Många är de historier som cirkulerar om vår förslagna madam Öberg. I boken ”Societet i Sommarsol” återges av ingen mindre än den omtalade Gabriel Leijonsköld Oxenstierna ett parti där Öbergskan får breda ut sig. Vi har digitaliserat ett särtryck ur boken som kan hämtas i denna länk.
Med en otrolig förslagenhet hade hon fört in mängder av dyrbara sidentyger och ädla drycker bakom tullmännens rygg, och när hon sedan blev välbeställd krögarmor, förstod hon att underhålla sina gäster med skrattretande historier ur lurendrejarlivet. ”Den glade kustroddaren” och författaren Gabriel Leijonsköld Oxenstierna, som hörde till hennes vänner och gynnare på sextiotalet, snappade ibland på papperet upp något prov på hennes berättarkonst:
— En gång då var där en tillförordnader chef här i Göteborg, och ja hade la gått bredvid författninga kan jag tro, så att hur dä va, så kom stämninga te mej, men si ja va inte hemma det första året så att de kunde träffa mej med de dära papperet. Nå, när ja sluteligen fick’na, så va ja så illa sjuk var gång de skulle hämta mej, förstås, men så en gång då ja inte vesste ordet om, si då kom den dära chefen förstås med klippejakten. Nå, de va gott och väl, ja såg stämninga och hade sett’na många gånger. Å ja neg för nådi chefen, och så bjö ja på kaffe, och han språkade så artigt. Då fråga ja honom så ödmjukt om ja kunde, efter ja ändå skulle upp för rätta dan därpå, om ja kunde få följa me nådi chefen upp te stan på tulljakten. ”Det får hon visst, madam lilla”, sa han, och så gick ja in och klädde mej och tog två stora stycken siden under kappan, och så bar de av te stan, och ja geck så säker opp me nådi chefen ve Klippan, och vaktmästarna sa allri ett ord, för si ja neg för chefen och tacka för skjutsen, och så gick ja upp te handlarna me sidenet.
— Men nog lägger madam till litet då hon berättar sina historier, sade en av åhörarna.
— Berätta han en händelse utan att lägga till, så får han se hur rolig den blir, svarade öbergskan.
Hon drev också bageri och kunde därför alltid undfägna sina gäster med nybakat bröd. Konsten att servera färsk hummer även då det officiellt inte fanns någon hummer att få behärskade hon fullkomligt, och likaså förstod hon att trolla fram aptitdroppar i små glas även sedan värdshuset genom den nya brännvinslagstiftningen hade blivit av med rättigheterna. Nattlägren var det sämsta huset bjöd på — lustseglande göteborgare som kom i egna båtar föredrog att övernatta ombord, där de åtminstone slapp sällskap med ”madammer”.
Bratten ca 1925 med det gamla varmbadhuset till vänster