Årsböcker

I krig & fred, berättelser om försvaret i Västmanland.

Årsbok 86 2018 från Västmanlands läns museum och
Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Det är en bok om människor, om försvarets organisation för och nu och om försvarsindustrin i Västmanland. Berättelser från det tidiga 1700-talet fram till idag. Om krig och om de som återvände eller som aldrig kom tillbaka.
Om regementen och övningsplatser som har byggts upp, använts och lagts ner igen. Berättelser från beredskapstiden och industrins arbete med tillverkning och underhåll för landets försvar. Boken avslutas med två reportage om försvarets roll idag.

Erik Hahr, arkitekten som formade Västerås
Av Jan-Åke Alkebled, Anders Lif och Ylva Öhlander.

Erik Hahr formade det nya Västerås under de dynamiska årtiondena i början av 1900-talet. Industrin expanderade och ett nytt samhälle växte fram. Han ritade det mesta både före, under och efter tiden som stadsarkitekt 1909-1935: enfamiljsvillor för borgerskap och industriledare, flerfamiljshus för arbetarna, stadshotell, skolor och industribyggnader. Hans hus var alltid i takt med tiden. Från det sena 1800-talets nationalromantik, via jugend och 1920-talsklassicism till 1930 och 1940-talens funktionalism. Boken ger också utblickar över vad han skapade på andra platser i Västmanland och i andra delar av Sverige.

Älskad Florrie Hamilton herrgårdsfröken på Högfors
Av Yvonne Gröning

Boken Älskad är inte den första boken om Florrie Hamilton och hennes familj. I Agnes von Krusenstiernas romansviter Fattigadel och Fröknarna von Pahlen har familjen använts som förebild och Olof Lagercrantz berättar om familjen i sina memoarer Min första krets.

I den här boken skildras Florrie Hamiltons liv ur en annan vinkel. Författaren Yvonne Gröning berättar om sina egna besök hos Florrie, en åldrande herrgårdsfröken som levde på Högfors, med sina böcker och minnen. Hon skriver om familjen och livet på herrgården ur Florries perspektiv.

I boken publiceras också en rad brev från Florrie till vännen Emilia Fogelklou. Brev ”som vittnar om kvinnorörelse, en ny tids idéer och om givande och djupa vänskapsförbindelser” som Lars Gustafsson skriver i bokens förord.

Berättelser från västmanländska trädgårdar

Varje trädgård har sin historia. De har anlagts i olika tider, för olika ändamål och använts på olika sätt. En del är borta, övergivna och övervuxna. Andra är mer blomstrande nu än vad de någonsin har varit. Några trädgårdar omskapas, andra återställs.
Varje växt har sin historia. De har planterats i olika syften och använts på olika sätt. De som är borta kan vi aldrig lära känna. De som finns kvar kan vi försöka bevara. En del växter tas om hand på nya platser.
Den här boken innehåller berättelser om trädgårdar och växter i Västmanlands län. Berättelse om det gröna arvet. Om det arv vi bara kan skönja spåren efter, om det vi minns och om det gröna kulturarv vi vårdar.

Hembygd Västmanland

2011 firade Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening 150-års jubileum. Ett led i firandet var att ge ut en årsbok som till en del handlar om föreningens historia men till sin största del berättar om länets hembygdsföreningar.
I Hembygd Västmanland är det framför allt hembygdsföreningarnas medlemmar som skrivit sin egen förenings historia. I en del föreningar har skrivandet skett i grupp och i andra föreningar har en person utsetts som fått samla in uppgifter och skriva allt själv. Berättelserna varierar därför i omfång och innehåll. Korta och långa texter om engagerade personers ideella arbete varvas med gamla och nya fotografier från föreningarnas verksamheter. Glädjen över att mötas och samarbeta mot gemensamma mål är tydlig liksom det stora behovet av att bevara och berätta.
Här kan man läsa om fadern som gjorde en fungerande armprotes till sin son år 1869, om gruvarbetaränkan Stinas slitsamma liv liksom om föreningarnas mödosamma sökande efter byggnader till sina hembygdsgårdar. Föreningarna presenteras i den ordning som de har startats vilket tydligt visar hur drivkrafterna bakom föreningarnas bildande har förändrats över tid. Det blir också uppenbart för läsaren att hembygdsrörelsen består av oändligt mycket mer än röda stugor och knätofsar.