Tistlarna är Södra Skärgårdens sydligaste ö. Många menar att ön blev svensk i samband med att det gamla Askims härad blev svenskt vid Birger Jarls utvidgning av Västergötland på 1250-talet. Gränsdragningen är emellertid omtvistad, mest av det skälet att ingen bodde där och lantmätarna inte hade anledning att skattelägga någon i registren, så ön nämns inte i de äldsta uppteckningarna.

Inte förrän på 1800-talet blev Tistlarna intressant och då var det sjöfarten som var drivkraften. En lotsstation anlades och senare en fyr och många av dessa byggnader finns kvar. Det går att besöka ön med egen båt om man är känd med det lite krångliga anlöpet till den gamla lotshamnen på norrsidan. Väl där upplever man en kärv och vild berggrund med unik växtlighet.

Tistarnas fyr, fyrby och hamn

Ögruppen, på vilken fyrplatsen ligger, heter Yttre Tistlarna och består av tre väl samlade öar. Fyrplatsbebyggelsen ligger på den sydligaste delen av ögruppen. En havsvik skär djupt in mellan öarna från västsidan och utnyttjas som hamnplats.

Växtligheten runt fyrbyggnaderna är ganska riklig med på sina ställen tät gräs- och buskvegetation. I samband med byggnadsarbetena ute på fyrplatsen gjordes också några planteringar runt byggnaderna.

Strandkål, Crambe maritima

Lotsstation

Enligt 1697 års förordning skulle lotsarna på Vrångö assistera sydkommande fartyg genom den inre farleden. För att kunna möta fartygen tidigt inrättade man en enkel lotsplats på Tistlarna 1805. Det dröjde dock ända fram till 1900-talets början innan Tistlarna officiellt blev en egen lotsstation. Två lotsuppassningshus och lotsutkik fanns på östsidan av ögruppen.

Fyrplatsen

Fyrplatsen Tistlarna inrättades först 1906 och blev därmed den yngsta av Bohusläns bemannade fyrplatser. Vattnen norr om Tistlarna upp mot Vrångö var innan fyrens tillkomst en riskabel sjöled för kusttrafiken genom de många undervattensskär, som fyller området. Detta i kombination med den ökande sjöfarten var en av anledningarna till att fyrplatsen inrättades.

Fyrbyggnaderna ligger på en bergsknalle nordväst om gårdsbebyggelsen, varifrån en cementerad gång med järnräcke leder upp till fyrberget.

Från fyrberget med lotshuset längst bort

Fyren, byggd under åren 1905-1906, utgörs av en fyrkantig kastell-liknande byggnad med en cylindrisk utbyggnad på östsidan. Byggnadsmaterialet är sten med gulvit slätputs. Ingången vetter mot söder och är försedd med en plåtskodd dörr inramad av släthuggen sten. Ovanför ingången finns årtalet 1905 inhugget i stenen. Luxlamporna i fyren var fotogendrivna. För att rotera fyrljuset vevades ett tungt lod upp för hand var fjärde timme och
det krävde bemanning ända fram till 1969.

Fyren inrymmer förutom maskinrum och vaktrum även en anläggning för mistsignalering. ett nytt mistmaskineri tillkom 1955. 1942 skedde en utvändig reparation av fyrbyggnaden, vilket även skedde 1996. Tornets höjd över vattenytan uppgår till 22,8 meter. Fyren lyser med två ljusblänk var 15 sekund, vitt åt söder till väster, i övriga riktningar rött.

Gårdsbebyggelsen

Huvuddelen av gårdsbebyggelsen på Tistlarnas fyrby har flyttats hit från lotsplatsen på Grönskär utanför Tjörn. Grönskärens lotsplats drogs in i mars 1903, och det beslöts att lotsplatsbebyggelsen skulle flyttas och återuppföras på den planerade fyrplatsen på Yttre Tistlarna. Lotsverket anlitade ett arbetslag från Värmland, som fick i uppgift att riva husen på Grönskären, transportera timret till Tistlarna och återuppföra byggnaderna där. Sammanlagt flyttades fyra hus till den nya fyrplatsen.
Fakta ur ”Fyrplatser”

Även fyrhamnen tillkom 1906, då bland annat stenbryggan byggdes. Hamnen förbättrades 1924 med en kran som gjorde det möjligt för fyrpersonalen att ta upp båtarna på land. Fyren var bemannad fram till 1969 då elektricitet kom till ön och fyrvaktarna fick lämna sin post. Samtidigt målades fyren om och fick en vit färg. Fyren, som ägs och drivs av Sjöfartsverket, förekommer i TV-serien Svaleskär som sändes i SVT 2011.

Här slutar Västergötlands kust mot havet

Läs fakta om fyrplatsen i Fyrwiki!

Peter Andersson