Till våra åretruntbebodda öar kan man i viss utsträckning räkna Känsö. Under hela 1800-talet var ön platsen för en karantänstation, där upp till 25 personer hade hela sin tillvaro. 68 barn har under årens lopp fötts på Känsö.

Efter pesthot i Europa anlades här 1771 en provisorisk karantänstation, men redan 1772 överläts de uppförda byggnaderna åt ett valfiskebolag som kokade tran av sin fångst. 1775 övertog privatpersoner anläggningen, vilken 1785 får en mer permanent karaktär genom Adam Gavin och Robert Smitt. De hade arrenderat Känsö på 50 år av brännöborna, vilka sedan gammalt använt ön som betesmark och torvtäkt. Den stora sillperioden varade från 1747-1809. Namnet Känsö härstammar från enligt lokalbefolkningen från "tjönnas" ö, vilket är ett gammalt bohuslänskt ord för nötkreatur.

Permanent karantänstation
1803 hotades vårt land av en ny smitta, Gula febern, som härjade i bl a Spanien. Beslut togs att Känsö skulle bli permanent karantänstation för ankommande fartyg. Ofred rådde i Europa och Kontinentalblockaden 1806-14 var högst påtaglig för smyghandeln härute, vilken medförde rikedom för många företagssamma. Läs gärna vår egen artikel om den spännande tiden med smuggling och politiskt spel på Vinga Sand! Först 1816 tycktes förvärvsfrågan av Känsö löst och arbetet med byggnationen kunde starta. Byggchef var fortifikationskaptenen Jacob Forsell, farfar till operasångaren John Forsell. Till sin hjälp hade Forsell bergsmannen Olof Ericsson, far till John och Nils, vilka bägge blev kända industrimän. Olof Ericsson dog 1818, innan anläggningen var klar och begravdes på Känsö.

Studiebesök på Känsö 2010

Jacob Forsell var chef för anläggningen till sin död 1832. Han planterade tusentals träd och växter på den efter sillkokningen kalhuggna ön. Även de tjänstgörande läkarna odlade upp en idyll i en liten dalsänka. Många av dagens växter på Känsö är därför ovanliga, om än inte så unika. Men t ex blåhallon och marrisp trivs fint på sina respektive lokaler.

Vid den lummiga kyrkogården med bl a viloplats för den kände Gerhard von Yhlén

Smittan
Pest är en bakteriesjukdom som sprides av löss som huserar på råttor. Sjukdomen finns i flera former och har stor dödlighet. Gula febern är en virussjukdom som sprids huvudsakligen av myggor. Vidare fanns koleran, en allvarlig tarmsjukdom, vars bakterier sprids av förorenat vatten och mat. Slutligen var man rädd för fläcktyfus, en bakteriesjukdom som sprids av klädlus under dåliga hygieniska förhållanden. Hur smittan överfördes visste man inte, men Pehr Dubb anlitades som medicinsk sakkunnig vid karantänstationens uppbyggnad.

Karantän
Dubb insåg vikten av att isolera den sjuke och sedan gammalt var 40 dagar en tidsperiod att lita på. Karantän kommer av quarantine, italienska för antalet 40. Till pestsjukhuset, isolerat i mitten av gruppen byggnader, fördes den misstänkt smittade i en eka, hissades upp i byggnaden, fick bada och tvättades med ättiksprit. Han lades i enskilt rum och nästa dag upprepades proceduren med tvättning och rena kläder.

Fartygets last fick tas iland till magasinen där varorna röktes i klorgas och saltsyregas. Vid isolering av ön kunde samtal med omvärlden föras i parloiren. Mellan besökande och isolerade eldades med svavel för att ångorna skulle ta kål på smittan. Det som stack och brände ansågs bra mot sjukdomar. Parloiren är unik och den enda kvarvarande i hela världen!

Någon pest-, eller gula febernsjuk kom aldrig till Känsö. Däremot blev stationen överhopad av arbete när koleran anlände till Sverige på 1830-talet. Trots alla ansträngningar kom koleran till Göteborg 1834 och många dog. Koleran återkom i flera omgångar till slutet av 1800-talet, då man upptäckte bakterien och kunde vårda de sjuka i epidemisjukhus inne i staden. Känsö användes även för avlusning under 1: a världskriget. Men tiden hade gått ifrån karantänsverksamheten och från 1920 stod byggnaderna oanvända tills karantänen lades ned 1934.

Besök av en scoutkår med familjer på 1930-talet. Bilden är från Christer Carlssons samlingar och hans farfar Georg sitter på trappan till Parloiren.

Krigsmakten tar över
1935 blev Känsö under Marinförvaltningen en plats för utbildning inom kustartilleriet. 1940 etablerades skärgårdsskjutfältet och 1942 samlades kustartilleriet på Käringberget – KA4. Under beredskapen användes Känsö som bas för vaktstyrkan och därefter för diverse utbildningar.

Ett unikt rotationsaggregat som drog runt en atrapp på tornet under Vk2. Till höger har tornet fått en riktig radar på 1940-talet.

Idag används ön av Göteborgs garnisons omfattande verksamhet. Sjövärnskåren har genom åren utbildat massor av ungdomar i sjölivets elementa på Känsö. Se här en film från 1957!

Hemvärnet övar navigation

Sedan 1994 har Fortifikationsverket ansvaret för byggnaderna och de militära anläggningarna. En omfattande renovering har skett och numera kan 250 personer samtidigt bo i god standard och utspisas på ön. Ön är militärt skyddsområde och landstigningsförbud råder. Emellertid kan man avtala med Göteborgs garnison om kortare eller längre vistelser i grupp. Hemställan kan göras till [email protected]  

Kolla ett fint bildspel från Känsö här!

Se bildgalleri med folk som hade ön som bostad

Läs vår artikel om världshändelserna och den svenska statskuppen 1809

Lyssna på en ljudfil med Dick Harrison och Peter Andersson under 2020 års karantän

Se texter m  m på vår sida "Utforska platsen!

Många kända profiler
Under alla år som det varit officiell verksamhet på Känsö har många prominenta personer passerat revy. En som vistades här var författaren och poeten Viktor Rydberg. Han var inhyst högst upp i den gamla bostaden för karantänsdrängarna med sina familjer. Byggnaden låg där nya matsalen är uppförd. Rydberg arbetade 1853-54 som informator för karantänstationens kassörs barn. Han kan ha fått inspiration till Singoalla i det lilla lusthuset åt söder som fortfarande finns kvar. Hursomhelst har Rydberg i anläggningens gästbok präntat följande härliga dikt tillägnad de vågor som ständigt vistas runt våra öar:

* * *
”Våg som här vid mina fötter svallar,
Bilden av ett människoliv du är,
Stormen vräker dig bland nakna hallar,
Du får följa vart hans röst dig kallar,
Han dig födde och han dig förtär.

Och när utan mål du länge farit,
Rytande men lika maktlös slav,
Tills du bruten sjunker i din grav.
Vem kan spåra, var du varit,
Samma öde ban som du fått vandra,
Följes evigt utav nya andra.”

* * *

Peter Andersson