Norra fronten

Detta är alltså den yttre huvudstadslinjen. Den inre linjen finns närmare Stockholm. Det finns även en front i södra Stockholm. Försvarslinjen delades upp i Sollentunalinjen och Danderydslinjen som i sin tur delades upp i Albypasset, Täbypasset och Hägernäspasset.
Med syfte att försvara Stockholm landvägen om en angripare från norr skulle lyckas med en landstigning, exempelvis i Roslagen, beslöt ”Föreningen för Stockholms fasta försvar” att bygga en befäst linje norr om staden. Norra fronten finansierades till största delen av privata medel ur Palmqvistska fonden till Stockholms befästande som år 1906 hade en kassa på 586795 kronor och donationer från markägare som Lamm och Brahe. Arbetena utfördes av Infanteribataljoner samt landstormtrupp. Hela fronten från Östra Ryd i Österåkers kommun till Ed i Upplands Väsbys kommun hade en sträckning av närmare 25 km. Den var i stort sett utbyggd till 1916. Från den kunde ett sammanhängande eldsystem läggas mot en inkräktare.
Stommen i täbylinjen utgjordes av sju sammanhängande betongfort, även kallade korvfort. Mellan forten slingrade sig en så gott som sammanhängande linje av skyttegravar.
Det var så kallade landstormare, värnpliktiga som var över 32 år som fick bemanna anläggningarna. Landstormsorganisationen i dess olika varianter inrättades kring sekelskiftet och avskaffades 1942. Norra fronten hängde med i militärorganisationen flera år efter andra världskriget. Under andra världskriget gjordes även vissa kompletteringar av försvarslinjen. Först 1952 lämnade försvaret den åt sitt öde, nu är det upp till markägaren att förvalta fort mm. Runt många av forten finns det rester av stängsel och taggtråd.