Under det långa 1800-talet genomgick samhället stora förändringar. Levnadsvillkoren förändrades grundligt med den industriella revolutionen. Böndernas jordar hade vanligtvis varit uppdelade i tegar (åkerlappar). Tegarna slogs nu ihop genom skiftesförhandlingar till större sammansatta åkerstycken.

Text: Carin Asplund

Istället för att leva i familj levde man i hushåll. Man levde med alla som bodde på gården – familj, piga, dräng och inhyse (fattig eller gammal person). Det var viktigt att gifta sig för både man och kvinna. En kvinna som var ogift – ensamstående mor hade det svårt, svårt att försörja sig och utesluten ur bygemenskapen.
      Man skaffade oftast 6-8 barn. Vart tredje barn dog före tioårsåldern. Vardagens plågor bestod av skabb, löss, mask, magkatarr. Barnen var viktiga för arbetet. Själva var de ofta ute i skogen och markerna för att vakta djur. Andra samlade ved längs stränderna eller tång som användes till gödning.
      Många levde i torp som bestod av ett enda rum med en bakugn, öppen spis och kammare. Det var lågt i tak, mörkt och trångt. Om vinterkvällarna samlades man runt den öppna spisen för värmen och för att tillverka redskap, sticka, sy och spinna. Hembygdsföreningens ryggåsstuga är ett fint exempel.

Skatten betalades i smör. Här hjälper en släkting från stan till med kärnandet.

Maten man åt berodde på hur mycket pengar man hade och vilken årstid det var. Hushållen i byn höll trädgårdsland – kålgårdar – för husbehov med odling av potatis, morötter och kål. Hönorna värpte ägg och grisarna bökade i sina inhägnader.
      En dagsmeny kunde innehålla till frukost sill, potatis, och bröd. Huvudmålet mitt på dagen bjöd ibland på fläsk eller annat kött och till det åt man soppa, kål, välling och surmjölk.
      Kvinnan hade vanligen hand om ekonomin och om boskap. Hon tillverkade kläder, lagade mat, bakade och om mannen var borta tog kvinnan även hand om åkern, allt hushållsarbete och barnen. En piga kunde i vissa familjer finnas till hands.
      Männen gav sig ofta ut på havet då isen gick upp på senvintern för att fiska eller på handelsskutor. Många återvände inte. Nätverket av släkt och vänner skyddade den efterlämnade familjen.
      Vid slakt anlitades öns slaktare. Man gjorde klokt i att boka honom tidigt på dagen då han gärna lät sig bjudas på slaktarsupen och vid dagens slut hade både en och annan runnit ner.
      Tvätten sköttes inom vars och ens hushåll förutom de två stora byken, vår och höst. Vit tvätt lades i lut, sköljdes, breddes rena ut över hällarna för torkning och blekning i solen.

Slitsamt göra - speciellt vintertid

1842 blev det bestämt av riksdagen att alla barn skulle gå i skolan i sex år. Skolan vid Styrsö Tången vägen byggdes 1876 och ytterligare en skola på berget ovanför 1935. Barnen från öarna runt om fick ros till Styrsö innan de hade egna skolor.
      Om somrarna badade barnen i Amnevik och Halsvik. De byggde flottar av säv och vass med vilka de paddlade runt. De puttade kula, rullade tunnband, lekte i bergen, lekte gömme i byn. Om vintrarna åkte de på isen, byggde snögrottor.
      När ungdomarna blev tonåringar träffades de i en s k ungdomslada. De möttes i ladan eller vid vägkanten för att roa sig, prata, dansa till en spelmans toner på fiol eller från dragspel.
      Man träffades vid bröllop, dop, begravningar, i kyrkan. Tillfällena för kalas var få. Under julhelger, påsk och midsommar samlades familj, släkt och vänner för umgänge.

En familj efter söndagens kyrkobesök

Kyrkan var den naturliga samlingspunkten för öborna. Problemet var kanske att det bara fanns en kyrka, på Styrsö, som de andra öarna nådde med båt. Först under 1950-60 talet byggdes kyrkor på de andra öarna.
      I äldre tider fanns tvånget att gå i kyrkan som kunde bestraffades vid underlåtenhet bl a med ”gap-stocken” bestående av en kluven stock eller två plankor. I anläggningsytorna fanns hål för ben (ibland även handleder och hals). Det var ett skam¬straff att sitta i stocken. Under höstarna hölls husförhör av prästen. Det innebar att prästen förhörde alla i hushållet om läs- och skrivkunnighet samt kunskap om den bibliska historien och Luthers katekes. På ön finns numera också Missionskyrkan och Elimförsamlingen.
      En kopp kaffe under förmiddagar samlade kvinnorna för en stunds prat efter införskaffande av diverse varor för hemmet vid J.M. Erikssson Specerier och Diverse handel. Eller hos Ödmans vid Halsviksvägen. Männen kunde samlas utanför Konsum eller vid byns lokala toalett vid ängarna.
      De små affärerna fick sedermera lämna plats för Kooperativa förbundet 1939 och Coop-Konsum flyttade från Byvägen upp till Halsviksvägen i nybyggda lokaler på 1970-talet.

Konsum tillbaka där affären låg i början av seklet

Ett kvitto från skomakaren på Tången för halvsulning av skor, till en kostnad av fyra kronor, var kanske en förberedelse för dansen vid Bratten. Midsommardansen vid Bratten kom med tiden att framstå som den ljusa sommarnattens höjdpunkt.
      Byborna sågs dagligen i byn, i möte och arbete. Man hjälptes åt. Under slåttertid och annan skördetid gick man ”man ut huse” för att hjälpa till.

J
ordgubbsplockning på Stora Ängen

I äldre tid ansågs det att varje ö skulle ansvara för sin fattigvård. I början av 1800-talet fattades nya beslut och den värnlöse tilldömdes ”kringgång”. Det innebar att den fattige skulle gå från hus till hus, från ö, till ö, för att tigga ihop det som hörde till livets uppehälle och nödtorft. Så blåste nya vindar och nya beslut fattades. 1865 bestämdes om gemensamma fattigvårdsdistrikt. Men det tog många år innan detta beslut resulterade i fattigstugor, som ”Sockenstugan” eller ”Bracka”, vilken kom först i början av 1900-talet och ytterligare mycket senare ålderdomshemmet på Bratten.
      På 1850 talet började sommargästerna söka sig till ön. Båtförbindelserna utvecklades och möjligheterna att nå ön och staden förbättrades. Fiske och fraktfart ökade och gav bofasta nya arbetstillfällen.

Samling runt punschen på söndag

Med sommargästernas intåg utökades förnöjelserna med dansbana, film förevisningar, idrott. Den 25 juli 1894 besökte Oscar den II Styrsö för invigning av sjukhusanläggning vid Skäret samt besökte Styrsö Havsbad.
      Detta lilla närsamhälle, som en gång skapades av bönder och deras familjer, lever idag vidare i en miljö där nya generationer fördjupar känslan att vara en del av en gemenskap.

Kvinnor rensar sill

Förr hördes tuppar gala, kor råma, klappret av hovar längs Vassgången, människors röster och skratt. Den tiden är borta med sina ljud och lukter. Den nya tiden bär med sig ljud av moppeknatter och hjullastare, suset från golfbilar, lukter av avgaser, en ny generations glada skratt och bräkande från ängens får far genom luften.

Här i byn händer egentligen allt i en liten, mänsklig skala och tempot är levande lågt.

Styrsö i mars 2018
Carin Asplund