Berättarkväll, 1940-50-talet

Berättarkväll på Trostorp den 22 maj med Anna Lena Bergström, från Sörmlands museum.

 
 

Det var en varm och skön försommarkväll som 21 personer hade samlats för att minnas 40-talet, många minns krigsslutet och den lycka som kom med det, många minns andra saker.
Kvinnorna bar dräkt med snäv kjol och gärna en liten hatt. Männen bar väst, rutiga slipovers och äppelknyckarbyxor.
Alla hade inte ens fast telefon, vi skrev brev och vykort på papper. Postorderfirmorna grundades. I varje svenskt hem fanns det en radio eller åtminstone en kristallmottagare.
Man ägnade mycket av fritiden till idrott och dans, danserna kunde vara gitterbugg, tango och även andra danser. Det var artister som Zarah Leander, Marlene Dietrich, Humphrey Bogart, Glenn Miller, Ulla Billqvist, Evert Taube och många fler.

Vi minns även 50 talet.
Nu kom rock ´n roll, nu blev det fart å fläkt. Klänningarna var snäva i livet och vida i kjolen med stärkta underkjolar som var vassa att sitta på, senare kom skumgummiunderkjolarna och de var behagligare, nylonstrumpor och pärlhalsband skulle det vara.

Idolerna var, Elvis, Snoddas, Tommy Steel, Bill Haley, Ray Charles, Birgitte Bardot.
Men man ägnade sig även åt idrott på 50-talet med idolerna Floyd, Ingo, Pelé och många andra.

1951 blev det en tredje semestervecka. En del hade råd att köpa bil, och man åkte på resor med familjen. Andra hade motorcykel med sidvagn eller så cyklade man.

Tore Wretman var en populär kock både i radio och tv, man åt räkcocktail och radiokaka, hamburgaren kom till Sverige.

Radion var ju mycket populär att lyssna på då, de flesta lyssnade mycket på radioteatern.
Det var bara en kanal och ingen populärmusik eller stereo. För popmusik fick man lyssna på utlandet. Radio Luxemburg kunde man höra på kvällarna. Där fick man även lyssna på
matcherna mellan Ingo o Floyd för det ansågs inte lämpligt för Sveriges Radio.

I mitten på 50-talet kom teven, det var inte alla som hade råd att köpa tv, (kostade som en halv bil) men de som hade råd hade huset fullt oftast på lördagskvällen, då man gick till varandra för att se på TV. Det var bara några timmars sändning på kvällen och onsdagskvällarna var det ingen utsändning. Man ville inte riskera att totalt passivisera Sveriges befolkning. Det stora genomslaget av TV var 1958 då VM i fotboll sändes från Stockholm och vi kom till final mot Brasilien.

Anna Lena var en god ledsagare genom tiden, som påminde oss om Hyland och olika tv-program.

Vi fikade, naturligtvis med kaffe i TV-kanna, och bjöds på radiokaka.

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter