Vem var Thure Sällberg?

I Värnamo i Småland levde under 1800-talets andra hälft en av dåtidens mest lästa svenska folklivsskildrare. Hans namn var Thure Sällberg, signaturen ”Thure S”. Utöver egen lokaltidningsproduktion var han under en lång tid representerad varje vecka i ett 40-tal svenska dagstidningar med sina humoristiska kåserier eller ”paschaser” som de också kallades. Dessa gavs också ut i bokform och rönte stor efterfrågan. Även i Nordamerikas svenskbygder blev hans historier en efterlängtad och uppskattad påminnelse om livet i det hemland som många lämnat för att aldrig återvända till.

Uppväxtåren

Thure Sällberg föddes i Nydala socken i Jönköpings län den 14 november 1854. Hans far var trädgårdsmästaren på Nydala säteri, Samuel August Sällberg och hans mor var Mariana Thunander. Familjen flyttade omsider från Nydala och Thure kom att utbilda sig i Jönköping och tog studenten där 1874. Han hade redan då utvecklats till en sällsynt skicklig retoriker. Vid en predikan i Bankeryds kyrka som ung student var han så vältalig ”att ej blott hans mor och far utan flertalet åhörare känt sig rörda till tårar, ja han hade verkligen anden”.
Kanske var det många som då förutsatte att Thure skulle studera till präst. Långt senare i livet, när han gjort karriär som tidningsman, raljerade han över varför det inte blev så. En präst, sa han, har ju på sin höjd 100 åhörare en gång i veckan, jag talar till 30 000 varje dag.

Postanställningar

Thures väg till hyllad och känd journalist, krönikör och författare var inte spikrak. Något år efter studentexamen blev hans första anställning ”extra ordinarie kontorsskrifvare för öfning i postgöromål” förlagd till Gränna. Den ledde sedan till en tjänst som Postskrifvare vid den nyuppförda järnvägsstationen i Stenstorp i Västergötland. Där skedde diverse sorglustiga händelser med Thure i centrum och som för hans del slutade med att Kongliga Generalpoststyrelsen gav honom lindrigt sagt ”silkessnöret”.

Ankomsten till Värnamo

1881 dyker Thure Sällberg upp i Värnamo. Dit har hans mor och far och syster flyttat och där söker han upp sin skolkamrat Axel Rydbeck som är lokalredaktör för Wernamo Tidning utgiven från Halmstad. Thure lyckas med Axels hjälp klämma in sig som en slags andre spaltskrivare. Han kommer snabbt in i journalistiken, skriver krönikor kallade ”Brev med lokalposten” och får successivt utökade arbetsuppgifter och befogenheter. Hans humoristiska och träffsäkra bildspråk blir uppskattat i breda kretsar och han tar alltmera plats i både tidningen och i den lilla köpingen.

Nykterhetskämpen

1883 fascineras Thure Sällberg stort av den amerikainspirerade nykterhetsrörelse som fått fäste i Sverige och han tar genast initiativet till att grunda Värnamos första nykterhetsloge. Den får namnet Framgång och han blir dess ordförande, kallad ”Wärdig öfverste templar”.
Det går till en början strålande bra, medlemsantalet ökar raskt, men eftersom Thure inte är någon absolutist utan måttlig festdrickare, knakar snart samarbetet i fogarna. Efter något år tvingas han med sorg i hjärtat bort från ”sin” förening sedan han flera gånger brutit nykterhetslöftet.

Tidningsmannen

1884 läggs Wernamo Tidning ned. Thure knöt kontakt med Smålands Allehanda som trycktes i Jönköping och kom sedan att sporadiskt medverka i den med krönikor och nyhetsartiklar från Värnamo under 24 år.
Samtidigt såg han sig om efter att starta egen tidning. Det blev Vernamo-Posten, tidning för Vestra Småland tryckt i Vimmerby. Thure Sällberg blev dess redaktör med sitt namn i vinjetten och med utgivningsbevis tillsammans med Jakob Julius Jahn. Provnummer utkom friveckolördagen den 30 oktober 1886. Tidningen hade i början lokala korrespondenter från Dannäs, Voxtorp , Fryele och Anderstorp och Thure själv skrev krönikan ”När saxen vilar”.
Utgivningen lades ned 1893. Tryckningen hade i samband med flytt från Vimmerby till Jönköping och drabbats av så stora störningar att prenumeranterna tröttnat.
Thure var även platsredaktör för Vernamo Allehanda 1889-1903 och nya Vernamo Posten från 1906 till 1908.

Thure blir äkta man

1885, på årets näst sista dag, gifter sig Thure Sällberg med kappsömmerskan Josefina Eleonora Liljander. Hon är född 1857 i Vetlanda. Det brådskar med bröllopet, Nora som hon kallas, är gravid i nionde månaden och föder om några veckor sonen Nils. Det skulle så småningom bli ytterligare barn i den Sällbergska familjen: Olof 1887, Peter (Pelle) 1889,Kerstin 1890, Lars 1891, Hans 1895 och Margareta (Greta) 1899.

Författaren

Efter att länge publicerat sina berättelser i form av krönikor som ”Brev med lokalposten” eller ”När saxen vilar” börjadeThure också redigera och sätta samman dem för utgivning i bokform. Den första boken bar titeln Kring Långvedsbrasan och gavs ut 1894. Det blev sedan ett tiotal ”originalböcker” under åren 1894-1902. Materialet i dessa stuvades om för fortsatt utgivning på olika förlag och under olika titlar ända fram till 1926.

Folkhögskoleläraren

Med undantag för vinterkurserna 1892-1894 ingick Thure Sällberg i Värnamo Folkhögskolas lärarkår 1887-1903. Hans tidningskollega Axel Rydbeck var skolans rektor och Thure undervisade i svenska språket, tal och skrift jämte skönlitteratur. Han åtog sig även att hålla i bokföring, kommunalkunskap och uppställning av praktiska skrivelser. Till de flesta högtider och festligheter bidrog Thure med hyllningsdikter som var mycket uppskattade av såväl lärare som elever. Han upplevdes av sina elever som rolig, påläst snäll och hjälpsam men ofta också ironisk. En gång lämnade han följande avskedsord till eleverna: ”Nu ska ni inte inbilla er att ni lärt er så mycket här. Men om ni lärt er så mycket att ni förstår att ni ingenting begriper, då har ni ändå inte gått här förgäves.”

Kommunalmannen

I kraft av sin journalistiska verksamhet tillskansade sig Thure Sällberg allt större makt och inflytande i köpingen Värnamo. Han styrde och ställde i sina tidningar med smått och stort som kunde förbättras i köpingen. Tog hans ord inte skruv i bladen återkom han i kommunalnämnden där han först var ledamot och sedan blev dess ordförande 1903-1905. Han var också engagerad som ledare för vattenlangningsstyrkan i köpingens brandförsvar.

Jubilaren

1904, när Thure fyller 50 år, står han på toppen av sin karriär. Han är berömd, känd över hela Sverige i slott och koja för sina dråpliga och glada historier från den lilla köpingen i Småland. Långt bort i Amerikas svenskbygder efterfrågas hans böcker och tidningar av utvandrande svenskar och svenskättlingar.
På födelsedagen anstormas hans hus och gratulanterna väller in. Han har varit krasslig en tid och därför undanbett sig all uppvaktning men det tycks ingen ta hänsyn till. En krönika bär vittnesbörd om uppvaktningen men också om den omsorg om sina läsare som han inte glömmer bort ens denna dag:
”Oh min krönika hur skall det vara gångandes med dig idag? Nu kommo köpingsnämnden med sin ordförande i spetsen och Jungfruföreningen bärandes virkade och utsydda klenoder. Huset fylldes med silverdosor, guldkedjor, snus och kaffe. Köpingens, Godtemplarnes och Frälsningsarméns musikkårer blåste och trummade nere i tamburen så hela min hydda vacklade på sina grundvalar”.
I ”hyddan” träder också två journalister från Minneapolis som på den utländska tidningens vägnar vill uppvakta den också i Amerika så populäre författaren. De har tagit vägen över Paris på hitresan och förärar nu Thure en utsökt vacker guldring i form av en hopringlad orm besatt med ädelstenar från juvelerarfirman Boucheron i Paris.

Thure ”går in i väggen”

Våren 1905 är Thure utarbetad och har dessutom hamnat i ekonomiska svårigheter. Som om inte det var nog, anklagas svägerskans dotter, som är piga i hans hus, för barnamord. Han får hjälp och lyckas så småningom ta sig samman för att framförallt upprätthålla sitt tidningsskrivande. De tidigare utgivna böckerna trycks i nya upplagor och säljer bra. Men han mår inte riktigt bra och man kan skönja hur hans skrivande ofta blir tillbakablickande och blandat med stråk av bitterhet och upplevd ensamhet.

Yngste sonen drunknar i Munksjön

Thures och Noras yngste son Hans Magnus Thuresson var född 1895. Han var studiebegåvad och hade ärvt sin fars sociala kompetens. Hans var elev vid Läroverket i Jönköping och hade den 15 januari 1908 på morgonen tenterat till femte klassen. Under dagen hade han lockats att prova skridskoföret på Munksjön. Nära Jordbron råkade han glida ut på svag is, gick ned sig och fördes av strömmen under Tabergsåns iskant där han drunknade.
Thure som var sängliggande i sviterna efter en lungkatarr vid dödsbudet, avråddes bestämt av läkare från att deltaga i begravningen med tanke på sin vacklande hälsa. Begravningsdagen lämnade ändå Thure sjukbädden för att förenas med de sina i begravningståget.

Thure Sällberg avlider

Thure återvände till sjukbädden efter sonens begravning men sorgen och strapatserna på kyrkogården slutade i en influensa. Tillsammans med sviterna från lungkatarren inträdde en försämring av hans tillstånd och långsamt släcktes hoppet om ett tillfrisknande.
Måndagsmorgonen den 27 januari 1908 kl 08.20 dör Thure Sällberg i en ålder av 53 år, 2 månader och 13 dagar. Han begravs på Värnamo norra kyrkogård under stor uppslutning av kollegor, släkt och vänner.
1924 lät Värnamo Hembygdsförening uppföra en anslående minnessten på platsen.

Källor:
Helgesson Ulf-Göran: Tack för i natt! En bok om litteratören Thure Sällberg.

Värnamo Hembygdsförening, Sällskapet Thure Sällbergs arkiv.