Bonderups Mölla


Om Bonderups Mölla

Av Sven Palm (ur Tornabygden 1998)

Bonderups mölla byggdes 1845-46 av rusthållaren och kyrkovärden Jeppa Åkesson (f. 1810) på Bonderup nr 6, dvs den gård som än idag är belägen omedel bart väster om kyrkan. Möllan uppfördes som s k ”holländsk väderkvarn” och placera des på en av de högst belägna platserna inom fastigheten. Att bygga en mölla var dock inte enbart en fråga om penningar, man måste dessutom ha till stånd från berörda myndigheter vilket ofta försvårades och t o m förhindrades av redan etablerade kvarnägare besvärs skrivelser. I sin ansökan om bygglov hos Kungl, Maj:ts befallningshavande i Malmö betonade Jeppa Å:son därför särskilt ”att det inte fanns någon kvarn i hela Bonderup, varför den tilltänkta kvarnen i väsentlig mån skulle avhjälpa det tvång för vilket mäldsökande ofta voro blottställda”. Detta verifierades av dåvarande herren till Björnstorp, baron Thure T:son Gyllenkrok som ansåg projektet ”synnerligen gagne ligt”. Åkesson fick således sitt bygglov och vid skattläggningen 1846 får den nybyggda möllan högsta beröm av synenämnden: Läget är förträffligt liksom timret och allt arbete är välgjort  - den ende som inte är nöjd är en väletablerad möllare från Sandby som tycker det kunde räckt med 1 par kvarnstenar i stället för de 2 möllan utrustats med.

Vad kvarnbyggmästaren hette är tyvärr ej känt. Den första tiden sköttes Bonderups mölla sannolik av en särskilt anställd möllare och enl. uppgift från äldre ortsbor hade möllaren sin bostad i utbyggnaden mot vägen på boningslängan på nr 6. Vid Jeppa Åkessons bortgång 1859 fortsattes kvarndriften sannolikt någon tid av hans änka Metta Åkesson (f. i Bjällerup 1813 och d. i Bonderup 1892). 1879 omnämns en Ola Christiansson som ägare till mölla och halva hemmanet (!) och detta år övertas möllan av Åke Jeppson. Denne var son till Jeppa Åkesson. 1886 friköps möllan samt 2 tld mark för 5000Rdr av möllaren Nils Larsson (f. 1864) och samma år låter han bygga sin nya bostad invid möllan, under tiden bor han själv i den lilla kammaren i möllans bottenvåning. Nils Larsson avlider 1916 och sonen Olof Nilsson f 1888 tar över kvarndriften.- Olof möllare var en yrkesman med ambitioner och han införskaffar bl a en tändkulemotor som kan driva möllan när vinden ej räcker till, han tar även hem majs och andra fodervaror som kunderna börjar efterfråga.

Olof Nilsson gifter sig 1940 med Anna (f. Hellstrand) men redan efter ett år avlider han, sannolikt av blödande magsår. Anna Nilsson flyttar ganska omgående till Dalby och möllan säljs till Malte Nilsson , född 1908 (-2001) på Bonderup 6. Olofs 79-åriga mor Ingrid får dock servitut på ett rum i bostaden där hon stannar till sin bortgång 1942.

Andra världskriget pågår för fullt och Malte Nilsson har mycket att mala. P g a drivmedelsransonering får man ej olja till motorn och därför måste man köra dygnet runt när det äntligen blåser tillräckligt. Till sin hjälp har han Thage Andersson samt periodvis den gamle ”Stabjersmöllaren”. 1945 upphör kriget och så sakteliga även ransoneringarna, s k handelsmjöl och div, fodervaror börjar åter komma i handeln och allt fler lantbrukare skaffar egna små kvarnar som antigen drivs av traktorn eller av elmotorer och allt färre tar längre vägen upp till möllan. Malte Nilsson börjar köra mjölktransporter för Dalby mejeri och möllan arrenderas ut till Harry Andersson från Dalby. ”Harry möllare” var väl förtrogen med Bonderups mölla för han hade i elva år varit möllesven hos Olof Nilsson. 1946 köper han möllan för 1 100 kr. Harry Anderssons tid som kvarnägare blir dock kort. Kunderna sviker och möllan börjar bli dålig – axeln är provisoriskt lagad och man kan bara använda vingarna vid stabilt väder. I augusti 1947 maler möllan för sista gången och den 5 september kan Carl Eric Garbe och Ragnar Blomkvist som hembygdsföreningens representanter underteckna köpekontraktet med Harry och Signe Andersson. Köpeskillingen är 1700 kronor och möllan skall bevaras som kulturminnesmärke. För att finansiera köpet anordnade föreningen en hembygdsfest på Östarp där man kunde beskåda ”ett äkta skånskt bondbröllop” höra Ernst Norlind kåsera och skådespelaren Harry Persson sjunga, f ö fanns där tivoli, lotterier och mycket annat.

1949 lyckas man även friköpa markområdet på 446m som omger möllan. Åren går och möllan börjar kräva underhåll. 1955 har möllebyggaren Frans Herrström i Frenninge satt sin ”autograf” i möllan men vad han verkligen utförde är ej känt av undertecknad.

1958 kommer Axel Nordin från Spjutstorp. Han har just rivit norra kvarn i Onslunda och axeln därifrån kommer väl till pass i Bonderup och han byter även väderbjörn. 1961 klyver ett åsknedslag möllans ena vingpar men skadan lagas provisoriskt. Oktober månad 1967 kommer så den ohyggliga stormen som bokstav ligen vingklipper Bonderups mölla (och många andra f ö). Det dröjer fram till 1969 innan ekonomin tillåter att byggmästaren N E Magnusson, Björnstorp, återställer möllan vingar och övriga exteriör, en av de drivande krafterna är teckningslärare Tore Ekelin från Lund. 1976 konstaterar mölleexperten Broomé att möllans axel är upprutten man han skall ordna en bra begagnad från Vallby på Österlen. Möllebyggaren Nordin behagar dock inte infinna sig förrän 1980 och vingarna tas ner från den dåliga axeln. Samma år bildas också en särskild möllekommitté som kommer att bestå av Per Axel Andersson i Fjelie, Leif Nilsson, Vallkärra samt undertecknad. September 1981 är axeln bytt och möllan återfår sina vingar men ”säg den glädje som evigt varar”! Efter en byig vårstorm i slutet av maj 1983 tvingas man konstatera att den ”nya” axeln inte håller, den har börjat knäckas tvärs av vid främre lagret”. Vingarna tas omedelbart ned igen! Möllekommittén uppmuntras av dåvarande ordföranden Caroline Gyllenkrook.

Caroline Gyllenkrook garanterar ekonomin och undertecknad får ”som en skänk från ovan” tag i en järnaxel som ”ligger i malpåse” på Trolleholm – vi får dessutom axeln till skänks av Onsjö härads hembygdsförening! Efter förhandling med försäkringsbolaget accepteras axelbrottet som stormskada och projektet är räddat. Två av de gamla vingarna kan dessutom ersättas med nya och en ny väderbjörn inläggs som stöd för axeln. Den 23 juli 1985 kan vingarna åter sättas upp och redan samma eftermiddag kan möllan provköras och fungerar utmärkt.

De följande åren visas möllan i funktion åtskilliga gånger, vid vissa tillfällen kom mer uppemot 150 besökare och Malte Nilsson ställer ofta upp som guide och berättar om den tid han var möllare. De senare årens arbeten har omfattat normalt underhåll av möllan och kvarnverket har iordningställts av undertecknad och dessutom kompletterats med en sädeskross samt en ”express-sikt” – all utrustning fungerar. Fyra nya segel har inköpts och vidare ha allt lösöre återanskaffats såsom säckkärror, våg, rep, taljor, kvarnhackor m m. Det som fortfarande saknas är reservmotorn som ej ingick i köpet 1947. Den var av märket Avance och utvecklade 18 hkr. Den hade idag varit av stort teknikhistoriskt intresse.

994 lämnade Per-Axel Andersson möllekommittén av åldersskäl och efterträddes av Einar Holmer, Dalby, samtidigt invaldes också Gösta Svensson, Dalby.

För närvarande är möllans kondition i stort sett god men tyvärr måste ena vingparet tas ner hösten 1996 p g a röt skador. /…/ . Våren 1998 renoverades möllan.

 

Av Lisbet Persson

Detta är historien om tre pojkar som föddes på Gyllebo, Häckeberga 1864, 1869 och 1971. De heter Nils, Bengt och Ola Larsson.  Alla tre kom att ha sina livsöden knutna till kvarnar, nämligen Gyllebo kvarn, Bonderups kvarn och kvarnen i Tappatum, Blentarp.

De tre pojkarnas föräldrar var åbo Lars Larsson och hans första hustru Kerstin Bengtsdotter. Bägge två är bördiga från Gyllebo, Genarp.

Kerstin är dottern till änkemannen säteriägaren Bengt Olsson på Gyllebo säteri medan Lars är son till arbetaren Lars Larsson och hans hustru Marna Jeppadotter från Gyllebo gård.

I början av 1860-talet var klasskillnaderna stora och Kerstins far Bengt motsätter sig giftermålet mellan sin dotter Kerstin och Lars Larsson. Trots detta blir de ett par och Bengt Olsson ger dem i gåva en stor del av säterihemmanet för att Kerstin och hennes man ska få ett drägligt liv.

Kerstin och Lars får tre barn, nämligen Nils född 1864, Bengt född 1869 och Ola född 1871.  När sista barnet Ola föds 1871 går Kerstin bort i barnsäng.

I Kerstins bouppteckning från 1871 framgår att det finns virke för en kvarn att uppföras på hemmanet i Gyllebo. Kvarnen uppförs alltså efter det att Kerstin gått bort.

Sommaren 1872 står kvarnen i Gyllebo klar – och den 10 september 1872 när den yngste sonen Ola Bengtsson är blott 1,5 år blir han offer för möllevingens framfart. Han avlider i samband med att han blir träffad av möllevingen när han med sina 1,5 år går på den nyanlagda möllefoten när möllan är igång. 

Image

Gyllebo kvarn, ca 1910

Den blivande möllaren i Bonderup, äldste sonen Nils, är då blott 8 år gammal och hans bror Bengt är 3 år gammal. Båda har nyligen blivit moderslösa och deras lillebror har omkommit i nämnda olyckshändelse vid möllan.

Nils kom att bli möllare i Bonderup mellan 1886 och 1916.  Nils var min farmors farbror.  1886 köpte han Bonderups kvarn. Han är då enbart 22 år gammal.  

Tillsammans med möllan friköper han 2 tld mark till en summa av 5000 riksdaler. Samma år låter han bygga sin nya bostad invid möllan.  Under tiden bor han själv i den lilla kammaren i möllans bottenvåning.

Året efter, 1887, gifter sig den 23-årige Nils med den 25-åriga Ingrid Hansdotter från Dalby.  Paret får sonen Olof född 1888 och dottern Johanna född 1890.

Det är hektiska år för familjen och ansvaret ligger tungt på Nils axlar. Under sex års tid har den unge Nils byggt upp en mölleverksamhet, byggt en bostad åt sin familj samt fått två barn. Detta blev för mycket för honom – och han ”går in i väggen” / ”blir utbränd” och vistas under ett år på S:t Lars för att sedan återgå till arbetet som möllare igen. Nils går bort i magsår 1916 i en ålder av blott 52 år. Sonen Olof tar vid 28 års ålder över mölledriften över kvarndriften. Olof möllare var en yrkesman med ambitioner och han införskaffar bl.a. en tändkulemotor som kan driva möllan när vinden ej räcker till, han tar även hem majs och andra fodervaror som kunderna börjar efterfråga.

Olof Nilsson gifter sig 1940 med Anna (f. Hellstrand) men redan efter ett år avlider han, sannolikt av blödande magsår. Anna Nilsson flyttar ganska omgående till Dalby och möllan säljs till Malte Nilsson , född 1908 (-2001) på Bonderup 6. Olofs 79-åriga mor Ingrid får dock servitut på ett rum i bostaden där hon stannar till sin bortgång 1942.

Den tredje brodern som föddes på Gyllebo är Bengt Larsson (1869-1902). Bengts öde låg även det i skuggan av en kvarn, nämligen Tappatum, Vannarp i Blentarp.  1896 gifter sig den 27-årige Bengt från Gyllebo med den 21-åriga Karna Larsdotter från Stora Ökärr i Genarp. De båda köper kvarnen Tappatum i Blentarp. 1902 den 1 oktober blir den då 33-årige Bengt mördad av grannen, och konkurrenten möllebrännaren Martin Svensson. Kunderna har nämligen föredragit att besöka Bengt kvarn där man blivit trakterad med kaffe och trevligt umgänge vilket väckte ont blod hos Martin Svensson. Martin fick övertiden allt mindre kunder och blandade t om sand i mjölet vilket genererade ännu mindre antal kunder. På kvällen den 1 oktober 1902 hade Martin Svensson fått nog och följde efter Bengt när han skulle mala och slog honom i huvudet med en stor skiftnyckel. Därefter hissade han upp honom medvetslös genom kvarnluckan och tände på kvarnen. Inte förrän kvarnen stod i ljusan låga vid ett-tiden på natten blev Bengts hustru Karna och andra grannar varse branden. Bengt hade då fått plikta med sitt liv på ett fruktansvärt sätt. Martin Svensson blev inte dömd förrän 1927 då han även bragt sin hushållerska Emma om livet.

De tre bröderna Nils, Bengt och Olas öde är på så sätt förenade med kvarnar alla tre.

 

Förening:

Torna Härads Hembygdsförening

Skapad av: (2014-11-04 10:25:58) Kontakta föreningen
Ändrad av: Torna Härads Hembygdsförening (2024-01-12 21:12:33) Kontakta föreningen