Linet som används på hembygdsdagen har odlats i Sörbytorp Lin odlades nästan på varje torp i trakten. Det var först på 1930-talet som linodlingen här upphörde. Då hade man sedan en tid skickat linet för industriell beredning. Linberedningen som beskrivs här, sker efter de traditioner som funnits här.
Linet sås i maj. Det kan radsås eller bredsås.
Lukra – kratta så att fröna kommer ned i jorden. Fröna får ej komma djupare ned än 3 cm. Vältra – jorden packas till på ytan.
I juli blommar linet.
Rycka – efter 30 dagars riklig blomning är det dags att rycka linet. Linet rycks upp med roten för att ta vara på de finaste fibrerna som finns i roten. Stjälken är stark och seg, så det vore inte heller lätt att slå med lie. Två handmått av linet ryckts så knyts dess ihop till ett kors ett par decimeter från rotändan. Man binder om knippet med några linstrån. Linet hängs i en hässja där hässepinnarna sitter tätt. Linnet får hänga och torka där. Man får passa så att det inte är ”dåligt” väder så att linet börjar ruttna på hässjan.
Repa – linet dras genom repan så att frökapslarna. Knippen buntas ihop till stora kärvar.
Frökapslarna krossas och fröna sorteras ur. Fröna används till utsäde men även i matlagning.
Röta – ett mest kritiska moment i linberedningen. Under kontrollerade former tillåts linet ruttna och när man kan frigöra veden från överhuden är det dags att avbryta rötningen genom att linet torkas. Om linet blir överrötat blir utbyte av tågor mycket lågt. Det finns tre metoder för att röta lin; landrötning, kallvattenrötning och varmvattenrötning.
Vid småodlingar är landrötning den vanligaste metoden.
Torka – torkningen är det första av momenten i linberedningen som visas vid hembygdsfesten. I Dammtorp har vi en linbasta som tidigare stått vid Skirbråten. Mitt i den timrade bastan finns en stor stenugn. Bastan saknar skorsten så röken pyser ut springorna mellan stockarna. De lufthål som finns i bastan tätas med mossa innan eldning i stenugnen börjar. Det gäller att hålla värmen kvar. I bastan eldas det 3-4 gånger om dagen. Linet står längst bak i bastan på en lave.
Bråka – här bryts veden sönder i centimeterlånga bitar, skävor. Det är viktigt att linet är torrt när det bråkas, annars är veden seg och går inte sönder. I Dammtorp använder vi en ”bråkmaskin” konstruerad i Nordhult. Linet ”manglas” mellan två kugghjul. Det är en praktisk och effektiv apparat i jämförelse med den gamla handbråkan.
Skäkta – kvarvarande skävor slås ur i linet, som hängs över en skäkestol. Med ett fast grepp håller man fast linet med ena handen och slår med skäktekniven mot linet med den andra handen.
Linet häcklas
Häckla – linet dras hastigt över häcklans sylvassa spikmatta. Det gäller att hålla isär rot- och toppända på linet. Rotändan är lenare och mindre flisig än toppändan. I häcklan fastnar de kortare blånorna och de lång tågorna har man kvar i handen.
Spinna – detta är sista momentet i linberedning, nu ska det bli tråd av tågor och blånor. På spinnrocken fästa lindockan på rockbladet. Rotändan fästs på rockbladets kam, ned hänger då den flisigare toppända som där fibrerna lättare griper tag ivarandra när man spinner. Till spinnrocken kan man även använda ett rockhuvud, där man florstunt lindar upp lindockan på rockhuvudet
Ska man spinna blånor kan man använda en torr talltopp eller en krona.
Vill du veta mer om hur linhantering vid Sörbytorp/Dammtorp, så kan du läsa om detta i Hanna Karlssons specialarbete från 1998, Från frö till linne.