Nuvarande Västra Ed är vad som återstår av den ursprungligen vidsträckta socknen Ed som sträckte sig från skären utanför Torrö i öster till Överumsströmmen i väster, fram till 1619 omfattade alltså socknen en stor del av skärgården.

År 1884 avskiljdes annexförsamlingen Eds Capell och bildade en egen socken med namnet Östra Ed, och 1931 lades den västligaste delen till Överums nyinrättade socken.

I ortnamnet, som nämns 1313 som Edh, ingår ed `passage mellan eller utmed vatten´ syftande på landtungan mellan Storsjön och sjön Syrsan eller Edsån.

Klart är att Västra Ed är en av de äldsta socknarna i Tjust liksom att kyrkoruinen troligen är den äldsta av de bevarade medeltida kyrkoruinerna. Återstoden utgör numera en av gränssocknarna mot Östergötlands län. Socknens kyrka är belägen c:a 30 km söder om Valdemarsvik och 15 km norr om Gamleby.

Socknen genomflytes av några åar, av vilka Storån och Vindån är de viktigaste, Storån följer Uknadalen och mynnar ut Östersjöviken Syrsan. Efter att ha lämnat Storsjön bildar den en fors med en fallhöjd på 9 meter. Denna fors var en av förutsättningarna för Eds bruks anläggande i slutet av 1600-talet.

I socknen finns c:a 675 kända fornlämningar. Från bronsåldern finns 240 gravrösen i berglägen, samt skärvstenshögar. Från järnåldern stammar 17 gravfält av vilka en fjärdedel är av äldre typ där det också finns domarringar och de övriga är yngre höggravfält. Vidare finns fyra fornborgar och två bevarade runstenar.