Runstenar

                                              Foto: RAÄ 1971

U 143  (Täby93:1) ligger på en bergsholme i åkern SV om Hagby gård, omkring 600 m från gårdsplanen, på den åt väster svagt sluttande ryggen i holmens norra del.
Koordinater:6596091 / 670890 (SWEREF 99 TM). P-platser vid Hagby gård.

Ristningens längd är 2,94 m och bredd 1,44m, ristningen är delvis ganska grund, troligen som följd av vittring, då runslingan är huggen på en nästan plan yta.
Datering 1070-1100 e.KR. Stil Pr4 (utmärkande huvudet med stort öga och svansslut).
Runristare, troligen Fot.

Inskrift
x iurun x Mt x kiara x x broaR x iftiR x boanta x x sen x x auk x x henminkr x auk x iarlabanki x eftiR inkji|fast ••••. estriþ x iftRx inkuar alkoþan > trenk

Iorun let gærva broaR ceftiR boanda senn ok HoemingR ok Iarlabanki æftiR Ingifast, Æstrið æftiR Ingvar, algodan dræng.

»Jorun lät göra broar efter sin man och Häming och Jarlabanke efter Ingefast, Estrid efter Ingvar, en mycket god ung man.»

Inskriften anses vara klumpigt avfattad. Det var många uppdragsgivare, som alla skulle ha sina namn nämnda, och ristaren har inte kunnat finna en formulering, som på samma gång gav klart uttryck åt meningen och kunde få plats inom runslingan. Onödigt långa minnesinskrifter ville man säkerligen inte ha. Huvudsaken var att alla namnen kom med. Namnet på Joruns make är sålunda utelämnat, men skall underförstås från det följande; »Jorun lät göra broarna efter [Ingefast,] sin man, och Häming och Jarlabanke efter Ingefast [, sin fader]».Värt att notera är att farmodern Estrid nämns i runslingan till minne av Ingvar, algodan dræng. 

Det för bergytan ypperligt anpassade mönstret är detsamma som på U 112 (Kyrkstigen i Ed, Upplands Väsby). Troligen är ristaren densamme.

Runraden på U 143 är delvis densamma som på flyttblocket i skogen vid S. Sätra (IT101). Även här nämns farmodern Estrid; >>Estrid efter sina söner Ingefast och Ingvar>>.
U 143 och U 101 finns utefter den dåtida viktiga vägen som ledde från Täby och Hagby till Ed vid Edsviken. 

U 143 finns avtecknad på 1630-talet av Johannes Rhezelius, Antiquarius och Häfvdasökare och assistent till Sveriges förste Riksantikvarie Johannes Bureus. U 143 omnämns i Ransakningarna efter antikviteter, en inventering gjord 1667-84, av Riksantikvarien Johan Hadorph.