Varför heter det så?


Runt om i kommunen finns det sådana namn som man undrar var de kommer ifrån. Det handlar om namn på vägar, broar och områden.  Vilka var personerna bakom namnen? Har det funnits torp eller gårdar som gett namnet? Det kanske är forntida bosättningar som plockats upp och fått ge namn till våra tiders anläggningar och bostadsområden.

Här nedan redovisar vi bakgrunden till ett antal sådana namn.

De upptagna namnen är

Adlerfelts gata vid Sanda Ängar, Beata Westerbergs väg, Bills Backe, Björkvallavägen, Bryggerivägen, Dagvattendammarna i Hammarby, Doktor Häggströms väg, Doktor Ziegerts väg, Edoberget,  Frisells gata, Karins väg, Kairo, Kvarnvägen, Lidmans Allé, Löwenströms väg, Mor Olas backe, Nils Åhlins väg,  Samuel Ehrenstedt väg, Sjukyrkoberget, Skillingstråket, Stensträngen och Tegelvägen, Tetorpsvägen.

Adlerfelts gata vid Sanda Ängar

Adlerfelt är en svensk adlig släkt som härstammade från Finland. År 1693 adlades hovkamreraren Carl Johansson med namnet Adlerfelt. Hans son Per (1680-1743) var riksråd och blev år 1720 friherrlig. Den friherrliga ätten slocknade 1769 och den adliga 1808. Släkten ägde Sanda Gård 1700-1742.

Beata Westerbergs väg

Beata Westerbergs väg finns i området vid Löwenströmska sjukhuset. Sjukhuset låg vid landsvägen och hade från början 16 vårdplatser. Beata var sköterska, kokerska. städerska och husmor. Hon skötte också inköp av mat för lasarettets behov. Varje fredagsmorgon, när bönder från orterna norrut drog förbi på väg till lördagskommersen på Hötorget i Stockholm, inhandlade Beata en veckas förråd av kött, smör, ägg, grönsaker och annat smått och gott. Beata hade i årslön 14 riksdaler kontant och in natura 5 tunnor spannmål, 8 kappar ärtor, 1 lispund fläsk, 3 lispund kött, 2 fjärdingar strömming samt 2 par skor. Det sista var säkert välbehövligt.

Inga Engdahl

Bills Backe

Bills Backe ligger i Runby och går från Hagvägen, bakom hembygdsgården ned till Väsby station. Namnet kommer från förre stationsinspektorn, ”stinsen”, vid Väsby station, Ossian Bill. Han föddes i Viksjö 1877, gifte sig i Folkkärna 1912 och kom till Väsby som stins 1922. Han kvarblev i Väsby ända till 1937. Han bodde med sin familj i den stora in-spektorsvillan som låg just där gångvägen från Bills Backe idag ansluter till gångtunneln väster om Väsby station.

Uppgifter från tidigare artikel i ”Hembygden” av Allan Andersson

Björkvallavägen

Björkvallavägen går från Väsbyvägen. Namnet härstammar från en grosshandlare Björkvall som 1905 – 1906 lät uppföra det fortfarande kvarstående trevåningshuset i vägskälet vid Väsbyvägen som sommarbostad till sin familj. Husets nederdel har under alla år varit upplåten till olika typer av affärsverksamhet. I Huset låg Fermsteds Lanthandel som 1951 sålde livsmedelsdelen till Yngve Walerud. Fermstedt tog med sej de mera hårdsmälta delarna och öppnade Fermstedts Järnhandel lite längre ner på Väsbyvägen. Walerud drev sedan livsmedelsaffär i Sigma 1966 och Waleruds Livs i Väsby Centrum 1972 – 1979 då af-fären såldes till Metro. I dag (2015) hyr Väsby Begravningsbyrå affärsutrymmet i det s k Björkvallahuset.

Uppgifter från Ragnar Sarin

Bryggerivägen

Bryggerivägen går från Väsbyvägen till Ladbrons östra fäste. Vägen gick ursprungligen ända ned till ån och järnvägsövergången. Där anlades i början av 1920-talet ett bryggeri. Bryggeriet hette Väsby Nya Bryggeri och startades av Karl Eriksson och hans hustru Alma. De hade tidigare varit arrendatorer på Eds prästgård, men sökte sig nu ny verksamhet. Bryggeriet låg väster om den ursprungliga järnvägen där det tidigare varit plankorsning mot Åvägen.

Bryggeriet tillverkade i huvudsak läsk och vichyvatten med vatten från en egen källa i åbrinken. Man distribuerade även pilsner från ~ och från Hembryggeriet i Stockholm. Den första läsken tillverkades av Alma som tillsatte olika essenser till sockerlag på källvattnet. Bryggeriet hade två lastbilar för distribution till butiker, restauranger och större hushåll i trakten. De körde fasta veckoturer till bl a Rosersberg, Gottröra, och Rotebro. En dag i veckan gick en transport till Stockholm.

Tillverkningen upphörde en tid efter krigsutbrottet 1939 på grund av svårigheter med att få socker. Tillverkningsrättigheterna övertogs av Hamburgerbryggeriet på Norrtullsgatan i Stockholm men lokalerna användes som nederlag för öl. På 1940-talet köpte ”Apotekarnes” *) fastigheten som därefter kom att användas som depå. Verksamheten upphörde i början av 1950-talet då järnvägen behövde marken för den nya, dubbelspåriga järnvägen.

Uppgifter från Ragnar Sarin efter en intervju med en tidigare bryggerianställd

*) Läskedrycker som ingick i ”Apotekarnes” sortimentet var bland annat Pomril, Champis, Guldus och Pommac. En välkänd slogan från början av 1950-talet var ”Visst katten, Apotekarnes vatten”.

Dagvattendammarna i Hammarby

Dagvatten från E4:an, Stockholmsvägen och områdena Skälby och Brunnby-Vik kan nu samlas upp via ett nytt system. Vattnet renas därefter i ett dammsystem där teknik och natur samverkar. Tillgången till förbättrat grundvatten påverkar ca 500 000 människor i 13 kommuner, som alla använder vattentäkten i Hammarby som reservvattentäkt. Dammarna är ett samarbete mellan Vägverket och kommunen. Projektet är en investering för en bättre miljö och har totalt kostat 10 miljoner kronor. Dagvatten, d.v.s. regn- och smältvatten, samlas upp dels från de stora vägarna men också från bostadsområden i närheten. Samtliga dammar i systemet är till för att fördröja vattnets väg ut i sjön Fysingen. På så sätt avlagras föroreningar som därefter kan tas om hand. Dammen vid Almungevägen/Skälby och den vid Stockholmsvägen, tar emot stora mängder dagvatten från E4:an och är därför utrustade med oljeavskiljare. Naturen bidrar på olika sätt till reningsarbetet. Livet i form av naturligt förekommande mikroorganismer sköter en del av nedbrytningen och växter tar hand om andra icke önskvärda ämnen. Som ett sista steg i reningsprocessen, rinner vattnet ut i en naturlig våtmark med vass och våtmarksväxter.

Innehållet hämtat från Upplands Väsbys kommuns pressmeddelande 2005-04-21

Damm nummer ett, som ligger vid Hammarby kyrka, får namnet Klockarboldammen. Anledningen är att klockaren en gång i tiden bodde i närheten.

Damm nummer två heter Trinningen Den ligger på den åker som förr hette just Trinningen.

Tredje dammen vid Almungevägens början heter Wijkbrodammen. Namnet har den fått efter bron vid Wiks gårdsväg.

Namnförslagen kom från Upplands Väsby Hembygdsförening

Doktor Häggströms väg

Doktor Häggströms väg ligger vid Gamla Löwenströmska sjukhuset. Paul Häggström var överläkare på Löwenströmska Sjukhuset från 1928 till sin död 1934. Han avled i allmän blodförgiftning (sepsis) sedan han stuckit sig på en suturnål under operationen av en septisk patient.

Doktor Ziegerts väg

Doktor Ziegerts väg ligger vid Löwenströmska sjukhuset och går från Gamla Lasa-rettssvägen ned bakom Löwenströmska sjukuset. Namnet kommer från sjukhusets förste chefsläkare, Christian Gottlieb Ziegert, född 1781 nära Leipzig där fadern var jordbrukare. År 1806 for Ziegert till Sverige där han först kom att tjänstgöra på Serafimerlasarettet. På Löwenströmska Sjukhuset tjänstgjorde han sedan från 1811 till sin död 1851.

Edoberget

Edoberget är benämningen på det höglänta skogsområdet öster om Sundsborgsvägen och dess fortsättning i Hästhagsvägen. Namnet kommer från det i nuvarande radhusområdet – byggt av Folkhem 1972 – förut belägna EDO hönseri. Namnet EDO kom från innehavarens EDvard Olssons initialer. Byggnaden i vägskälet Sundsborgsvägen och Fruängsvägen kallas också EDO-villan och har fungerat bl a som fritidshem. År 2007 förlades en förskola i huset.

Uppgifter bl a från ”Geografiska namn i Upplands Väsby kommun” av Lars-Erik Jansson

Frisells gata

Frisells gata belägen i Sanda Ängar. Hans Frisell var invandrare från Skottland och var stallstatskräddare hos drottning Kristina och ägde en tid Sanda Gård. Han dog omkring 1643.

Gjörwells väg

Gjörwells väg ligger vid Gamla Löwenströmska sjukhuset. Arkitekten Carl Christoffer Gjörwell (1766-1837) ritade det ursprungliga Löwenströmska Sjukhuset. Gjörwells far, den kände skriftställaren med samma namn, hade vid bröderna Anckarströms (Johan Jacob, sedermera kungamördaren och Gustaf Adolf, senare Löwenström) fars frånfälle 1777, lovat svara för brödernas uppfostran. Släkterna Anckarström och Gjörwell var således sedan länge bekanta. Gjörwell var en av tiden mest anlitade arkitekter och var under tre årtionden stadsarkitekt i Stockholm. Han har bl a ritat Garnisonssjukhuset i Stockholm (nuvarande Landstingshuset), Ekotemplet och Drottningens Paviljong (”Haga Slott”) i Hagaparken och det lilla graciösa Dianatemplet vid Karlbergs slott.

Karins väg

Karins väg går mellan brandstationen och Sörab i Johanneslunds arbetsområde. Här, i Rotskogen, där vägen mellan Stockholm och Uppsala alltid gått, låg Karins kafé, en liten vit byggnad med gröna knutar och snickerier. Verksamheten upphörde där för ett antal år sedan, då Johanneslunds arbetsområde kom till. Karins föräldrar ägde en fastighet här. Fadern var fiskhandlare per häst och vagn, hette Nilsson, och fick heta Fisk-Nisse i dagligt tal. När sedan Karin öppnade kaféet, förnekade sig inte folkhumorn utan gav det namnet Sillfiket. Karin gillade inte alls namnet Råkade någon nämna det, blev det en rejäl tillsägelse. Karin var en driftig kvinna och kaféet var populärt, inte minst för smörgåsarnas skull. De bestod av en fjärdedels skräddkaka med rejält pålägg och gillades skarpt av lång-tradarchaufförerna. Kaffebröd fanns inte mycket att välja på, men ”dammsugare” fanns alltid. Kaffet kokades i en stor kaffepanna. Den stod på en kokplatta i serveringsrummet. Allt efter behov, slogs under dagen vatten och kaffe i pannan till en mustig brygd. Karin slog alltid själv i kaffet i kopparna. kaffepannan fick inte skakas. Karin följde en mycket gammal tradition, när hon drev kafét. En resenär på 1700-talet skrev: ”Rotskogen är lång, men det är tätt mellan krogarna.”

För oss är väl inte Rotskogen så lång, men krogtätheten är kanske densamma som då. Rotskogen sträckte sig mellan Rotebro och Hammarby kyrka. Karins man hade bensinstation – Texaco – och bilservice vid kafeet. Här fanns också en smörjgrop, vilket inte var så vanligt på den tiden. Han omtalades med respekt, bl.a. för att han i sin plånbok alltid hade pengar så han kunde ge tillbaka på en tusenlapp för att inte behöva gå ifrån för att växla.

Inga Engdahl

Kairo

Intet är som Kairo.

Väsbys genom tiderna mest frekventerade friluftsbad heter Kairo och ligger ett stycke västerut från samhället vid Mälaren. Kairo är ett exotiskt namn, åtminstone för Väsbys breddgrader. Hur namnet kom till beskrevs så här av ställets förste ägare, Edvard Forsberg, i en intervju i Väsby Nytt: ”Innan jag byggde pensionatet var jag föreståndare för en affär i Spånga. En dag kom där in en herre med sydländskt utseende – jag tror att han var grek. Han lade upp sin portfölj på disken och ställde sig sedan att titta upp i taket. Jag gick fram och frågade vad det skulle vara, men han fortsatte bara att titta i taket och jag undrade vad han menade med det hela. Efter en stund upphov han emellertid sin mun och sa på bruten svenska: "Vad är intet?".

Sen blev det tyst en stund. Så fortsatte han: ‘Intet är som KAIRO. KAIRO haver hjälpt tusenden sinom tusenden och KAIRO skall åter hjälpa tusenden.’ Så öppnade han sin portfölj och tog fram en massa intyg på hur många som blivit hjälpta av den undergörande medicinen. Han ville att jag skulle bli försäljare av medicinen, men jag hänvisade honom till en annan affär.”

Forsbergs tyckte att historien var lustig och fortsatte att skämta om den. Forsberg hade köpt sommarstugetomt just vid platsen för det blivande pensionatet, och under färderna dit brukade familjen härma försäljaren med resultatet att platsen kom att kallas för KAIRO. På tomten stod då en liten stuga, som kom att kallas BABYLON . Planerna på en pensionatsrörelse mognade och ett husbygge startade 1926.

Rörelsen gick bra och sommarstugan Babylon byggdes ut och kom att innehålla åtta rum när allt var klart. Huvudbyggnaden kompletterades 1935 med flygelbyggnader och Forsbergs drev anläggningen som skärgårdspensionat fram till 1952. Därefter arrenderades pensionatet av Väsbyverken, som kompletterade rumskapaciteten med husbåten ALCUBO.

Ovanstående är en förkortad version aven artikel 1991 skriven av Allan Eklund i hembygdsföreningens dåvarande tidning ”Nytt från hembygdsföreningen”. Mer om KAIRO kan läsas i artikeln och i Allan Eklunds bok ”Kavalkad och minnen från 35 år i kommunal tjänst.”

Inga Lisa Gustafsson

Kvarnvägen

Här låg förr Väsby Kvarn, brädgård och såg. Kvarnen arbetade med två par stenar och ett s k valsverk. Anläggningen revs så sent som 1970.

Lidmans Allé

Lidmans Allé går från Herrgårdsvägen till Stora Vilunda Gård (nuvarande musikskolan). Författaren Sven Lidman (1882 – 1960) var under åren 1929 – 1941 bosatt på Stora Vilunda. Han skrev poesi i en symbolistisk och dekadent tradition, men den litterära alstringen avstannade när han 1917 genomgick en frälsningsupplevelse. 1921 anslöt han sig till pingströrelsen och intog där vid sidan av Lewi Pethrus en ledande roll. Lidman uteslöts emellertid ur pingströrelsen (Filadelfiaförsamlingen i Stockholm) 1948 efter oenig-het med Pethrus. Lidman hade gjort succé som skalden på modet under åren efter sekel-skiftet, med en djärv erotisk poesi som av många ansågs otuktig. Gift med bankmannen och mecenaten Ernest Thiels (Thielska Galleriet på Djurgården) dotter Karin. Hans dotter Bibbi var hustru till radiomannen m m Pekka Langer och sonen Sven var mannen bakom uppslagsverket Focus där idéerna om sk lexivisioner först togs i bruk.

Löwenströms väg

Löwenströms väg går från Stockholmsvägen ned till Löwenströmska sjukuset. Namnet kommer förstås från grundaren, Gustaf Adolf Löwenström, bror till Gustaf III:s mördare Johan Jacob Anckarström. Efter mordet tog sig brodern namnet Löwenström (han tog namnet Löwen efter sin brors hustru och behöll ändelsen -ström.) Som en soningsgärd för dådet mot Gustaf III, lät Löwenström anlägga ett sjukhus i Uppland Väsby1809.

Mor Olas backe

Mor Olas backe går från Kairobadet upp till parkeringsplatsen. Vid sekelskiftet 1899-1900 och fram till 30-talet kallades den nuvarande parkeringsplatsen för Mor Olas odling, efter en originell gumma, som där drev ett litet jordbruk i blygsam skala.

Inga Engdahl

Nils Åhlins väg

Nils Åhlins väg går söderut från Centralvägen och utgör huvudgata för de nya bostäderna på Dragonvägen. Namnet kommer från lantmätaren Nils Åhlin som på uppdrag av bl a Anton Tamm utförde den första egentliga stadsplanen över Väsby Villastad 1910. Dessförinnan hade han, också under tillskyndan av Anton Tamm, upprättat en lantmäterikarta över Väsby 1904.

Uppgifter från ”En bok om Upplands Väsby”

Samuel Ehrenstedt väg

I Göran Strömbäcks bok Herr Mårten i Borgby läser vi om Samuel Ehrenstedt att han år 1693 bodde på Vilunda, möjligen som arrendator. 1694 delar han Odenslunda gård med länsmansänkan och de kvarvarande av hennes barn. De bodde förmodligen i flyglarna och herrskapet i huvudbyggnaden. Vi får även veta att Ehrenstedts hade en hushållsdam, jungfru Anna Greta Vigman. Samuel Ehrenstedt var kamrerare och sedermera assessor. Hans väg går utefter Odenslunda gårds stenmur och var tidigare en del av Vallentunavägen som nu har en trafiksäkrare sträckning.

Inga Engdahl

Sjukyrkoberget

Namnet återfinns veterligen för första gången på lantmätaren Siponius karta över Grimsta och Sanda 1708. Från punkten ”SiukyrkBerg” på kartan utgår riktlinjer till de sju kyrkorna Norrsunda, Hammarby, Skånila, Waltuna, Täby,Soltuna och Ed. Fresta kyrka, vilken låg närmast, skymdes troligen av själva bergshöjden och omnämns därför inte. Orsaken till den vidsträckta utsikten torde vara en kraftig uthuggning av skogen i kombination med en svag återväxt.

Uppgifterna hämtade ur Göran Strömbäcks bok ”Herr mårten i Borgby”

Skillingstråket

Gång- och cykelväg vid Sanda Ängar. Utgrävningar har visat att Sanda är en gammal handelsplats. Skilling var ett skiljemynt av koppar som infördes genom kunglig förordning 1776 där det stadgades, att varje riksdaler skulle fördelas i 48 skillingar och varje skilling i 12 runstycken. Skillingmyntningen upphörde 1855 och öret återinfördes.

Stensträngen

Gång- och cykelväg vid Sanda Ängar Stensträngar är vanligt förkommande fornlämningar i Östergötland, Öland, Gotland och södra Uppland. De är nu ihoprasade enkelmurar med ursprunglig höjd av 80-90 cm. Murarna var ibland stängsel mellan betesmark och skördemark men ibland omgärdar de en kultplats. En stensträng finns inom området Sanda Ängar.

Tegelvägen

Här låg ett tegelbruk från 1904 till 1914.

Fabriksbyggnader uppfördes av trä och tegel och behovet av tegel till eldstäder och skor-stenar i bostäder beräknades bli stort i det blivande samhället. Lämpligt lermaterial för tegeltillverkning fanns på Tamms mark. Lera till ett djup av 17 meter fanns under ängarna längs ån. Hela dalgången är gammal sjöbotten. I områdets norra del mellan nuvarande Väsbyvägen – Bryggerivägen anlades 1904 ett tegelbruk som i 10 år tog lera på platsen. Tegelbruket revs 1914. Från tegelbruket levererades även tegel till den andra industrin på platsen. Det var Optimus fotogenköksfabrik som 1908 flyttat till Väsby från Kungsholmen i Stockholm.

Bruket levererade merparten av det tegel nybyggena i Väsby villastad behövde. Rörelsen blev inte långlivad, leran tog snart slut. Tegelbruket lades ner omkring 1914.

(Kontoret för samhällsbyggnad har fått i uppdrag att ta fram förslag till detaljplan för Tegelbruket, område norr om Korpkulla i centrala Upplands Väsby för att möjliggöra ca 150 lägenheter i ett nytt bostadskvarter, norr om kvarteret Korpkulla.
Förslaget påverkar även befintliga tennisplaner.
Förslaget var utställt för granskning december 2013 — januari 2014
Detaljplanen antogs av kommunfullmäktige i maj 2014 och detaljplanen vann laga kraft den 17 juni 2014.?)

Tetorpsvägen

Här låg tidigare Tetorp, eller Tätorpet. ”Tä” syftar på Tä i betydelsen bro eller belagd väg, men även någon form av fägata, dvs en väg där man drev sin boskap (fä) till betesmark, bevattningsställe eller hem till gården. Ibland gick fägatan mellan två staket eller gärdesgårdar. Ordet ingår t ex i Täby. På en sk ”laga utskiftskarta ” – lantmäterikarta säger vi nog idag – över Stora Wilunda säteri från 1904 finns en tomt angiven med namnet Tetorpet. Den låg ungefär där Tetorpsvägen idag går in från Väsbyvägen.

Då utredningen 1925 återupptogs gällande det så kända Hammarbymordet 1913, då apotekare Hallbergsson bragtes om livet, framgick det, att ett sannolikt spår slarvats bort i ett tidigt skede av den senare så kritiserade första undersökningen. En polishund hade nämligen följt ett spår från Hammarby apotek till just Tetorpet. I det huset bodde vid tiden för mordet en psykiskt sjuk Uppsalabo. Advokat Yngve Lyttkens redogjorde i sin bok ”Hammarbymordet” 1952 med namns nämnande för indicierna, som talade för Uppsalabons skuld. Lyttkens kom fram till att han sannolikt var mördaren. Ett påstående som naturligtvis helt får stå för Lyttkens.

Förening:

Upplands Väsby Hembygdsförening

Ändrad av: Upplands Väsby Hembygdsförening (2018-11-19 09:30:21) Kontakta föreningen
Skapad av: Upplands Väsby Hembygdsförening (2018-11-17 09:15:05) Kontakta föreningen