Musik-fika på Hallaberget 1930-talet. I bakgrunden ”Flaskberget”.

 

Begravningståg utmed Kungsgatan 1934. De två herrarna i början på tåget var Einar Wilund och Bertil Wågander..

Bilden tagen i slutet på 1800-talet från Hallaberget, norrut. Bakom de två ladugårdshusen till vänster ser vi järnvägen. I bakgrunden till höger om "Flaskberget” Kullings-Skövde kyrka.

 

 Vårgårda Taxi på 1930-talet. Taxichaufför: Artur Hermansson.

 

 

Det första tåget på Västra stambanan

Bilden: Loket Prins August trafikerar stambanan i samband med ett jubileum. Det var det första loket som trafikerade Västra stambanan 1857. Loket finns på järnvägsmuseet i Gävle och är idag världens äldsta fungerande ånglok.

När beslutet kom att med järnväg binda samman österhavet med västerhavet och den Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg skulle byggas och en fortsatt byggnation av järnvägar i Sverige blev det starten på en fantastisk industriell utveckling. Att på 12 timmar ta sig från huvudstaden till Göteborg istället för med diligens som tog 4 dagar var bara det en sensation.

Sex år tog det att bygga Västra stambanan 1856-1862.

I december 1857 är sträckan Göteborg-Wårgårda klar för trafik och det första persontåget från Göteborg anländer till Wårgårda. Två persontåg i vardera riktningen trafikerar från och med nu sträckan Göteborg-Wårgårda varje dag. Byggnation på sträckan Stockholm och Göteborg fortsätter och hela stambanan är klar för invigning 1862.

 

 

Gryntåget i Vårgårda

En smalspårig järnväg byggdes 1903 som gick mellan Heymans havregrynskvarn och Vårgårda järnvägsstation. På vagnarna transporteras spannmål och havregryn och senare även Vårgårdaris som lastas in i godsvagnarna på stationen för att skickas ut över Sverige. Till en början var vagnarna dragna av hästar men senare byggdes ett diesellok på Göran Svenssons Bilverkstad som började användas på 1920-talet. Loket finns fortfarande kvar och kan beskådas på ett muséum norr om Örebro.

Övre bilden: Bron över Säveån

Nedre bilden: Sista turen som gjordes 1968. Fr.v. Stationsinspektör Hjalmar Jansson, Erik Larsson, Erik Sjöstrand och Bertil Enggren

 

 

Vårgårda Tegelbruk omkr. 1900

 

Det "nya" tegelbruket omkr. 1918

 

Vårgårda Tegelbruk

Efter att företaget Industria lagt ned sin tillverkning av kultorv 1875 upptäcktes ett mäktigt lerlager under torven där företaget legat. Eftersom leran visade sig lämplig för tegeltillverkning  uppförde Aron Heyman ett tegelbruk på platsen. Teglet var efterfrågat och produktionen ökade efterhand. 1915 gjordes en stor nybyggnad av tegelbruket.

En lokal leverans av det större slaget skedde när Kullings-Skövde skola (Hobergs skola) skulle byggas 1920. Allt tegel till skolan levereras från Vårgårda Tegelbruk. En svacka i konjunkturen under 1930-talet medförde mindre leveranser men trots det tillverkades över 3,5 miljoner tegel per år. Den 12  aug. 1959 totalförstördes tegelbruket vid en brand. Det blev slutet för tegeltillverkningen i Vårgårda.

 

 

S.P. Anderssons Eftr. (Mikaelsgården)

Byggnaden är uppförd omkring 1870. Fastigheten utgörs av två bondgårdar som förts dit och byggts samman. Det är den enda bevarade affärs- och handelsgården i Vårgårda från förr. Den inrymde S P Anderssons speceri- och diversehandel under många år. Ernst Belfrage var den siste ägaren. Han anställdes 1910 efter avslutad skolgång och övertog sedan affären 1930. 1967 lades affären ned. Ernst Belfrage och hans trotjänarinna Tora Carlsson (kusin med Nils Nylén) fick trycka många händer den tisdagen som han kl. 18 för sista gången satte luckorna på plats framför fönstren. Den enda tid han under alla dessa 57 år varit från affären (semester?) var under beredskapsåren då var han inkallad ett par gånger i Vänersborg. Affärens namn var när den stängdes S.P. Anderssons Eftr.

Byggnaden har ett stort kulturhistoriskt värde genom att den berättar om Vårgårda stationssamhälles historiska framväxt. Den enda bevarade handelsgården på orten och tillsammans med bryggeriet en värdefull bebyggelse-mlljö. Drottninggatan 6 idag. Nu fint restaurerad och inredd som restaurang av Mikael Åhman och döpt till Mikaelsgården.

Flera meter av fastigheten på den västra sidan revs 1969 för att kunna räta upp Kungsgatan. Fastigheten låg lång ut mot gatan och trottoaren var knappt en halvmeter bred. Flera gånger hände det att knuten på fastigheten revs sönder när lastbilarna kom för nära.

 

 

Tånga Hed

Två flygplanen har landat på Tånga Hed i slutet av 1910-talet och väcker stor uppmärksamhet. 1910 räknas som det svenska flygets födelseår. Men redan 1909 hade en pilot för första gången flugit med motorflygplan över svensk mark. Arméns första flygförband, Kungliga Fälttelegrafkårens flygskola, etableras på Axvall i Västergötland 1912. Armén har två flygplan, en Nieuport och en Breguet.

I bakgrunden på bilden från Tånga Hed ser vi Kesberget.

 

 

Övre bilden: VI SOM STENSATTE KUNGSGATAN I VÅRGÅRDA 1924

 

Bilderna:
•  Vi som stensatte Kungsgatan 1924
De som känns igen på den bilden är stående från vänster verkmästare Branth, nr tre Karl Svensson, nr fyra Isidor Engström, nr fem Kalle Fast, nr sex Georg Ström, nr sju Sigfrid Gauffin. Sittande från höger Gunnar Fast, nr tre Karl Jonsson. Från Vårgårda Fotoklubbs ”Vårgårda förr i tiden”.

•  Artur Cejie på promenad på den stenlagda Kungsgatan tillsammans med sin hund

•  Gatstenar i massor på Bohus-Malmön

Det var när den kände kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericsson tillsammans med sin gode vän C A Kullgren besökte den tyska hamnstaden Hamburg på i mitten av 1800-talet som dom såg hur man använde kullerstenar vid gatubeläggningar. Då fick dom idén att hugga släta fina stenar i granit från Bohuslän och detta kom att revolutionera gatubeläggning runt om i världen.

Det också blev starten på den stora brytningen av bohusländsk granit i mitten på 1800-talet. I  Vårgårda kom man att stensätta torg och Kungsgatan på 1920-talet. På 1960-talet schaktades dessa vackert stensatta ytorna upp i Vårgårda och gatorna asfalterades istället.

Nils Ericsson var också chef för det kommande stambanebyggnationen av järnvägar i Sverige, Stockholm-Göteborg och Stockholm-Malmö omkring 1850 och var den som planerade och föreslog en tågförbindelse från Borås till Vårgårda. Så blev nu inte planerna utan anslutningen till stambanan blev i stället i Herrljunga.

 

 

 

Spannmålsmagasinen i Vårgårda

Magasinet på bilderna revs 1973 och var ett av Vårgårdas äldsta hus och byggdes förmodligen omkring 1860. Från början användes magasinet för foder- och spannmål när orten blev betydelsefull för utförsel av spannmål efter att Västra stambanan blev byggd 1856. Det fanns många spannmålsodlare i vårgårdatrakten och på Varaslätten och det byggdes upp många stora sädesmagasin kring järnvägsstationen. Även kvarnarna vid Säveån i Hjultorp köpte upp spannmålen. Konkurrensen om spannmålen var hård och när det var högsäsong möttes bönderna med spannmåls-lassen av uppköparna redan långt utanför Vårgårda. Levin Aronsson berättar för tidningen 1969 att han mindes från sina barnaår att det kunde stå ett par hundra fordon i kö för att lossa sina spannmålslass. Fordonen sträckte sig långt bortom Kullings-Skövde kyrka. Spannmålsmagasinen låg intill järnvägsspåren vilket gjorde det lätt för lastning direkt i järnvägsvagnarna för vidare transport till Göteborg och Stockholm och även export. Närmare sekelskiftet kunde inte de svenska lantbrukarna längre konkurrera med de utländska lantbrukarna och exporten sjönk.

Huset byggdes av riksdagsmannen Jonas Andersson, samme man som lät bygga flera av Vårgårdas första byggnader. Magasinet övertogs av sonen Herman Johansson innan han lät Carl Johansson under 1930-talet köpa magasinet. Carl Johanssons Eftr. var magasinets siste ägare. Bilderna är tagna på 1930-, 1940-talet.

 

 

Anderzénska fastigheten byggdes 1902. Här fanns en hattaffär ”Bloms”, ett konditori ”Anderzéns”, en godisaffär och en diverseaffär ”Bil-Svens”.
I källaren hade Anna Hermansson en godisaffären som alla kallade för ”Källaren”. Huset revs på 1970-talet och var beläget ungefär där Sparbanken idag har sina lokaler.

 

 

 

 

 

HISTORIEN OM VÅRGÅRDA BOKHANDEL

Byggnaden kom till 1870. Svante Johansson som kom från Herrljungatrakten drev här från slutet av 1800-talet en speceri- och klädbutik i fastigheten. Efter att sonen Sven studerat färdigt övertog han affären från sina föräldrar och fortsatte att driva butiken, kompletterade med basarförsäljning men gick efterhand mer in på att sälja böcker och pappersvaror. Han blev s.k. kommissionär och B-bokhandlare.

Den sista handlaren som drev verksamhet i lokalerna var Carl Lundin som övertog Vårgårda Bokhandel 1953 och drev den 18 år fram till 1971. Carl Lundin hade dessförinnan arbetat på Vårgårda Handelsförening som drev livsmedelsaffär i Vårgårda. Han övertog bokhandeln efter Sven Johansson som fortsatte att hjälpa till i affären och dessutom bodde i en del av fastigheten. Carl Lundin gjorde vid sitt tillträde inte så stora förändringar men lät bl.a. sätta in större skyltfönster. Calle, som alla kallade honom, var en trevlig, glad och skämtsam person och han var mycket populär hos kunderna.
När Carl Lundin lade ner butiken 1971 sålde han verksamheten med tillhörande varulager till Ove och Elsa Beutler som startade Oves Papper och Leksaker i lokaler på andra sidan gatan i det som tidigare varit Anderzéns Konditori.

1974 har brandmännen övning och Vårgårda Brandkår gör sig beredda att tända eld på en av de äldsta husen i Vårgårda.

 

 

 

Firma C.J. Andersson grundades av Carl-Johan Andersson 1892. På bilden utanför butiken som är tagen någon gång på 1940-talet, ser vi några anställda: Från vänster: okänd, möjligen Stina Johansson, Knut-Erik Lindström, Kerstin Oskarsson och Arne Bengtsson. En realisationsannons från 1938.

Huset lär vara en de första husen som byggdes i Vårgårda på 1850-talet. Carl-Johan Andersson startade en diverseaffär med speceri, porslin och hattmode. En av sönerna, Artur Cejie, som var född 1905, gifte sig med Naima Blomqvist och tog över firman C.J. Andersson 1937. I affären såldes specerier, manufaktur, kläder, tyg, sybehör, glas, porslin, nysilver, golvmattor och en begravningsbyrå med kistor.

Från att i början på seklet ha varit 15-20 personer anställda minskade personalen efter hand. Att antalet anställda var så många berodde på att det drevs också lantbruk och detta sköttes av två drängar dessutom var det två kokerskor anställda i hushållet. Till affären kom många bönder med häst och vagn. Hästarna bands vid ett staket inne på gården och utfodrades.

När Artur dog 1969 tog Naima själv över affären. 1974 upphörde affären och fastigheten revs. Naima gick bort 2007.

 

Parkeringsplatsen framför hotellet på 1950-talet. Butikerna på andra sidan Kungsgatan är Polhammers Livs, Gotthörnan, Bloms Mode, Anderzéns konditori, Källaren (godisbutik), Bil-Sven och längst bort Vårgårda Järnhandel. Foto: John Wallin

 

 

VÅRGÅRDA HOTELL KLART 1893

År 1857 var järnvägen färdigbyggd från Göteborg till Vårgårda och tågtrafiken hade kommit igång. Då växte Vårgårda snabbt. Trakten runtjärnvägsstationen var ganska öde så när som på några stugor. Inflyttningen och byggnation ökade och affärer och industrier etablerades i rask takt och behovet av bra övernattningsmöjligheter för resande växte. När gästgiverier, resanderum och andra möjligheter till boende som hittills funnits inte längre räckte till och resenärerna dessutom krävde bättre komfort i boendet var tiden inne för att bygga ett hotell. På platsen där den nya hotellfastigheten skulle ligga låg ett gästgiveri som bl.a. haft handelsmannen Svante Andersson som ägare, han som byggt Johannedal. 1889 säljs fastigheten till Ludvig Frantzich från Nårunga för 6.500 kr. Gästgiveriet rivs och byggnationen av hotellet kunde påbörjas. År 1893 stod hotellet klart. I en del av bottenvåningen inrymdes ett bankkontor och i källaren fanns en ölhall som flitigt kom att besöktes av traktens karlar. Läget kunde knappast vara bättre, bara några hundra meter från järnvägsstationen och utmed Kungsgatan. Det blev en mycket vacker byggnad.

Bilder: Vårgårda Hotell omkring 1900

Två hjälpredor på hotellet står beredda med lastkärran för att dra ned till järnvägsstationen för att hämta några hotellgästers bagage. Pojkarna heter Karl och Olle.

På den nedersta bilden ser vi till höger, närmast järnvägen, Vårgårda Hotell på 1910-talet. Till höger kör en Ford modell TT lastbil med fullt lass. Ägare till bilen är Rickard Andersson i Ljurhalla. Lastbilen som kommer körande mot fotografen är en Scania-Vabis.

 

Vårgårda Musiksällskap bildades 1945. Vid en konsert i Församlingshemmet 1946 deltog följande musiker. Violin: Elmer Larsson, Gunnar Stokirk, Lisa Lindblad, Herbert Andersson, Gunnar Svantesson, Henry Wallentin, Maria Andersson, Nils Larsson, Holger Jerråker. Piano: Jonas Olsson, Ingemar Björling. Cello: Hugo Friberg. Kontrabas: Gunnar Arnmaker. Trumpet: Robert Lindblad. Klarinett: Gunnar Florén. Orgel: Kerstin Ekengren.

 

 

 

 Marknad på Marknadsplatsen i Vårgårda 1930-talet

 

 Kungsgatan i Vårgårda 1920-talet

 

Vårgårda omkring 1900. Fotot taget från Flaskberget mot söder. Bakom magasinet till vänster ser vi byggnaden som idag är Pizza House.

 

 Nytt tegeltak läggs på S.P. Anderssons Speceriaffär på 1920-talet. (Idag Café Mikaelsgården)

 

Det här en bild av många som jag under åren har skannat in. Vet inte mycket om den här bilden. Vilka är flickorna? Är det syslöjd? Vem är lärarinnan? Är det i Vårgårda? Känner du igen någon eller känner till något om bilden hör då gärna av dig till mig på mail: bosse.wallentin(snabela)gmail.com. Bilden är från början svart-vit som de flesta bilderna från början på 1900-talet men är manipulerad till färg i ett specialprogram.

 

Kungsgatan på 1930-talet. Häst med vagn framför Vårgårda Järnhandel. I bakgrunden den Anderzénska fastigheten. Idag ligger Kommunhuset på den här platsen.

 

 

Vårgårdas brandbil parkerad utanför Bjelkes Blomsteraffär i början på 1930-talet.

 

 

Mjölkleverans till CJ Anderssons Diversehandel en dag på 1920-talet. Butiken finns inte längre kvar men huset till vänster är idag en thairestaurang.

 

 

Omkring 1905 såg SP:s kurva ut så här sedd med kameran från söder. Till höger och inte med på bilden ligger idag Café Mikaelsgården. Gatan hette då Kungsgatan men har nu bytt namn till Drottninggatan.

 

 

Vårgårda station och stationsområde 1898. I bakgrunden pumphuset som försåg ångloken med vatten. Foto A.W. Victorin.

 

 

Ett av alla de hus som revs på Kungsgatans östra sida på 1970-talet var huset på Kungsgatan 24 (idag parkeringsplatsen bakom Murartorget). Ägare och mannen som lät bygga huset var Carl Andersson. Han kom med fru Jenny och 5 barn från Kroksbo i Skogsbygden till Vårgårda 1912 och huset byggdes 1917-1918. Huset hade på övervåningen rum för uthyrning och i källarvåningen försäljning av smör, ost och mjölk. Det har även funnits caféverksamhet i fastigheten under en period. På bottenvåningen bodde Carl Andersson med familj. Carl startade företaget Carl Anderssons Trävaruaffär som låg vid Industrigatan inte långt från bostaden. 

 

 

En bild från 1960-talet, Kungsgatan (idag Drottninggatan). Bakom granen ligger Carl Johanssons Eftr. som startade sin verksamhet 1870. 2019 säljs företaget till Ahlsell AB.

 

 

På Järnvägsgatan 1 i Vårgårda ligger den här före detta affärs- och bostadsfastigheten. Byggnaden är uppförd 1880 och är därmed en av de äldsta idag kvarvarande husen i Vårgårda. Den har inrymt olika verksamheter genom åren, bland annat en cigarr- och pappershandel på 1940-50-talet, möbelaffär, blomsteraffär, presentaffär m.fl. Huset är byggt i tegel, klätt med puts och har sågade snickeridetaljer i så kallade schweizerstil längs takfot och veranda. Stilmässigt bär den drag av den första stationsbyggnaden i samhället. Byggnaden har både ett kulturhistoriskt och ett lokalhistoriskt värde mycket tack vare den välbevarande utformningen och genom sin tidigare funktion som affärslokal. Bilden är tagen 2018.

 

 

Kungsgatan 23. Huset byggdes 1923 av Sjöberg som drev en speceriaffär i huset. Speceriaffären övertogs senare av K A Andersson 1927 som drev sin butik här fram till 1951 då hans nya lokaler var klara. Det var ett av Sveriges första snabbköp (dvs kunden plockar själv till sig sina varor och betalar i kassan).

Efter 1951 startades en Mjölkbar i fastigheten. Därefter har det drivits grillrestaurang, blomsterbutik, kafé.

 

 

 

Det var i samband med att Sveriges största städer skulle sammanlänks med järnväg som en järnvägsstationen byggdes som kom att döpas till Wårgårda. Då var platsen en ödslig och karg ljunghed med bara några enstaka torp här och var. En del av de illa beryktade Svältorna, kala och glestbevuxna bergåsar och ljunghedar. Järnvägen Göteborg-Stockholm började byggas 1855 och Fredrik Sundler lyckas övertala de styrande att bygga en järnvägsstation där järnvägen korsade landsvägen från Göteborg mot Skara och Stockholm. Detta var början på historien om Vårgårda stationssamhälle. Vårgårda-Göteborg började trafikeras 1857. Stationshuset revs 1940.

 

 

 

 

3 FÖRETAGSSAMMA KVINNOR I VÅRGÅRDA

Naima Cejie och hennes man Artur övertog affären C J Andersson på Kungsgatan i Vårgårda 1937. Butiken som startades 1892 av Carl-Johan Andersson var en speceriaffär med en stor avdelning för kläder. Efter Arturs bortgång drev Naima affären fram till 1974 då affären upphörde.

 

Anna Hafström kom tillsammans med sin man Anton och barnen Sigrid och Helmer till Vårgårda 1917. Här öppnade dom en manufakturaffär där Anna kom att bli den drivande i rörelsen. 1937 sålde Anna och Anton Hafström sin butik i Vårgårda och flyttade till Silverdalen i Småland.

 

Hilda Heyman föddes 1872. Hennes föräldrar var Aron och Hilda Heyman på Wårgårda Herrgård där Hilda också växte upp. Föräldrarna stöttade hennes konstintresse och lät henne gå på Valands Konstskola i Göteborg. Dessutom studerade hon konst i Paris, München och Rom.