Vår ryggåsstuga är riktigt gammal. Den omnämns på 1700-talet, men kan ha byggts redan på 1600-talet. Det var en ”åbyggnad” på Klavesgården, en av Brännös fem hemmansgårdar. Där bodde ”åbor”, torpare eller liknande som hjälpte till med gårdens skötsel. De flesta gårdsägarna var lotsar och hade dåligt med tid att sköta jordbruket på det stora ”Brännö gärde”, där jordbruksmarken var samlad.

 Här syns ryggåsstugan ca år 1910 intill Brännö gärde med ett annat av Klavesgårdens åhus – en lada

På bilden syns huset till vänster med gaveln mot bygatan. Idag heter det Husviksvägen och gluggen i bebyggelsen är kvar efter att huset flyttades 1938.

Klavesgården innehades 1751 av lotsen Erich Pehrsson från Hinsholmen och Kierstin Jonsdotter, som ärvt gården från föräldrarna. Vilka som bott i den lilla ryggåsstugan är inte så känt, men det handlade mest om arbetsfolk och torpare med sina familjer. Stugan var nergången redan på 1700-talet, men den renoverades under 1800-talet av farfadern till bröderna Charles och Einar Johansson, de sista som bevisligen ägde fastigheten och stugan när den låg på Brännö. Eftersom ingen var bofast där på 1900-talet var huset förfallet och hyrdes ut bara tillfälligt, bl a till jägaren Tommas Duff. Under 1920 och 30-talen beboddes den sommartid av ett gäng roddare, som för övrigt lät måla upp den ganska nedgångna byggnaden.

Stugan flyttas till Styrsö
Fastigheten var alltså avskild från Klavesgården vid laga skiftet 1936, där det bestämdes att den skulle rivas och bröderna ersättas med 126 kr och 64 öre. 1938 monterades den ned och flyttades till sin plats på Styrsö där den nybildade hembygdsföreningen och konsul Sandström upplåtit tomtmark. Läs om invigningen 1939 i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning! 

Ryggåsstuga
En ryggåsstuga heter så för att den karaktäriseras av en genomgående takstock, ”ryggåsen” som vilar på husets gavlar. Stocken var synlig i hela huset, även om taket i just vår stuga har klätts med innertak. Väggarna bestod av liggande timmer som skrätts med yxa för att bli jämna. I hörnen ”sinkade” man stockarna i knutar som band ihop väggarna till ett stabilt bygge. Den enklaste ryggåsstugan hade bara ett enda rum och maten lagades på en eldstad med öppen eld vid skorstensstocken. Vår stuga har ju såväl ”kök” som kammare, där förråd och redskap kunde förvaras. Ingen kunde bo i kammaren, eftersom det saknades värmekälla.

 "Stugan" i vår ryggåsstuga har fått inklätt tak

Skorstenen var ofta byggd som en ”kakelugn”, dvs röken steg upp i ett eller två murade rör, vände ned igen och slutligen upp genom skorstenen. På så sätt värmdes hela skorstenen upp och behöll värmen under natten.

 I det lilla, mörka "köket" lagades all mat över öppen eld

Skorstenen övertäcktes av en stor flat sten för att hindra regn och man murade in sneda stenar ovanför taktäckningen för att leda bort regnvatten från den känsliga övergången mellan tak och skorsten. Det enkla brädtaket var täckt med näver och ytterst fanns torv eller tång. Det är inte tång egentligen, utan ålgräs som spolats upp på stränderna vid stormar, vilket torkats och lagts till skydd på taket. På danska Läsö finns flera hus som har sådant ”tångtak”.

Läs Carin Asplunds skildring om hur livet kunde gestalta sig för en torparfamilj förr i tiden.

Peter Andersson
2019-08-09

 Knutarna på vår stuga har klätts med skyddande brädor

Till Hembygdsmuseet | Till våra övriga byggnader