1900-talets kanske mest kände poet och konstnär i Sverige är Evert Taube. Han växte upp i fyrvaktarfamiljen på Vinga (som hör till Styrsö socken). Få är väl de svenskar som inte deltagit i allsånger med Everts texter.
Evert som han gärna framställde sig - en glad gamäng i en frisk natur
En ovanlig bild från 1950-talet, troligen tagen i Gattulven vid samma tillfälle som ovanstående av Bengt Hjörne. Man lägger märke till att Evert har flytväst och båtens rustika utrustning.
Evert Taube som ung
Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns då fyra andra familjer och öns tio barn hade egen skola, där Taube gick till sitt trettonde skolår. Men hans undervisning skedde inte bara i den lilla lotsskolan på Vinga, utan också i hög grad i hemmet genom fadern, vilken hade ett stort intresse för både litteratur och språk. Familjen var mycket musikintresserad och enligt Taube spelade man och sjöng bland annat Gluntarne, Bellmans och Birger Sjöbergs visor i föräldrahemmet.
År 1906 rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Hans planer var att komma in på Konstakademien för att studera måleri. Livet i Stockholm kom att präglas av bohemeri. Tidvis bodde han hos sin kusin, konstnären och skådespelaren Mathias Taube, men emellanåt tvingades han övernatta utomhus då kontanter saknades. Han fick några teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och knöt nyttiga kontakter med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han även inträde i Konstakademien.
Evert Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm. Han fick ett ultimatum av sin far: Antingen skulle han börja i en internatskola, eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på s/s Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige. Under dessa år till sjöss samlade han många erfarenheter, som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning. Läs mer om Telegrafisten Anton Hansson som handlar om Everts vän på Vinga och lyssna till vår egen inspelning av sången!
Evert Taube dog 1976 och han finns som motiv på den svenska 50-kronorssedeln från och med 2015.
"Är du poet, så gyckla ej med orden
men bruka folkligt språk i dina dikter
Det språk som talas mann och mann imellan
skall du gi konstens prägel i din sång...”
Läs mer på Wikipedia
Lite mer om Everts diktning
Våra bästa trubadurer har framfört Everts visor, vilket ofta gjort dem mer tillgängliga för en bredare publik. Vissa har menat att kopiorna är bättre än originalet. 1981 spelade SVT in en betagande föreställning på Gyllene freden som man kan se i sin helhet här.
Torgny Björk (tid 10.40) sjunger Taubes mästerliga nidvisa om tidens svar på förbudssträvandena. Ivan Bratt bekämpas med poetisk fantasi. Och vid 35.00 får vi höra hur Taube tacklar kritik från etablissemanget i visan Den sjuttonde balladen.
Vid 31.00 får Evert själv i en infälld inspelning från 1965 framföra visan om Calle Lång. Det är en förtjusande hyllning till Everts vän, fiskhandlaren och mästerdansören Calle Lång. Fastän musiken är en schottis placerar Evert Calle i Portugal och kallar dansen för Portugis.
I redaktörens ungdom på 1960-talet gällde inte bara Beatles, Beach Boys och Hep Stars. Hootenanny Singers framförde åtskilliga traditionella svenska visor på ett för tiden rytmiskt och medryckande sätt. Givetvis gav de 1965 ut en LP med Evert Taube som följt oss genom livet.
Vi vill särskilt peka på visan Anna Bella Mirafior där Evert fantiserar om eget påbrå från Ligurien:
Men den som diktat dessa ord
är en son av Bohuslän
Han längtar ofta från vår Nord
Till sol och fikonträn
Hans blod är hett, hans sinne lätt
På strängarna han slår
Det sägs han ärvt sitt glada sätt
Av en ung och skön brunett:
Anna Bella Mirafior.
Hör visan på YouTube
Evert som inspiratör
Det undgår troligen inte läsaren att redaktören är tämligen inspirerad av Evert Taube. Denne hade ju inte enbart erfarenhet av sjölivet på handelsfartyg – han var kanhända den förste långfärdsseglaren med fritidsbåt. I en årsbok av Taubesällskapet hänvisas till boken På Kryss med Ellinor, vilket väckte tankar om egna långfärder. Den intresserade kan läsa kåseriet här.
I kulna kvällar berättas ibland en skröna om ett sällsamt sammanträffande på Styrsö Tången 1928. Lite fantasi och verklighet blandat kan kanske friska upp stämningen. Läs gärna texten här.
Peter Andersson 2012-03-14, 2026-02-13