Vi har fått ett bidrag från Lars Göran Granström, av gammal lotssläkt på Brännö. Texten är publicerad i Brännöbladet 2012, som ges ut av Brännöföreningen.

* * *

Utkiken på Brännö ligger ca 47 meter över havet på Brännös högsta punkt. I forna dagar höll lotsarna här utkik efter ankommande fartyg som behövde lots. Det skedde från öppna stenrösen och lotsbåtarna låg i Vassdal (åt norr) eller Lönndal (åt söder). Omkring sekelskiftet 1900 blev Husvik den nya hamnen för lotsbåtarna, vilka blivit allt större.

Den förste namnkände lotsen var Anders Nilsson i mitten på 1600-talet. Redan på mitten av 1700- talet började Brännölotsarna att använda Vinga som lotsuppassningsplats för fartyg från väster och en liten vaktstuga byggdes upp där – sedermera också en liten övernattningsstuga. Utkiken på Brännö användes av "frivakten" för att hålla utkik efter fartyg från norr, väster eller på Rivö fjord. Utkiken på Brännö blev också en kommunikationscentral för kontakter mellan lots- och fyrpersonalen på Vinga och Brännö, där lotsarna bodde. Utkiken var bemannad alla dagar från solens uppgång och nedgång.

Optiska telegrafstationer började uppföras omkring sekelskiftet 1800 för att rapportera ankommande fartyg och skicka meddelanden. Från Vinga via Brännö vidarebefordrades allt från år 1839 till 1881 fram till Västerberget (och Nya Varvet) och vidare till Stigberget, Otterhällan ända till redare och köpmän i Göteborg. Signaleringen skedde genom att 10 fyrkanter av plåt var fästade på några master. Fyrkanterna kunde tippas i två olika lägen – lodrätt eller vågrätt – synligt eller osynligt. Alltså i princip samma binära system som dagens datorer. Läs mer om signaleringen! Motsvarande system fanns från Marstrand via Torslanda in till Göteborg. Vid sidan av den optiska telegrafen fanns också en mast för stormvarningssignaler.

Lotsutkiken på Brännö blev med andra ord också en kommunikationscentral. När sedan radiotelegrafin och framför allt telefon installerades på Vinga på 1920-talet upphörde denna uppgift. Först 1918 fick man ett riktigt väderskydd genom en liten utkiksstuga . Byggnaden återuppbyggdes efter en brand 1960 till ursprungligt utseende och förvaltas av Brännö By Samfällighetsförening. 1930 slogs Brännö och Vrångö lotsplatser samman till Vinga lotsplats. 1932 upphörde tjänsten helt vid utkiken för lotsarna.

Kustposteringar och tull har funnits på Brännö sedan mitten 1700-talet. Tullmännen hade en vaktstuga vid Vassdal där också tulljakten låg. 1905 flyttades utkiksvakten från Vassdal upp till utkiksberget, till dess att kustposteringen på Brännö upphörde omkring 1948.

Under Andra världskriget byggdes försvaret upp efter kusten och Kustartilleriets spärrbataljon – som skulle spärra inloppen till Göteborg, samt försvara södra skärgården – fick sin stabsplats i ett bergrum direkt under utkiken. Betongbunkern alldeles intill lotsutkiken var bataljonschefens kommandoplats. Den andra bunkern var mätstation för eldledningen av de tunga batteriet med kanonerna på Björkö och Torslanda. Ledningsplatsen fungerade fram till i början på 1980-talet, då allt lades ner.

Lars Göran Granström

* * *

Läs mer om det intressanta signal- och chiffreringssystemet! 

Signallinjen och dess efterföljare har inspirerat Vinga-sonen Evert Taube till följande vals:


Telegrafisten Anton Hanssons vals
I Hans Majestäts Karl den femtondes år
gick telegraferingen per semafor,
men sedan, när Oscar blev kung, som ni vet,
då fick telegrafen elektricitet.
Då blev Anton Hansson så innerligt glad,
som telegrafist i staten
han satte sig vid apparaten
och knackade ner, i tre fjärdedels takt,
ett vackert telegram till en avlägsen trakt:


"Här sänder jag gnistor som tydas till ord
och ila som blixtar i väg runt vår jord,
i kväll är det bal i mitt ensliga hus
på klippan i havet vid vågornas brus
och fyrmästarn spelar fiol i min sal,
två skeppsbrutna sitter stumma
och matas utav min gumma,
men lotsarna som drog den ur deras kval
de svävar nu i valsen. I kväll är det bal.”

Läs mer om Anton Hansson på Vinga och hans bror Carl på Brännö i denna artikel!