När man år 1881 skulle utvidga kyrkogården ni Vendel påträffades tolv båtgravar och två kammargravar. Båtarna dateras till mellan 550 och 1050 e.Kr. Varje århundrade synes vara representerat av två eller tre begravningar av huvudmän i nedstigande led till en mäktig och förmögen stormannaätt. I båtarna hade man placerat den döde krigaren tillsammans med gravgåvor av enastående kvalitet. Bredvid honom fanns hans vapen: svärd, sköld, hjälm, spjut, yxa, pilbåge samt ridutrustning. Han fick också med sig verktyg, proviant och köksutrustning. Mitt i båten fanns även andra tillhörigheter: spelpjäser, tärningar, fat och glasbägare. Husdjur som hästar, hundar, jaktfalkar påträffades också i eller utanför båten.

Den höga kvaliteten på föremålen och det speciella gravskicket ledde till antagandet att man funnit gravplatsen för en högt uppsatt släkt. Denna familj kunde man följa genom många generationer från 600-talet in i vikingatidens slutskede.

Fynden har givit upphov till en hel tidsepok (550 – 800 e.Kr.) vendeltiden.

För att markera platsen restes 15 augusti 1937 Vendelmonumentet med inskriptionen: Vendeltid, statsbyggartid, mannatid.