Tillgänglighet

Många hembygdsgårdar runt om i landet har gjorts tillgängliga genom att man byggt ramper och hissar samt installerat handikapptoaletter. Det är bra, men är tillgängligheten fullständig genom dessa åtgärder? För att en lokal ska kunna kallas tillgänglig krävs att verksamheten också är tillgänglig, exempelvis med hjälp av taktila föremål, läsbara texter, användbara audioguider, hörslingor med mera. Och när verksamheten anpassas behöver man ta hänsyn till att funktionshindrade har olika behov och inte kan inte slås samman till en enhetlig grupp.

För att en hembygdsgård ska kunna kallas för riktigt tillgänglig måste man som besökare eller anställd ha glädje av samtliga fem sinnen: smak, lukt, känsel, hörsel och syn. Flertalet funktionshindrade har ett något av dessa sinnen försämrat, men mycket av förlusten kan kompenseras av att man tränat upp de övriga sinnena. Därför bör åtminstone delar av en byggnad, utställning eller verksamhet erbjuda anpassning för dessa människor. Det innebär däremot inte att varje hembygdsgård ska ha varje kvadratmeter tillgänglig med de fem sinnena. Att till exempel bygga in dofter i alla utställningar, skulle innebära glädje för synskadade och personer med kognitiva funktionsnedsättningar, men också att lokalerna skulle bli totalt otillgängliga för allergiker.

Tillgängligt landskap åt alla
Projektet vill synliggöra intressanta platser runt Stockholm och berätta platsernas historia på ett levande sätt. Människor på plats, verkliga eller fiktiva, får här berätta sin historia. Genom väl genomarbetade vägbeskrivningar till respektive plats är det meningen att alla ska känna att det är lätt att besöka platsen. Projektet finansieras genom medel från Länsstyrelsen i Stockholm, Stockholms läns museum, Sveriges Hembygdsförbund samt respektive kommuner och hembygdsföreningar genom eget arbete.

Läs mer om projektet