Liksom fältmarskalk – sedermera greve – Lennart Torstensson, hade holländaren och amiralen Mårten Anckarhjelm på 1600-talet förlänats skatterätten till hemman i Södra skärgården. Han innehade ett betydande inflytande på socknen såsom innehavare av patronatet (beslutade i kyrkliga frågor) och bidrog till den nya sockenkyrka i trä som uppfördes i Styrsö By i mitten av 1600-talet.
Anckarhjelm föddes i holländska Vliessingen och hans namn stavades av vissa "Maerten Thijsens" *). Han utmärkte sig tidigt som synnerligen god sjöofficer och stred under holländsk flagg i flera drabbningar med andra länder. Under Hannibalsfejden 1643-45 städslade vår amiral Louis de Geer (även han holländare) Thijsens flotta att få bukt med den danska Öresundstullen, som hindrade svensk sjöfart.
Mårten Anckarhjelms vapen och namnteckning
I drabbningarna som följde visade Thijsen upp synnerligen djärva grepp mot den danska flottan och bidrog starkt till den stora svenska segern vid Fehmarn 1644. För denna bedrift adlades han, utsågs till svensk amiral och tog namnet Mårten Anckarhjelm. Även 1645 bidrog han till att försvara Göteborg mot en blockerande dansk eskader vid Vinga. Detta bidrog till freden i Brömsebro 1645, där Sverige vann betydande landområden, bl a Halland på 30 år.
Året därpå förde Anckarhjelm befälet över en örlogseskader som skydd för en handelsexpedition till Lissabon, vilken också blev en framgång. Och nu var det dags för belöning.
Den unga drottning Kristina (dotter till Gustav II Adolf), som uppfostrats av Axel Oxenstierna, förlänade 1647 hela Brännö, Asperö och Donsö med sina fem, ett respektive två hemman åt Anckarhjelm. Det var inte själva tomträtten för hemmanen som förlänades, utan skatterätten, vilket var vanligt på den tiden i stället för kontant ersättning som kanske var avtalad från början. Det ingick även två hemman i vardera Tuve och Lundby socknar på Hisingen, vilka blivit svenska redan på 1200-talet. Vi har hittat den intressanta kungliga handlingen där drottning Kristina reglerar förläningen. Läs om detta här! Anckarhjelm som bosatt sig i Göteborg köpte även 1648 skatterätten till Köpstadsö, Vrångö, Styrsö Tången och Sörgård. Lennart Torstensson förvärvade samtidigt Styrsö Nordgårds skatteintäkter.
Det mesta av fakta i denna text har vi hämtat från Danbratt/Odenviks förnämliga krönika ”Styrsö Socken”. Där hittade vi även texten: ”Magistraten i Nya Lödöse intygade redan år 1481, att Vrångö av ålder ”och vt aff hedhen høss” lytt under Älvsborg.” Detta är intressant i så måtto att inte bara Vrångö utan sannolikt även de andra öarna – i den mån det fanns fastboende där – hade att försörja Älvsborg, fästningen som legat vid mynningen av Göta Älv sedan 1300-talet. Det var alltså fogdarna på Älvsborg som kom för att hämta gårdarnas skatter till kronan. Och på 1600-talet så var det Anckarhjelm som fick inkomsterna!
Huruvida Mårten Anckarhjelm hade någon egen bovist i Södra skärgården är obekant, men hans dotterson Martin som ärvde rättigheterna, kunde inte sköta affärerna utan tvingades pantförskriva sina rättigheter. Släkten dog ut med Martin under krigshändelser 1677.
Peter Andersson
2019-03-14, 2019-07-24
Det stora sjöslaget 1644 vid den numera tyska ön Fehmarn
*) Det förekommer många stavningar på den här omskrivne mannen. Klart är att hans förnamn stammar från "Martinus" varför han på flamländska borde heta "Martin". Detta namn blir ibland i Sverige "Mårten" och det är olyckligt att huvudpersonens dotterson hade samma namn. Det bästa vore förstås att vi reserverade "Martin" för anfadern och "Mårten" för dottersonen som ju var född i Sverige.
Vad gäller det ursprungliga efternamnet så kan man av namnteckningen se att han själv skrev Thijssen (utan slut-s) Anckarhelm (utan j !). Efternamnet är ett gammalt tyskt namn; "Thyssen". På flamländska tecknas vår bokstav "y" ofta som "ij", vilket verkar vara fallet i denna namnteckning. Bokstäverna "ij" ses som en enda bokstav i flamländskan och det förkommer också att prickarna inte skrivs ut. Vi ser också ett tydligt "k" i "Anckar", medan "helm" saknar j såsom i tyska, flamländska och engelska. Han hade nog inte vant sig vid den svenska stavningen enligt adlandet.
I våra studier av sjöhjälten har vi hämtat fakta från olika källor och oftast använt samma stavning som källan, men det korrekta namnet borde vara just Martin Anckarhjelm!