I glömska har socknens största industri fallit. I mitten på 1900-talet arbetade 25 personer på Donsö varv och man producerade bland annat sjutton goda fiskebåtar i trä och på tre större slipar tog man genom åren upp hundratals fiskebåtar och stålfartyg för reparation och ombyggnad. Även propellrar tillverkades en tid. Men byggnader och delar av huvudslipen finns än att se och en ny generation av de ursprungliga grundarna driver båt- och motorservice i de gamla lokalerna. De som drev upp varvet var ingalunda från Donsö, men dessa inflyttade män och kvinnor har i hög grad bidragit till dagens företagaranda på ön.

 Donsö by  i början av 1930-talet. Tre sliptagna fiskebåtar syns på varvet till höger, hamnplan är inte uppfylld och Kilen längst bort är fortfarande en vik. Vågbrytaren är ännu inte etablerad men viss varvsaktivitet kan skönjas i bildens mitt.

Donsö Slip & Verkstad 1916
Varvet grundades 1916 som smedja och verkstad av Albert Johansson från Härryda, vilken detta år flyttade till Donsö. Han tog 1919 Otto Grankvist och Hilmer Andreasson som kompanjoner och de började med reparationer av fiskebåtar och andra fartyg vid sitt företag, Donsö Slip & Verkstad. Otto Grankvist hade tidigare arbetat på varv i Skåne och som timmerman till sjöss. Hilmer Andreasson var från Kyrkesund och hade tidigare varit skeppare på fiskekuttern Prins Carl som han då ägde tillsammans med Sophus Petersén i Göteborg. 1924 sålde Hilmer Andreasson sin andel i varvet till Otto Grankvist. Andreasson kom därefter att ägna sig åt sjöfart intill 1941, först som ägare av fraktskutan Eva till 1929, vilken långt senare användes i TV-serien Onedinlinjen.

 Eva var en tremastad toppsegelskonare på 39,6m. Hon tjänade som Charlotte Rhodes i "Onedin Line".

Nyproduktion av fiskebåtar startar
1926 började varvet med nybyggnation av fiskebåtar och den första färdiga båten var GG 68 Dagny på 35 bruttoton som byggdes för Karl Höglund på Donsö. Stranden av hamnens södra del användes för att ta upp båtar och här byggdes fiskebåtarna under 30-talet (se bild nedan). Totalt byggdes 17 fiskebåtar mellan 1926 och 1955 då GG 934 Monsun om 71 bruttoton levererades till familjen Jansson från Donsö. De allra flesta byggdes före 2:a världskriget. Reparationsverksamheten kom dock att förbli den viktigaste delen av företagets verksamhet och nybyggnadsverksamheten hade mer karaktären av utfyllnadsverksamhet när man inte hade så många reparationsuppdrag. Det innebar att skeppsbyggandet kunde ske utan tidsnöd och press, varför båtar från Donsö blev synnerligen välbyggda och kända för detta. De flesta av de nybyggda båtarna levererades till köpare på Donsö och Styrsö.

Otto säljer till bröderna Jacobsson, Dragsmark 1945
1931 sålde Albert Johansson sin andel i varvet till Otto Grankvist och flyttade från Donsö. 1934 drabbades varvet av en svår brand men två år senare var det i full gång igen. På grund av sviktande hälsa sålde Otto Grankvist år 1945 varvet till bröderna Carl, Knut och Nils Jacobsson.

 En verkstad i betongsten låg i slutet av 30-talet ungefär där dagens pizzeria ligger. Isbolaget är inte byggt, men den nya vågbrytaren finns och i fonden anas kustsjukhuset på Styrsö. 

Jacobssons driver varvet i 30 år
Dragsmarks socken ligger långt ut nära havet vid den djupa Gullmarsfjorden i Bohuslän. Många båtbyggare har sett dagens ljus här. Johan Jacobsson (1883-1968) föddes här som son till eldaren Simon Jacobsson. Johan lärde till smed och mekaniker på Bassholmens varv. Med makan Kristina fick de sedermera fem söner som alla blev båtbyggare; Tage, Carl (1919-2015), Sven, Knut (1924-2010) och Nils. Även två döttrar föddes i äktenskapet.

Både Carl och Knut Jacobsson hade arbetat på Sverre-varvet i Göteborg tidigare och dessutom drev Carl ett eget varv i Munkeby på Bokenäset mellan 1941 och 1945. Redan 1936 hade han dock byggt en eka där som han sålt till Karl Johan Kjellberg från Styrsö.

 Skandia och Thyra sliptagna ca 1935. Otto G längst till höger.

1945 flyttade Carl Jacobsson till Donsö, men bröderna blev kvar i Munkeby, där de fortsatte driva varvsrörelse samtidigt som de var delägare i varvet på Donsö, Två andra bröder, Tage och Sven Jacobsson blev också delägare. 1950 sålde Carl Jacobsson sin andel i varvet i Munkeby till bröderna Knut och Nils och övertog istället deras delar i Donsö Varv, Slip & Verkstad. Efter det ägde Carl Jacobsson 60% av Donsövarvet medan bröderna Tage och Sven resten. 1956 övertog Knut och Nils Jacobsson också Källvikens varv, också det på Bokenäset. Knut konstruerade Fantasi 37, en synnerligen robust och berömd havsseglare. Man använde det nya materialet, glasfiberarmerad plast och tillverkade 80 exemplar åren 1975-84.

 Otto Grankvist, Sven och Carl Jacobsson formar en mast i slutet av 1940-talet

Expansion 1945
Efter andra världskriget började i rådande ransoneringstider under Carl Jacobssons ledning den besvärliga processen att få fram kapital till det nedslitna varvet. Han fick anställa båtbyggare från Danmark, eftersom det var brist på sådana i Sverige. Jacobssons köpte också fastigheter för att erbjuda dem bostäder. Dessutom öppnades en lunchrestaurang av hustrun Sigrid. Varvet byggdes ut kraftigt mellan 1945 och 1949. 1948 sliptogs och reparerades 148 fiske- och fraktfartyg, året efter 124 stycken. 1952 anlades ytterligare en större slip och man hade därefter tre slipar. Detta innebar att det blev skärgårdens modernaste och största träbåtsvarv, vilket det förblev intill 1980-talet.

 Byfjorden sjösattes på Donsö1955, men förlängdes med sju meter av varvet redan påföljande år

Nybyggnationen av träbåtar upphörde dock 1955. Samma år byggdes också den första båten av stål – M/S Byfjorden – ett lastfartyg på 200 dwt för Ångbåts AB Bohuslänska Kusten i Uddevalla. Varvet försökte också intressera fiskare för att köpa ståltrålare, men intresset var obefintligt vid denna tid i mitten av 1950-talet, där nu omkring 300 fartyg per år reparerades vid varvet. Från mitten av 1950-talet tillverkades även propellrar, främst till motorer från June-Munktell och Skandia. 1962 upphörde denna tillverkning. 1954 installerades en ny kran och 1958 byggde varvet också en ny verkstadsbyggnad. Maskinparken var imponerande med maskinhyvlar, kuttrar, fräsar, svetsar, valsar, och eget gasverk. Antalet anställda var från mitten av 1950-talet till 1970-talet omkring 25 personer.

1960 ombildades varvsrörelsen på Donsö till ett aktiebolag, Donsö Varv AB. Byggnader och övrig egendom ägdes dock även i fortsättningen av det tidigare handelsbolaget, HB Donsö Varv, Slip & Verkstad. I styrelsen för Donsö Varv AB satt Carl, Sven och Tage Jacobsson samt deras fruar  som suppleanter.

Mellan åren 1962 och 1972 hade varvet en liten sidoverksamhet i form av sandsugning och ägde ett par båtar för detta ändamål, Sanda (I) och GG 687 Sanda (II). Det var Sanda I som fyllde Trubadurens kassun med sand 1965.

Donsö varv 1975

Tärntank Rederi AB tar över 1974
1974 såldes Donsö Varv AB till Sven-Olof Kristensson med flera som också ägde Tärntank Rederi AB. Carl Jacobsson lämnade genast verksamheten, Tage Jacobsson vid sin pension 1979 och Sven Jacobsson några år efter att varvet sålts. Erik Linderoos blev ny chef för varvet som rederiet främst tänkte använda för att reparera de egna fartygen. På Donsö förlades rederikontoret på vinden till varvets verkstad och 1975 byggdes verkstadsbyggnaden ut. Varvet byggde under 1976 om ett fartyg vid namn Winjona till nya Tärntank. 1980 byggde varvet också om ståltrålaren Älvfors från Donsö till häcktrålare, satte ny hytt på Orion och renoverade den blivande Dunö.

 Roxen och Tor-ön (t h) upptagna på 1970-talet för översyn. Pråmen Korsholmen närmast tillhörde varvet

 1980. GG498, Gullmaren från Vrångö inne för översyn. Räktrålaren GG 504 Orion från Styrsö (bakom) får nytt däckshus. 

Marken räcker inte till 
Varvet blev dock med tiden för litet för rederiets egna fartyg och man försökte få tillstånd till utbyggnad på Korsholmen. Detta möttes av protester på Donsö och planerna kunde inte genomföras. 1980 blev Sven-Olof Kristensson och hans mor Karin Nordin ensamma ägare till Donsö Varv AB. Göteborgs stora skeppsvarv hade dåliga tider på 70/80-talet i den stora internationella varvskrisen och 1981 lades Donsö varv i praktiken ned och de 16 anställda fick sluta. Bolaget och utrustningen fanns dock kvar länge. Utrustningen såldes kring 1990 och bolaget omvandlades till ett fastighetsbolag år 1995. Tärntank Ship Management AB har kvar kontor i de gamla varvslokalerna. Idag driver Otto Grankvists barnbarn, Dick Elvhäger Donsö Marin AB i några av lokalerna. Familjeföretaget har fått ackreditering av Volvo Penta och har fullt upp med att serva mindre och större båtar på Donsö. Barnbarnsbarnet Morgan Elvhäger är också i jobb här. På så sätt har varvet gått ett varv och är tillbaka där det en gång började.

 Morgan Elvhäger servar en arbetsbåt till Furetank 2019

Källor:
Skeppsbyggarna, Lennart Bornmalm, Krister Bång, Christine Fredriksen, Curt S. Ohlsson, Mölndal 2008
Från hantverk till industri. 1900-talets varvsnäring i förändring. C. Fredriksen, Skeppsbyggarna II, Göteborg 2016
Intervju med Morgan Elvhäger
Bilder: Dick Elvhägers samlingar

Peter Andersson

2019-08-24