På Vrångö nya kyrkogård finns en minnessten till åminnelse av en tragisk händelse som inträffade i maj 1940 där hela besättningen om fyra oskyldiga Vrångöfiskare, varav tre bröder, blev offer i den stora konflikten som kallas Andra världskriget.

Tysk sjömina under 2.a världskriget

På minnesstenen kan man läsa ”Till minne av besättningen på GG 256 ”Almy” av Vrångö som minsprängdes den 6 maj 1940 4 dist. min syd Vinga fyr. Vänner reste stenen.”

Andra världskriget som varade mellan 1939-1945 påverkade Södra skärgården på många sätt och när Tyskland invaderade Danmark och Norge den 9 april 1940 kröp konflikten mellan stormakterna närmare den svenska skärgården. Direkta strider pågick strax utanför vår svenska kust och hotet om en invasion av Sverige var ytterst påtaglig.

Det fanns därför långtgående planer att evakuera öarna i händelse av krig. När invasionen av våra grannländer inleddes var därför rädslan stor att även Sverige skulle drabbas och order utgick att Vrångö skulle evakueras runt pingsten 1940. Det berättas att väskorna var packade och fartyget på väg ut för att inleda evakueringen när ordern drogs tillbaka eftersom den omedelbara risken för invasion bedömdes vara över.

Ett stort antal svenska fiskebåtar sänktes under andra världskriget, de flesta genom minsprängning och i de allra flesta fall förolyckades alla ombord. Endast i undantagsfall överlevde någon ur besättningarna. Totalt omkom 91 svenska fiskare under andra världskriget och ”Almy” av Vrångö blev en av de första västkustbåtarna som föll offer för stormakternas konflikt.

Den då 30-årige fiskaren Algot Wrångelin har återgett att i början av 1940 hade fiskeflottan legat stilla i hamn långa perioder pga den stränga isvintern och efter att Tyskland invaderat Danmark och Norge hade de inte kunnat gå ut alls. Fredagen den 3 maj fick dock Vrångöfiskarna höra talas om att en fiskebåt från Donsö hade varit ute och trålat i området sydväst om Vinga med mycket gott resultat och man bestämde därför att pröva lyckan efter helgen.

Det var därför med god tillförsikt man gav sig ut på fiske den vackra majmorgonen. Hela fiskeflottan från Vrångö samt några fiskebåtar från både Donsö och Fotö stävade ut mot fiskeplatsen strax söder om Vinga. Totalt var det ett 20-tal fiskebåtar i området. Vad man inte visste var att det som under fredagen hade varit fritt vatten nu var fullt av minor. De hade under helgen utlagts av den engelska minutläggningsubåten HMS ”Seal”. Den engelska ubåten hade lämnat Immingham den 29 april med sin last av 50 minor och hon ingick i operation ”FD-7”, ett minutläggningsuppdrag, där hennes order var att lägga ut en minspärr i området mellan Danmark och Sverige för att försvåra verksamheten för den tyska flottan.

Efter en stunds trålande upptäckte Vrångöfiskaren Mauritz Rolof ombord på fiskebåten ”Ester” att en mina fastnat i vajern och kommit upp till ytan alldeles intill aktern på fiskebåten. Mauritz hann dock skrika till sin far att släppa ner trålen igen så att man kom åt att kapa vajrarna med en yxa och besättningen lyckades också i sista stund kapa vajrarna till trålen så att minan drev bort från ”Ester”. Mauritz berättade vidare att han noterat att minan såg alldeles ny ut.

”Ester” hade tur då strömmen drev dem bort från minbältet. ”Almy” som trålade en bit därifrån befann sig dock i omedelbar fara när strömmen drev dem i riktning rakt över minbältet. Trots alla försök av ”Esters” besättning att påkalla uppmärksamhet, så märkte inte ”Almys” besättning att man var på väg rätt över minbältet.

Smällen, när den kom några minuter senare, var enorm och en hög vattenpelare sköt upp mot skyn. Ingenting blev kvar av fiskebåten eller besättningen. Samtliga i besättningen, bröderna Karl, Axel och Arvid Friberg samt Wilhelm Wijk omkom omedelbart.

Vrångöbåten "Almy" före kriget

Algots båt befann sig en bit därifrån och hann vända innan deras trål trasslade in sig bland minorna.

Efter den händelsen gick inga Vrångöfiskare ut på fiske förrän sillfisket satte igång på senare på hösten. Fisket bedrev man under vår och sommar 1940 från små båtar inomskärs. Tiderna var kärva och man odlade bl a potatis i trädgårdarna för att klara utkomsten. Rädslan för minor var stor när trålfisket så småningom satte igång igen. Mest för de minor som befann sig ett par meter under vattenytan, för de kunde man inte se.

Förutom ”Almy ” föll ytterligare två fartyg offer för ”Seals” utplacerade minor och det var ”Torsten”, ett svenskt handelsfartyg som var på väg med kol från Danzig till Göteborg när det minsprängdes den 28 maj utanför Vinga. Alla i besättningen undkom dock med livet i behåll när de räddades av lotsbåten från Vinga. Det andra fartyget var ”Skandia” från Marstal. Det fjärde fartyget var det tyska transportfartyget ”Vogesen” på väg med kol till Oslo, som även det minsprängdes och sjönk i området den 6 maj.

Även efter kriget utgjorde minorna en dödsfara då man inte lyckats bärga alla. Mauritz berättar att på väg ut till Tistlarna kunde man möta minor som slitit sig ända långt in på 50-talet. Ibland drev de på öar och skär och exploderade. Ibland så nära att vissa på Vrångö fick sina fönsterrutor urblåsta av explosionen.

Under första och andra världskriget fälldes cirka 170.000 minor runt Sveriges kuster. En del av dessa minor finns kvar i vattnen än i dag. Enligt Försvarsmakten är de inte direkt farliga där de ligger. En försiktig beräkning är att 20 procent av minorna som lades ut fortfarande finns kvar där ute.

Fakta om ubåten ”Seal”

Minutläggningsfartyget HMS ”Seal” byggdes i England av Chatham Dockyard strax utanför London och sjösattes den 27 september 1938 som den sista av sex i Grampus-klassen . Hon togs i bruk av engelska flottan den 24 maj 1939 med en besättning på 60 man.

"HMS SEAL" var 69 meter lång och hade 12 torpeder samt 50 sjöminor. Aktern t v.

När ”Seal” lämnade Immingham den 29 april 1940 med sin dödliga last av 50 minor var hennes primära uppdrag att korsa Skagerack och ta sig in i Kattegatt för att lägga ett minbälte mellan Danmark och Sverige för att försvåra för de tyska sjöstridskrafterna.

Den 4 maj kl 02.30 upptäcktes hon av ett tyskt bombplan och gjorde en nödddykning ner till 27 meter för att försöka undkomma, men hon skadades lätt av en bomb som det tyska flygplanet fällde.

Senare samma morgon när hon närmade sig förstahandsmålet upptäckte befälhavaren ombord, kapten Lonsdale, att där fanns tyska antiubåtsfartyg som sökte efter henne. Detta faktum gjorde att hon gick till sekundärmålet och började lägga ut sina minor söder om Vinga från kl 9 på morgonen lördagen den 4 maj. Det tog ca 45 minuter att lägga ut de 50 minorna varefter ubåten satte kurs hemåt.

Efter några timmars färd upptäckte Lonsdale tyska motortorpedbåtar varför han gav order om undervattensläge och försökte undkomma genom att lägga sig på havsbotten ovetandes om att platsen han dök på var ett för honom okänd minfält. Resultatet blev att en mina exploderade vid ett av trimrodren och ubåten blev allvarligt skadad. Efter flera timmars försök att rädda ubåten lyckades man slutligen och bröt vattenytan kl 01.30 natten till söndagen den 5 maj. Kapten Lonsdale siktade land och beslöt att försöka nå svenskt territorialvatten efter att man förstört alla hemliga handlingar och förstört sin Asdic-sonar. Han sände därefter följande meddelande till amiralitetet i London: ”Försöker nå svenska kusten”. Svaret han fick var ”Förstår och instämmer. Lycka till. Besättningens säkerhet är primärt efter förstörelse av Asdic”.

En timma senare upptäcktes hon dock av två tyska sjöflygplan av modellen Arado AR-196A-2 och ytterligare ett Heinkel bombplan som gick till anfall. Då beslöt kapten Lonsdale att ge upp och den vita duken i officersmässen fick agera kapitulationsflagg. Hela besättningen togs till fånga av tyskarna som bogserade ”Seal” till Fredrikshamn där man reparerade ubåten och den kom därefter att tillhöra den tyska flottan under resten av kriget. Från "Vikens Sjöfartsmuseum" har vi fått in uppgifter om det ena sjöflygplanets vidare öden.

Kapten på båten var Rupert Lonsdale (1905-1999). Han och övriga i besättningen fick spendera resten av kriget i ett tyskt krigsfångläger efter att de blivit tillfångatagna.

Den intresserade kan se ett kort klipp på YouTube av HMS ”Seal” samt hennes besättning i ett engelskt inslag från 1940 genom att klicka på denna länk. ”Seal” syns allra sist i inslaget.

Roger Julin

Bröderna Friberg fr v: Axel, Arvid, Karl och Hugo. Längst fram John och Alma.

Text och bild, copyright © Roger Julin 2017, rev 2021

Källor:
Georg Åberg & Dag Edvardsson, Dom hade inget val, 1985
Arbetet, Ny Tid maj 2000
GHT, maj 1940
Johan Friberg
Wikipedia
Dagens Nyheter 2013-04-23
www.wrecksite.eu

Observera att text och bilder ställts till Hembygdsföreningens förfogande av Roger Julin och får inte återanvändas utan tillstånd. Vid förfrågan om att använda visst material, vänligen kontakta webmaster enligt kontaktsidan.

>> Se fler bilder på nästa sida… >>