Katrinebergs Småbruk.

Ulla Richardsson berättar

Inte så många känner till att det funnits ett jordbruk vid Katrineberg. Det hade sitt ursprung i den Lantmannaskola som fanns där och när den flyttades till Plönninge blev Hushållningssällskapet och Katrineberg huvudman för jordbruket. Det drevs av en jordbruksförståndare..

Platsen som jordbruksföreståndare blev ledig från årsskiftet 1962-1963. Göte Rickardsson och jag var förlovade då. Han hade ett stort intresse för jordbruk och djur så han sände in ansökan till Hushållningssällskapet. Vi blev kallade till intervju med direktören Nils Ch Månsson. Han fattade väl tilltro till oss för Göte fick uppdraget.

Så gifte vi oss och flyttade in i villan Slätten, den 16 mars 1963. 

Katrineberg var ett väldigt roligt ställe att bo. Livet sjöd där och vi hade fina grannar i övrigt också.

Nils Ch Månsson hade ett stort intresse för jordbruket och kändes som en beskyddare på nåt sätt.

Jordbruket var inte stort men vi hade kor, ungdjur, grisar och höns. Hönsen avvecklades ganska fort eftersom huset för den var undermåligt.  Mjölk levererades i 14 mjölkspannar till lärare på skolan. Allt från ½ liter till 3 per dag. Även skolans matsal serverade opastöriserad mjölk från jordbruket. Ingen blev sjuk av det. En av lärarna Karin Hessling, var så lycklig när hon fick råmjölk från nykalvade kor.

Marken användes till bete och vallodling.

Vi som boende blev inbjudna till vissa högtider på Katrineberg t ex väldigt roliga julfester.

Under 60 talet föddes också våra 3 flickor och livet var helt enkelt underbart för familjen.

I slutet på 60talet inträffade en flygolycka i Ängelholm. Med på planet var Nils Ch Månsson, jordbrukets beskyddare. Alla omkom i denna tragiska olycka. Efter denna tid började jordbrukets existens ifrågasättas. Jordbruket var litet och låg illa till för skolan. Ladugården låg där värmecentralen är idag. Rektor Bo Valli ville ha en fritidslokal där och den nya direktören för hushållningssällskapet var ingen beskyddare av just detta jordbruket.

Beslut togs därför av den styrelse som fanns att jordbruket skulle avvecklas. Efter 11 fina år fanns ingen fortsättning.

Det var så sorgligt att se djuren säljas och husen rivas. Det blev därför naturligt att flytta till annan plats och det blev Väby.