Cykelutflykt med Västerhejde hembygdsförening

Acklunds kulle, ”Troullkälda hul” och Myrse dammar. Ingenting av det här ligger i
Västerhejde, men efter att under många år ha gjort utflykter i den egna socknen var det dags
att besöka den trevliga grannen i sydost, Stenkumla.

Dan Jacobsson, uppväxt i Stenkumla, tog emot sjutton personer som kom på cykel till
Sionkorset en varm söndag i september. Här möts vägar från Träkumla, Stenkumla och
Västerhejde och några av deltagarna mindes ett nu raserat skjul som en tid innehöll de tre
socknarnas gemensamma likvagn.

En liten bit av området Fågelsången (fint namn) tillhör Västerhejde och där kunde vi
föreställa oss hur en familj hade bott nära en källa och med snöbärsbuskar runt huset. Dan
berättade att han som barn hade varit på gökotta bland lövträden, som nu var gamla och
fallna precis som huset.

Vår cykelkolonn, som fick några att minnas sin lumpartid, fortsatte genom villaområdet till
den väl utmärkta avrättningsplatsen där den sista offentliga avrättningen utfördes. 500
bönder var ditkommenderade att bilda spetsgård när tjuven och mördaren Tektor mötte sitt
öde den 18 maj 1876. Det är inte omöjligt att en av bönderna var min morfars far från
gården Tjängdarve i Träkumla. Min fantasi far iväg där jag står på platsen.

Lång nerförsbacke till de välskötta dammarna vid Myrse. Ett nästan osannolikt område
skapat för bevattning av de vidsträckta åkrarna runt omkring. Trivsamt också för besökare
med bänkar och bord för paus och medhavd matsäck. Välbehövligt med tanke på den långa
uppförsbacken tillbaka. Några el-cyklister klappade tacksamt sina stålhingstar.
Stenkumla har djupa dalar och höga toppar. Minnen från isälvsdalar finns på flera ställen, till
exempel bakom prästgården och mitt emot Snäckarve. Vattnet har format landskapet som vi
förundras över idag. Här har vatten forsat fram och också grävt gångar under jorden.
”Troullkälda hul” är ett av minnena, där speleologer, grottforskare, har grävt sig ner 18
meter.

Dan hade med sig profilbilder så att vi skulle förstå. Här finns ”Nålsögat” – en mycket
smal passage, och ”Upphetsningen”, som talar om vilka känslor upptäckten av en ny gång
framkallade.
Idag är allt övertäckt med nät men i skogen intill varnas det för hål i marken.
Den tredje högsta punkten på Gotland finns i Stenkumla. Vi tog oss till Acklundskulle, förbi
bågskyttarnas björnar och älgar. Här har det stått ett utsiktstorn och senare ett militärt
bygge. Enligt vår guide är kullen uppkallat efter en man som hette Acklund och som på
kvällarna brukade gå till platsen och spela på sin träflöjt. Det lät säkert vackert över bygden.
Vår cykelutflykt tog oss på slingriga, smala stigar tillbaka genom Stenkumlaskogen till
bildstenen intill Forse gård. Bildstenen står stadigt bland mäktiga gamla bokar. På stenen
syns idag bara några vågräta linjer. Vi fick själva fantisera kring vad den berättar. Själv ville
jag sätta dit noter.

Åter till Västerhejde summerar jag dagen: Högst: 75,94 m över havet, lägst: 18 m under jord
och en härlig cykeltur på cirka 2,5 mil i ett sensommarvarmt Stenkumla.