Frid och Strid

Frid och Strid

Beprydd med solens första milda strålar
Jag såg en sommarmorgon blid och skön
Lik diamanten daggens droppe prålar
Högtidligt är naturen stämd till bön

Små fåglar ljuvt i arla morgon sjunga.
Sig lärkan svingar fröjdfullt mot det blå
För vindens hälsning bladen sakta gunga
I Floras rike fridens änglar gå

Men strax därpå man ser orkanen rasa
Och åskan rullar majestätiskt fram
Vid stormens tjut naturen synes fasa
Och trädet suckar vid sin brutna stam

Och Flora, vem har för ditt rike vakat?
Var är din fägring och var är din prakt?
Ack, dina barn förödelsen har smakat
Utav orkanens vilda hårda makt

Dock tystnar stormen, solen kastar åter
Sitt milda sken nu över nakna fält
Uti naturen allt förtvivlat gråter
För höstens dag har sig i sommarn ställt

Lik denna morgon såg jag tvenne makar
Förenade av ömma känslors band.
För deras sällhet fridens ängel vakar
Och glädjen går med lyckan hand i hand

Hur skönt att se tätt slutna till varandra
Så hjärtligt slutna i varandras famn
Och kyss på kyss på deras läppar vandra
En lycklig tid och sällhet utan namn

Men liksom stormen härjar vilt naturen
Så härjar Bacchus Männ´skans dyra liv
Förnedrar det till lägre stånd än djuren
Och jagar friden bort med split och kiv

Så blev det nu i fridens sälla hydda
Här skövlas hemmet av en rusig man
Med minnen kvar av dar som äro flydda
Stå dessa två nu skilda från varann.

 

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter