Drottning Kristina och Anckarhjelm


Reduktionskollegiet på 1600-talet var ett statligt ämbetsverk som hade att styra om och registrera förläningar till och från kronan (dvs svenska staten under kungen). Följande text är en något tillrättad avskrift av en avskrift 1937 med kammararkivets aktnummer 260 rörande drottning Kristinas förläning 1648 av skatterätten för många hemman i Södra skärgården till krigshjälten Mårten Anckarhjelm. Vi har behållit den gamla stavningen i de flesta fall, men den ursprungliga skrivaren hade svårt att bestämma om det skulle vara v eller u i vissa ord. Där har vi använt dagens stavning för att få texten mer lättläst. Den ursprungliga texten finns som pdf att hämta här.

Kronans statliga egendomar kunde förr i tiden förlänas eller pantsättas som belöning eller betalning. Ett ofta förbisett exempel är Magnus Eriksson, den siste av Bjälboätten, gift med Blanka och svensk kung 1319-1364. Han köpte år 1332 Blekinge och Skåne av en holsteinsk greve för 34.000 mark silver – en oerhörd summa som kungen hade mycket stora problem att betala av åren som kom. Magnus kunde därvid beskatta invånarna i dessa landskap och begära trohet och lydnad vid konflikter med t ex Mecklenburg, Pommern eller Danmark. Skåne och Blekinge hör alltså helt rättmätigt till den gamla svenska riksbildningen, fastän banden till Danmark har haft svårt att helt klippas av.

För att rätt förstå statsmaktens syn på Södra skärgården på 1300-1700 talen måste vi inse att Älvsborgs fäste med sin bemanning som skulle skydda handeln på Göta Älv upp till Lödöse och sedermera Göteborg, måste försörjas med manskap, proviant och annat. Södra skärgården löd alltså under Älvsborg sedan mitten på 1200-talet, när Birger Jarl inrättade landkorridoren på Älvens södra strand. Svenska häraden inåt land samlades med tiden till Älvsborgs slottslän, vars primära statliga uppgift var att försörja fästet vid älvmynningen. Detta har vi beskrivit i en särskild artikel. Ett bevis på tillhörigheten hittar vi i skrifterna från tiden när handelsstadens borgare fanns i Gamlestaden vid Säveån: ”Magistraten i Nya Lödöse intygade redan år 1481, att Vrångö av ålder ”och vt aff hedhen høss” lytt under Älvsborg.”

Dokumentet nedan är alltså en kunglig förordning där Ankarhjelm tillerkänns skatterätten – noga avskild från hemmansägarnas rätt till sin mark – men visar också att Anckarhjelm hade fått ställa upp med drygt 2.222 riksdaler för denna rätt (som beräknats till drygt 150 daler årligen). Därtill skulle kronan betala 4,5% i årsränta till Anckarhjelm – alltså handlade det om ett slags krigslån (med räntor och skatter at niuta, bruka och beholla till erwärdeligh ägo och frälse). Med tanke på att våra bönder mest betalade sin skatt i smör och den nämnda ”salpeterhjälpen” *), så kan man förstå att den mäktige rikskanslern Axel Oxenstierna var väldigt kreativ att hitta på skatter att betala all krigsföring för 1600-talets expanderande Sverige. Det fanns acciser, varutullar och avgifter för att mala sitt mjöl, fisket, forsar och annat som hemmansägaren kunde ha inkomst av. Givetvis också från städernas köpmän och borgare. Skatterätten för Södra skärgården torde ha återgått till kronan, efter att Ankarhjelms arvinge, dottersonen  Martin Anckarhjelm dog barnlös 1677. Morfaderns investering hade inte varit tillräcklig för Martin, eftersom han hade pantat bort skatteinkomsterna till rika borgare mot kontanter. Och om inte då, så återtogs de flesta förläningar under Karl XI:s stora reduktioner i slutet av 1600-talet. Stormakt och krig kostade!

Image
 Drottning Kristina och Axel Oxenstierna

Wij Christina med Gudz nåde, Sveriges, Göthes och Wendess drotningh, storfurstinna till Finlandh, hertiginna uti Estland och Carelen samt Brehmen (hertigdöme i NV nuv Tyskland som tillsammans med Verden tillföll den svenska kronan i oktober 1648), fröken öfver Ingermanland, göre witterligt at såsom Oss elskelige Wåre och Sverigess rijkess för detta wahrande respective förmyndare och regeringh, hafve uti Wåre omyndige åhr till rijkzens och fädernesslandeens understöd och erhollande wedh dess åliggande store och märkelige krigzbesvär, funnit nödigt, at under arfligit (ärftligt) frälse (befriat från statlig skatt) uplåta Wåre och cronones godz åt Wårt rijdderskap och adell här i rijket, och till crononess mehra nytta inräkna låtit store gärden och saltpetterhielpen *), rijkzdaleren skattat à sex mark (1mark=8öre) och sedan at gifvas half fempte daler pro cento (4,5%), efter sedvanligh och i Wår sahligste käre herr Faderss tijdh gillade, taxa och werderingh.

Altså och emädan Wij genom Gudz nådige försyn och bistånd kombne till Wåre myndige åhr och trädde i Wårt rijkess regeringh, hafva sielfwe befunnit regementet wara store besvär, serdeles genom och wedh desse krijgen underkastad, och Wij det till lijsa och understödia, medan rijkzens ständer och undersåtare icke äro medh högre skatt och pålagor at besvära, hafve ibland andre optenckelige och öflige medell, med Wårt elskelige rijkzrådz råde sine arfvegodz och flere Wåre trogen män och undersåtare af adell vthi Wårt rijke therass wälfångne egendom och frälse godz effter privilegernes lydelse och innehåld, innehafva och besittia: och där så hende, som Wij doch icke wille förmoda, at ett, eller flere av förbemälte hemman ginge bemälte Marten Tisen Anckerhielm hanss hustro eller erfvinger med någon rätt ifrån så förplichte Wij Oss, Wåre effterkommande och Sverigess crono, at erleggia henne eller them så gode godz i lijka ränta och lägenheet igen, innan sex wekor näst där beslutit, at emot förbemälte och sidst brukelige prijss och räntorss inräknande och werderingh till kööpz  uplåta och försälia, någre Wåre och cronones godz åt Wåre trogne män och undersåtare av rijdderskapet och adelen här i rijket, som Oss och cronan medh therass meedell till hielp och undersätningh komme weele och kunne.

Hvarföre sedan Oss och Cronan Wår trooman (=troman; betrodd ämbetsman) och ammiral Oss elskeligh och wälbördigh Marten Thisen Anckarhielm till hafver sigh ödmiukeligest tillbudit och praesenterat at undsettia och erlegiia een summa af tutusend tuhudrade tiugu två rijkzdaler in specie (i kontanta mynt), tiugo tree öre, sex och två nijondedels penningar sölfvermynt, och där emot af Oss underdånigst begärat effterskrefne Wåre och crononess godz belägne uthi Elfsborgz lähn Askimss herad och Frölunda sokn, Kiööpstadöö det Larss åbor skattehemman ett. Nils på Styrsöö skattehemman ett, Jon på Wrångöö skattehemman ett, Anders Ividem skattehemman ett, Oluf på Asperöö skattehemman ett. Svenska Hijsingen Tufve soken Anderss Ingelson i Skenila skattehemman ett, hvilke hemman ränta åhrligen i spanmål och åtskillige andra pertzeler (’skatte’-persedel) med landtogsgärden (lantbruksgärden) och saltpetterhielpen *) tillsammanss efter Wår cammar ordningh i penningar uthräknadh etthundrade femtijo daler, tretton och tree deelss penningar, för hvilka godz och ränta bemälte Marten Thisen Anckerhielm Oss och cronan förbemälte summa tutusend tuhundrade tiugo två rijkzdaler, tiugo tree öre, sex och två nijondedeels penningar till fullo nöije och uthi rätt förbemälte wärde erlagdt och betalt hafver.

Dy afhende Wij Oss, Wåre effterkommande och Sverigess crono förbemälte Wåre skatte och cronohemman och tilegne them bemälte Marten Thisen Anckerhielm, hanss hustro och arfvinger, med huss, jord, åker, ängh, skogh, mark, fiske och feskewatn, strömar, quarn och quarnstellen, torp och torpstellen och alle andre tilägor i wåte och torro, närby och fierran, intet undantagandes af alt thet som ther till lyder, med retta legat hafver och lagligen tilvinnass kan, till at niuta, bruka och beholla till erwärdeligh ägo och frälse, aldeless som andre effter, uthan någon wedlyfftighet eller upskoff.

Så weele (vill) Wij också, och befalle här med Wårt cammer rå (lagrådskammare) och cammererare, at ther effter effter thetta Wårt breefz dato, Wåre och crononess jordebööker förändra och här effter rätta, förandess in förbemälte hemman och dess lägenheeter för bemälte Marten Tisen Anckerhielmss, hans hustrus och arfvingerss faste och fulkomlige frälse. Hvad skatträttigheeten wedkommer, skall offta bemälte Marten Tisen Anckerhielm hans hustru eller erfvinger icke hafva macht at trängia jordäganden ifrån sin rätte börd, uthan godvilia och samtyckio hans, som lagh förmår. Till yttermeera wisso, är detta med Wår egen hand underskrifvit, och med Wårt secret (sigill) bekräfftat.

Datum Stockholm den trettonde dagen uthi octob. månadh, åhr effter Christi bördh ettusendh sexhundrade, på thet fyratijonde och ottonde.

13 octob.                             Christina /L.S./                      Cammarsecretet medh

                                                                                       Wasan nr. 3.

                                            Vidimus

Anders Erichssonn Hesthufuud.                                      Lennarth Hansson.

                                                                                       m.p.

                                                                                       Seyedh Bååth.

Samuel Kempensköldh.                                                  Bengt Hansson.

                                            Vidimeras ex officio

                      Stockholm och Kungl. Kammarkollegii arkiv

                                            den 25 augusti 1937.

                                                                 A.M. Lindgren.  

*) saltpetterhielpen

Landets armé behövde mycket krut för att vara slagkraftig. Krut består av 15 % träkol, 10 % svavel och 75% salpeter (kaliumnitrat). Salpeter var dyrt att importera, men kan utvinnas av urin-indränkt jord under djurstallar och gödselhögar. Gustav Vasa utfärdade en förordning om att all befintlig "saltpetterjord" under landets ladugårdshus skulle anses som kronoregale, dvs kronan skulle med andra ord ha rätt över all salpeter. Allmogens skyldighet att biträda med dagsverken och körslor med mera för salpetertillverkningen utbyttes år 1634 mot årlig penningavgift efter hemmantal. Denna kallades salpeterhjälpen.

Peter Andersson

2019-03-20

– Orginalkopia från Asperö Kulturhistoriska Förening
– Wikipedia
– SAOB

 

Förening:

Styrsö Sockens Hembygdsförening

Skapad av: Peter Andersson (2019-03-20 10:36:08) Kontakta föreningen
Ändrad av: Peter Andersson (2019-04-13 14:00:14) Kontakta föreningen