Kungagravarna i Sjönevad

VÄLKOMNA TILL DENNA VANDRING

i SJÖNEVAD

Vi kommer idag att bese Kungagravarna och domarringen här, men först lite om Sjönevads by och Sjönevadsborg.

Namnet Sjönevad finns omnämnt i skrift för första gången omkr. år 1300 och då som ”Sjönevadsborg”. Namnet Sjön kan ha varit ett tidigare namn på Lillån och vad beskrev var vadstället över ån. Sjön betyder inte nödvändigtvis Sjön utan kan i st. betyda Skön, som en socken i Medelpad heter. (Ur ”Sveriges ortnamn” i Hallands län 1950.)

Men redan år 1075 nämner Adam av Bremen en väg mellan Skåne och Skara som kan ha varit vägen förbi Sjönevad till Väster-götland. År 1649 finns en enda landsväg genom Vessige socken registrerad och det var just vägen genom Sjönevads by.

Sjönevads by bestod vid denna tid av fyra gårdar som låg här på denna plats där vi nu står. Och vägen här, Badvägen, till bad-platsen, var byns fägata till utmarken. Vi kommer tillbaka hit för att inta fika sedan.

Då startar vi på fägatan - mot Kungagravarna.

Karta avs. Laga skiftet 1832 från Lantmäteriet

"KUNGAGRAVARNA" eller "kungahögarna" i Sjönevadfornlämning nr 91/1966 i Vessige, gravrösen från bronsåldern

Tre rösen: 20 meter i diameter och 2 meter hög, resp. 15x1,7 och 16x1,7, belägna på "krön av höjd, i skogsmark (ekskog)".

"Kanterna är övertorvade". I det största röset finns på toppen en grop, 4x3 meter, i det näst största är stenarna omplockade i ytan.

Stenarna är 0,2-0,5 meter stora. Högarna är delvis övermossade.

(foto 2011 av Inga-Lill Cederberg)

Kungagravarna är Sjönevads äldsta fornlämningar, alla från bronsåldern (c:a 1700 f.Kr. till 500 e.Kr). Rösernas stl. visar att här ligger högt uppsatta medborgare, stormän eller hövdingar begravda. Varje röse innehåller en kremerad individ. Stoftet samlades i ett kärl som placerades i en liten stenkista. Att placerad röserna på höjden är en signal till förbipasserande att ”nu beträder de andras marker”.

Fornlämning nr 90/1966 i Vessige:SJÖNEVADS BORGRUIN på en "låg, skogbeväxt ö (lövskog)" i Sjönevadssjön.

"Borgruin, bestående av en vall, ca 165 meter lång, 12-20 meter bred och 2-5 meter hög, som bildar en sluten oval. Vallen är upplagd av sten, grus och jord, som troligen tagits från området innanför vallen. I vallen finns flera gropar och insänkningar. Beväxt med lövträd och lövbuskar. Enligt tradition i bygden skulle vallen utgöra lämningen efter en medeltida borg. Vallarna har enligt uppgift undersökts genom provgrävningar. Man har därvid ej funnit några spår av tegel eller trä i vallen."

I Kung Valdemars jordebok från 1231 kallas borgen "Scönäwats biargh", till vilken sju underliggande byar betalat skatt med 10 mark silver. På Jacob Langebeks karta baserad på Valdemars jordebok finnes en markering med namnet "Scönewatsburg".

Borgens läge tyder på att den utgjort en befäst gård eller tillflyktsborg. Enligt äldre tradition skall en av Hallands fylkeskonungar ha bott på borgen.

(foto 1988 av Sven Larsson)Fornlämning nr 86/1987 i Vessige

DOMARRINGAR I SJÖNEVAD, vid Backen (intill Gästis)

Två domarringar, den ena med 14 stenar, den andra med 7 stenar på betesmarken bakom Gästis (där det i augusti varje år vimlar av människor och marknadsstånd). Intill domarringarna har tidigare funnits fler stensättningar som tagits bort eller plöjts ner.

Bilden visar den större av domarringarna. I bakgrunden "Gunnarstorpa bjär".

(foto 2021 av Hans Terner)

"En domarring är en forntida gravanläggning av en typ som kom i bruk under slutet av bronsåldern men var vanligare under folkvandringstiden. Domarringen är en typ av stenkrets där resta eller liggande stenar är glest placerade så att en cirkelform bildas. Stenarna är ofta udda till antalet, sju eller nio stenar är det vanligaste. Denna domarring har sällsynt många stenar – 14 stycken.

Namnet kan härledas till en medeltida uppfattning att domarringar var en sorts tingsplatser där man fattade rättsliga beslut. På varje sten satt en utvald domare och i och med det udda antalet stenar kunde en dom aldrig bli oavgjord. Från järnåldern finns dock inga tecken som tyder på en sådan funktion.

De flesta av Sveriges domarringar hittar man i Jönköpings län och före detta Skaraborgs län men de förekommer också i övriga Götaland samt i Mälardalen och Skåne."

Antal deltagare var 21 st. exkl. guider (2 st.)

Guider: Sören Karlsson och Hans Terner