<< Till första sidan av artikeln <<
Urban fortsätter berättelsen
Ja, det var verkligen en nytändning att få en familj! Men nästa yrkesmässiga svacka kom i slutet av 80-talet. (Överhuvudtaget verkar det som om jag hade kriser i samband med varje decennieskifte). Jag tyckte jag yrkesmässigt stod och stampade och undrade om jag verkligen dög som allmänläkare. Så jag tog ledigt ett halvår och jobbade i Norge, Namsos, i höjd med norra Jämtland. Och i Jokkmokk. Båda dessa jobb var verkliga utmaningar. Ett annorlunda system i Norge medan Jokkmokk var ungefär som Styrsö. Lika långa transporter med ambulans och helikopter till sjukhusen i Kiruna eller Boden. Jag kom fram till att jag dög…
När jag kom tillbaka måste jag ta tag i läkarbemanningen på Styrsö. Jag var fortfarande ende fasta läkaren medan övrig personal utökats med fler sekreterare, undersköterskor, distriktssköterskor och en barnmorska. Jag klagade hos mina chefer som tyckte att jag kunde möblera om i personalstaten, frigöra medel så ytterligare en läkartjänst kunde tillskapas. Sagt och gjort. Men det var inte lätt. Självklart blev det ett massivt motstånd mot dessa planer från personalen. Stämningen var minst sagt låg. Och i detta läge valde flera att lämna oss och fick andra uppgifter inom Göteborgs primärvård. Men jag fick en kollega, Gudny Sveinsdottir, som började 1991. 90-talet var ett dynamiskt årtionde för primärvården. Dels kom ädelreformen som innebar att de sjuksköterskor som arbetade med vård och omsorg inom hemsjukvård och äldreboende blev kommunala. Läkarna och vårdcentralens anställda förblev anställda inom landstingen. Hos oss fungerade det väl och samarbetet var gott.
De distriktssköterskor som var kvar inom landstinget, VG-regionen, blev en egen enhet med egen chef. Jag hade inte längre chefsansvar gentemot dem utan bara läkarmottagningens personal. Även det fungerade bra. Vi hade gemensamma kaffe- och lunchraster och gemensamma fortbildningsdagar t.ex. 1993 kom den första husläkarlagen som innebar att befolkningen skulle välja husläkare, och lagen skulle gälla från 1994. Det var regeringen Bildt som låg bakom detta försök att effektivisera primärvården – det skulle vara fritt att etablera sig inom primärvården, landstingen skulle inte vara de enda utförarna av primärvård.
Jag tyckte det var en rätt satsning, att det skulle bli lite som i England där alla visste vem deras GP var. Ett personligt förhållande till en viss allmänpraktiker. Men detta att utsättas för ett val gillade jag inte. Hur skulle lärarna reagera om man fick välja lärare till sina barn? Popularitetsmätas. Nu var vi två läkare på Styrsö. Vad skulle hända om alla ville ha Gudny? Nej det var ingen lätt sits. Men nu blev det så att de flesta ö-bor valde oss och vi fick någorlunda lika ”röster”. Sen upphörde husläkarlagen redan 1996 i samband med regeringsskifte. Efter den korta epoken med Husläkarlagen har systemet ändrats ett flertal gånger. Numer listar man sig ju på vårdenheten och dess inkomster beror på hur listan ser ut och på hur många besök vårdenheten tar emot. Och det är olika regler för olika landsting men jag skall inte gå in på detta svåra ämne utan i stället komma till Saken.
Hur var det att vara skärgårdsdoktor?
Jag är oerhört tacksam över mitt yrkesliv! Att jag fått vara en del av detta skärgårdssamhälle, det har gett mig mycket. Och det lilla samhällets förmåga att – på gott och ont – ta ansvar för varandra. Jag är glad åt mina 34 år som distriktsläkare på Styrsö!
Sen har det förstås sina sidor. Inte alltid lätt att möta sina patienter, inte lätt att ha sina grannar som patienter. Inte lätt att sätta gränser. Jag var mycket strikt med att inte ställa upp på min fritid, vilket inte alla uppskattade. Det var förstås svårare att säga nej när mottagningen och bostaden låg vägg i vägg. Och då hände det att jag sydde ett sår eller drog ut en fiskkrok även utanför arbetstiden. Men i stort sätt accepterades detta och man vände sig andra läkare som bodde i skärgården och som var mer villiga att ställa upp.
Ett särskilt känsligt område var oväntade dödsfall. Där svarade jag ofta med automatik ”Nej – vi har en organisation för detta i Göteborg – den läkare som är jour handlägger dödsfall även ute på öarna”. Men det hände också att jag ringde tillbaka efter någon minut och åkte iväg för att konstatera dödsfallet.
Innan ambulansen bemannades med sjuksköterskor kunde det hända att ambulansen kördes upp i trädgården och jag gick ut och konstaterade att personen var död. Detta fick sönerna att bli förskräckta. I Helsingborg dog inga, här verkade folk dö som flugor. Därtill var flaggstången på Donsö alltför ofta på halv stång.
Men med tiden fick även skärgården en mycket väl fungerande organisation för akuta tillbud med helikopter, snabbåt och ambulanser bemannade med sjuksköterskor.
Gränsdragningen mellan arbete och fritid blev mer kännbar i samband med husläkarreformen. Det stod ju där att man alltid kunde vända sig till husläkarna. Vilket stämde - men vi organiserade och delade på jourverksamheten tillsammans via jourcentral och äldrejour. Förlagda på fastlandet! Det tog ett tag innan den informationen nådde alla.
Det fantastiska men också svåra är att man som allmänläkare får ta del av så många svåra förhållanden, svåra sjukdomar, konflikter. Man får veta så mycket. Men det förutsätter att distriktsläkaren finns där över tid, att det finns kontinuitet – sen behöver man ju inte vara kvar i 34 år som jag (det kan snarast ge intryck av stagnation).
För att primärvården skall fungera anser jag att det skall finnas kontinuitet – gäller förstås alla personalgrupper, patienten skall känna sig sedd! Sen skall det vara lätt att komma i kontakt med vården. Ibland har jag en känsla av att vissa vårdcentraler gör allt för att hindra folk komma dit.
Som ni förstår kan jag inte berätta om speciella patientmöten. Jag skall bara berätta en liten episod. I början av min karriär gjorde jag mer hembesök. Det ger mycket att komma hem till folk! Då ofta med taxibåt. Men senare med moderna Styrsöbåtar med tämligen bra turlista och lätthet att ta sig ombord med rollatorer och rullstolar blev det oftare att patienter kom till vårdcentralen. Men som sagt - jag en hel del hembesök.
Jag var hemma hos ett äldre par på en av öarna. Distriktssköterskan hade varit där tidigare och fått med sig en påse kakor till kaffet på vårdcentralen. Så när damen kom med en påse när jag var på väg att gå så sa jag: Inte skall väl jag, det var alldeles för mycket. Då sa hon: Distriktssköterskan sa att jag skulle skicka detta avföringsprov med doktorn…
Åter till Skärgårdsdoktorn
Om jag skulle jämföra min tillvaro med dr Steens i TV-serien är väl då på 70-talet när jag bodde vägg i vägg med mottagningen. Det hände att Britta och jag gick in i bostaden och spelade fyrhändigt. Och det hände vid ett tillfälle att jag fått hummer av en patient och jag kokade dem i bostaden samtidigt som jag hade mödravård. Så jag sa till den blivande modern att nu skulle jag bara titta till mitt hummerkok men skulle snart vara tillbaka. Hon sa att jag nog skulle tala tyst om hummern – det var inte hummertid ännu.
Studierektor
De sista åren av mitt yrkesliv arbetade jag bara halvtid på Styrsö och jag var inte längre chef för Vårdcentralen. År 2000 tillträdde jag posten – på halvtid – som studierektor i allmänmedicin. Har inget med skolans studierektor att göra utan jag och min kollega Britt Bergström hade ansvar för specialistutbildningen till allmänläkare i Göteborg.
ST betyder specialisttjänstgöring och den är 5-årig. Lika lång för alla specialiteter. Vi anställde ST-läkare och placerade dessa på lämpliga vårdcentraler där vi utbildade handledarna. Vi hade regelbundna seminarier för ST-läkarna, vi stämde av med sjukhusens studierektorer när våra ST gjorde sidoplaceringar där, vi följde upp och utvärderade läkarnas prestationer, följde dem i deras arbete, talade med chefen och med handledarna. Vi ordnade också kurser för dem. I det fallet samarbetade vi studierektorer i Västra Götaland och arrangerade kurser som ST-läkarna men även färdiga specialister fick söka. Nu gäller inte längre, som det gjorde på 70-talet, att man betar av vissa tjänstgöringar och sen är man behörig. För det första lade man nu tyngdpunkten på vårdcentralsarbetet. Det var där man skulle lära sig jobbet under en bra handledares guidning. Sen kompletterades denna tjänstgöring med s k sidotjänstgöringar t ex på barn, medicin eller gyn. Men fokus var på arbetet på vårdcentralen.
Denna kombination att vara kvar på Styrsö och att vara studierektor var oerhört stimulerande. Och vi var duktiga, Britt och jag vågar jag påstå. Ofta hade vi terminsavslutning på Styrsö eller Donsö med kaffe och tårta i vår trädgård. Härligt!
Vårdcentralen på Styrsö 2013
Jag slutade som studierektor när jag var 65 och året därpå på Styrsö. När jag lämnade fanns det på Styrsö tre specialister i allmänmedicin och två ST-läkare. En fantastisk utveckling! Och Styrsö Vårdcentral ligger i nästan alla mätningar i topp vad gäller befolkningens tilltro och nöjdhet. Jag har tagit åt mig lite av äran för detta, men mest förstås är det fantastisk personal på alla nivåer. 2012 flyttade vi från Styrsö. Vi insåg att det skulle bli för jobbigt med det stora huset, med hyresgäster, med den osäkerhet det är att ha ett gammalt hus, byggt som alkoholistanstalt 1909. Jag hade efter att jag slutade på Styrsö arbetat deltid på vårdcentralerna i Askim och på Opaltorget. Det var också roliga jobb, på Opaltorget mycket tolksamtal, många från andra kulturer. Några veckor efter vi flyttat till Bangatan blev Margareta allvarligt sjuk i blodförgiftning och utslagna vitala organ. Hon låg i respirator i tre veckor och vårdades sammanlagt 40 dagar på sjukhus. Det gjorde att jag avslutade mina åtaganden, jag behövdes hemma när hon blev utskriven från sjukhuset. Och nu har det gått nästan fem år. Jag följer inte längre med i facklitteraturen, går inte på läkarträffar. Och det är skönt det med! Det är förstås en omställning att gå från aktivt yrkesliv till pensionärsliv, inte alltid lätt. Inte heller helt lätt att inse livets ändlighet, och att det gäller att ta tillvara dagen. Som att komma till Styrsö missionskyrka en kväll i mars.
Tack!
Urban Brunell
Margareta Callersten Brunell
<< Till första sidan av artikeln <<