarbostaden.

Märtha fortsatte då med sin forskning på Kristineberg, och nu inom ett nytt område, det ekotoxikologiska, dvs miljögifter och deras inverkan på marina organismer. Hon fortsatte denna forskning även efter att hon blivit änka 1975 och ända fram till sin pensionering.

Det var också på Kristineberg jag första gången träffade paret Swedmark. Året var 1961 och jag hade som mycket skoltrött 17-åring fått den unika möjligheten att vara hoppiland-Kalle och allmän hjälpreda under en hel sommar på stationen. Som sådan fick jag jobba både på båtarna, i akvariet och inne på laboratorierna. Men jag blev även då och då inbjuden till det mycket gästvänliga paret Swedmark, t.ex. när jag kom med fisk till katten. Under dessa tillfällen och under flera middagar de bjöd mig på kom ibland frågan om min framtid och eventuella yrkesinriktning upp. Resultatet av dessa diskussioner under den sommaren, av erfarenheten av den arbetsmiljön och mitt nya intresse för marin forskning gjorde att jag ändå bestämde mig för att fortsätta studera. Detta har Märtha och jag under åren som gått många gånger glatt, och från min sida även tacksamt, pratat om.

Men Märtha hade, i likhet med sin far, även många andra strängar på sin lyra. Hon var i många år mycket engagerad i lokalpolitiken i Lysekil och inom kyrkopolitiken på Skaftö. Hon var även mycket kunnig i historia, såväl vår egen som internationell, kanske där mest den franska. Märtha älskade också att sköta om och vara i sin trädgård, liksom hon tyckte mycket om att läsa och lyssna på musik.

Jag tror emellertid att de flesta människor förknippar Märtha med det kulturella området och då främst med Vikarvet och dess museum i Lysekil. Där har hon under flera decennier gjort en helt fantastisk kulturgärning. Knytningen till Vikarvet och dess verksamhet kom nog redan på 1940-talet genom hennes fars engagemang i sällskapet, han var bl.a. dess styresman 1957-65. Sedan dess var Märtha Vikarvet trogen och hon var även mycket engagerad vid etableringen och utvecklingen av det nya museet som invigdes 1972. Hon blev också sällskapets första kvinnliga styresman och styrde det med fast och kompetent hand under 15 år, 1989-2004. Under den perioden initierade hon, som hon själv uttryckte det, ”digitaliseringen” av både årsboken, samlingarna och arkivet. För sina stora insatser för Vikarvet och dess verksamheter utnämndes Märtha 2004 av Vikarvets årsmöte till Hedersledamot i Vikarvet.

Under det senaste året har Vikarvets museum genomgått omfattande renoveringar och moderniseringar av byggnader och utställningar. Det var därför med stor glädje och stolthet som representanter för Vikarvets styrelse bara för en månad sedan kunde visa sin Hedersledamot Märtha runt i de nya, fina utställningslokalerna, som hon var snar att både berömma och värdesätta. Detta besök blev också Märthas sista besök i sitt älskade Vikarvsmuseum.

Vi är många som kommer att sakna Märtha Molander Swedmark, hennes glada skratt, hennes knivskarpa kommentarer eller spontana, raka frågor och hennes skarpa intellekt. Främst kommer vi kanske att komma ihåg henne för den stora personlighet hon var och kommer därför också att länge bevara henne i tacksamt minne.

Även publicerat i LP 17 december.

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter