I backspegeln


.

Västra Vingåkers hembygdsförening 70 år

JUBILEUMSSKRIFT

.

När en människa fyller 70 år har en skön och stillsam pensionärstillvaro nyligen inträtt. Förhoppningsvis väntar några år av behaglig vila och nostalgiska tillbakablickar. Så är det aldrig med en hembygdsförening. Den måste fortsätta att vara aktiv, för det dyker ständigt upp aktuella ämnen att bevaka, nya saker att dokumentera, traditioner att föra vidare och frågor att besvara.
Västra Vingåkers hembygdsförening fyller nu 70 år. Under nästan 30 av dessa år har jag på nära håll följt arbetet;
i styrelsen eller som adjungerad för vissa uppgifter.
Jag har alltså fått en god insyn i arbetet, och det finns en sak som slagit mig: Trots att medelåldern nästan alltid är hög bland de ideella krafterna i en hembygdsförening så är det sällan problem med återväxten. När det är dags för skifte i ledningen så dyker det alltid upp nya goda krafter, beredda att med entusiasm ägna några år åt ett tidvis intensivt men samtidigt intressant hembygdsarbete.

Ordförandelistan i vår förening innefattar blott åtta namn, personer som med kraft och kompetens ägnat en del av sitt liv åt hembygden.

Följande personer har stått i ledningen för hembygdsföreningen: Gustaf Helén (1935-1953), Olof Olsson (1953-1960), Sven Nilsson (1960-1968), Mauritz Söderlund (1968-1982), Åke Fredriksson (1982-1989), Harry Larsson (1989-1996), Barbro Öhlin (1996-2001), Björn Wilhelmsson (2001- )

Bördan blir inte lättare med åren. Vi vet vilka som bildade V. Vingåkers hembygdsförening, och vi känner namnen på alla dem som under decenniernas gång fört arbetet vidare. Det är ett stort ansvar att ta över efter dessa i de flesta fall bortgångna kämpar och förvalta arvet till dem som kommer efter.
I det upprop som föreningens grundare Gustaf Helén skrev 1934 inför starten av vår förening poängterades vikten av att vara med i hembygdsarbetet:
"Det innebär att man ställer in sig själv som länk i den långa kedjan av förflutet, närvarande och tillkommande".

Sådana värdefulla länkar har det funnits många i Västra Vingåkers hembygdsförening. Ni möter många av dem om ni läser vår fylliga 50-årsskrift, utkommen 1985, eller texten inför 60-årsjubileet, publicerad i föreningens ordinarie årsskrift 1995.

 

Några milstolpar

Nu har ytterligare 10 år gått. Det finns ingen anledning att här upprepa den historia som redan är skriven. Några korta faktauppgifter med det viktigaste som hänt under de 70 åren ska det ändå bli.
Föreningens "födelsedag" var den 31 augusti 1935, även om uppropet var publicerat ett år tidigare.
Den första styrelsen bestod av 25 personer med initiativtagaren, tillsyningslärare Gustaf Helén som ordförande.
Första årsavgiften blev 1 kr. Man kunde också bli ständig medlem om man betalade 20 kr.
Bland föreningens första uppgifter var att överta och förvalta det hembygdsmuseum som hade inrättats i gamla sockenmagasinet redan 1926.

En annan viktig uppgift var att skaffa en hembygdsgård. Det fanns några alternativ, och styrelsen fastnade för ett torp i Viala, som köptes från Kjesäter för 4.000 kr.
Vid hembygdsgården startades snart midsommarfester, som blev allt populärare och som fortsatt under åren och fortfarande hör till föreningens mest populära arrangemang.
Till Viala flyttades efter hand andra byggnader för att kunna visa en typisk Vingåkersgård.
Största tillskottet kom 1952, när Mostugan kunde sättas upp och ge föreningen en bra samlingslokal.
Gustaf Helén var en flitig hembygdsforskare och publicist och kunde 1945 presentera första delen av Vingåkersboken. Andra delen kom 1955, men då hade Helén hunnit gå ur tiden.

 

Vingåkersfilmer

År 1951 kunde föreningen av grosshandlare Alvar Rosén inköpa Vingåkersfilmen, en sockenfilm i tre delar, som under åren visats otaliga gånger och alltid dragit stor publik.
I mitten på 1960-talet arrangerades årligen återvändardagar vid Viala under namnet "Vingåkersdagen".
Talare var bland andra två berömda söner från bygden, Gunnar Helén och Matts Rying.
1973 fick föreningens fotosamling ett imponerande tillskott, då man efter framlidne Alvar Rosén kunde inköpa 3.000 bilder och glasplåtar efter i bygden verksamma fotografer.
1975 firades 40-årsjubileum i Viala med landsantikvarie Ingemar Hasselgren som högtidstalare och sångerskan Margareta Kjellberg som en av underhållarna.
1978 gav föreningen ut en del av framlidna Johanna Lundströms uppteckningar i boken "Det susar av sägner" och ett par år senare två häften med Vingåkershistorier.
1984 firades Hembygdens år i hela landet och en budkavle fördes från Viala till Österåker
i Bosse Söderqvists T-Ford.
1985 kunde museets lokaler utökas med det röda magasinet från Åsens gård. I andra våningen uppsattes inredning från Simonssons nedlagda repslageri. Samma år var det dags för 50-årsjubileum, vilket firades med pompa och ståt vid Viala hembygdsgård med landshövding Gunnar Helén som högtidstalare.
1986 var det länsmuseivecka i Vingåker och där hade hembygdsföreningen en framträdande roll.
Samma år kunde föreningen flytta in i ändamålsenliga lokaler för kansli, möten och arkiv i före detta pastorsexpeditionen i Prästgårdsflygeln.
En nödvändig renovering samt ljudsättning av de gamla Vingåkersfilmerna genomfördes hösten 1988.

 

Årsskrifter

1989 började föreningen, i likhet med många andra i Sörmland, att ge ut en egen årsskrift, vilket blev inledningen på en årlig dokumentation av de mest skilda ämnen med lokal anknytning. Många författare har under åren medverkat med artiklar. 1990 påbörjades en omfattande torpinventering. Vissa delar av socknen, exempelvis Vadsbygden, har därigenom blivit grundligt dokumenterade. I takt med datorernas intåg har den nya tekniken tagits till hjälp för registrering av torp samt efter hand även av vårt omfattande bildarkiv.
Under 1980-talet medverkade föreningen vid de årliga slottsfesterna vid Säfstaholm. Sedan dessa upphört började hembygdsföreningen 1991 arrangera Vialadagen första lördagen i augusti. Efter en trevande inledning har arrangemanget blivit en etablerad hemvändardag med olika slags program, men där korngryn och fläsk är ett säkert dragplåster.
1995 firade föreningen 60-årsjubileum i Hansjöskolan. 1997 anordnades i Prästgårdsflygeln en uppmärksammad utställning med verk av gåramålaren Marinus Kirkegaard. Detta blev upptakten på en omfattande dokumentation av Kirkegaards målningar, av vilka 185 nu har påträffats.

Den 6 juni 1998 var två medlemmar från föreningen, Barbro Öhlin och Harry Larsson, inbjudna till Stockholms slott för att vara med och fira kung Carl Gustafs 25 år på tronen.
1999 kunde en delegation från föreningen till landsarkivet i Uppsala överlämna ett stort antal sörmländska skattelängder, som påträffats på en vind i Hacksta.
2001-2002 genomförde Harald Ottosson en videodokumentation av livet i Vingåker.
2003 moderniserades köket vid Mostugan i Viala genom anslutning till det kommunala va-nätet. Samma år var föreningen med och gav ut "Lilla boken om Vingåker", en lättläst lokal historiebok för skolorna.

 

Utställningar

Till senare års verksamhet ska läggas de årliga sockenresorna, vilka gjort att Västra Vingåker nu är genomrest så att de senaste årens turer har gått till grannsocknarna. Vidare har det blivit tradition med en temautställning i Prästgårdsflygeln varje vår. Årets utställning handlade om bilhandlarna Läppe-Pelle och Anders Persson. På andra våningen visades väskor och huvudbonader.

Vad kommande 10 år bär i sitt sköte vet vi inget om. Men vi vet att hembygdsföreningen är en vital 70-åring, som fortfarande har mycket att uträtta i den kedja som grundaren beskrivit med orden "förflutet, närvarande och tillkommande".

Vingåker i augusti 2005
Harald Ottosson
Editerad av: Tage Karlsson (2018-10-30 10:49:52)