Efter det dramatiska 1600-talet, då Sverige deltog i krig som gjorde oss till en europeisk stormakt, kom vändningen år 1700 med nya krig mot Danmark och andra länder. Just år 1700 började det som kommit att kallas för Det Stora Nordiska Kriget. Karl XII ledde oss till förluster av det mesta som Gustav II Adolf tidigare hade erövrat. För oss i Södra skärgården innebar det flera ockupationer av Danmark och den mest generande händelsen var kanske Peder Tordenskiölds räd mot Nya Varvet 1717. Men vi hade också kavata insatser mot danskarna, med exempel som Lars Gathenhielms omtalade flotta med kaparskepp. 

Det började 1709 då Karl XII förlorat vid Poltava. Danskarna hotade svenska kusten och på Nya Varvet rustade man upp de sjöstridskrafter som fanns. Många var de i vår Skärgård som värvades med eller mot sin vilja. Om detta kan man läsa i detalj i Roger Julins medryckande berättelse. 

Frihetstiden
Efter att krigarkungarna lämnat arenan fick riksdagen mer att säga till om och nya politiska partier etablerades i ett slags demokratisk anda. Merkantilistiska idéer, där tanken att egen produktion skulle gynnas på bekostnad av import florerade. Svenska staten hade redan 1723 utfärdat privilegier för att främja och utvidga fisket på Västkusten. För att underlätta ytterligare fick allmogen vissa befrielser från tullar och i stället handelsrättigheter.

 Karl XII, Fredrik I av Hessen och Karl XIV Johan

Hattar och mössor
Utan en enväldig kung kunde parlamentarismen få större plats. En grupp adelsmän tog makten och kom att kallas ”mössor” av det oppositionsparti – ”hattarna” som senare bildades. Dessvärre hade hattarna avsikten att ta tillbaka det som Karl XII hade förlorat och förklarade krig mot Ryssland 1741. Det slutade verkligen illa och därefter växlade makten mellan de båda ”partierna”. Även ”hovpartiet” fanns med i spelet om regeringsmakten. Något som vi inte har lätt att tänka oss är likväl att denna tid präglades av mutor och bestickningar av inte minst utländska intressen – t ex franska. Det tar tid att bygga upp en robust demokrati!

 Den erfarne Arvid Horn (1664 – 1742) stabiliserade Sverige efter stormaktstiden

Vetenskapen gjorde stora framsteg med ledande personer som Carl von Linné, Carl Wilhelm Scheele, Anders Celsius och Jonas Alströmer. Tryckfrihet och handel främjades och Svenska Ostindiska Kompaniet började sin verksamhet med lönsam handel på fjärran Östern.

Av allt detta märktes nog inte så mycket i vår socken. Här var det viktigaste att odla och sköta jorden liksom som för alla andra bönder i riket. Hade man haft tur att fånga för mycket fisk, kunde man räkna med att få den såld till kvartermästaren på Nya Älvsborgs fästning eller i Göteborg. Annars fick man inte själv sälja fisk – det var endast förunnat de burgade handelsmännen i staden. Skatten till Kronan skulle likväl betalas, vilket ofta skedde här i form av smör som kunde lagras i viss utsträckning. Likväl kunde man på Styrsö bygga en ny kyrka i sten på 1750-talet.

 Vissa år vällde sillen in i vikarna och man gick ur huse för att bärga så mycket som möjligt

Länsmannen – statens närvarande redskap
Vår lilla socken låg då som nu avigt till för centralmaktens kontroll. Fogdarna kom då och då och krävde in skatten, men lagens upprätthållande var ett problem härute i ”obygderna”. Jämför med dagens förhållande med avsaknad av hjälm för mopedförare i Skärgården, där ingen på fastlandet skulle ens tänka tanken på att färdas utan. Länsmannen var tidigt etablerad härute och hade deltidstjänst som ”polis”, tullare, men även förhandlare när de elaka danskarna fick för sig att ockupera öarna. Häradsrätten i Askim höll i många år ting i länsmannens hus på Brännö. Den siste länsmannen hette Mattias Ahlgren och var verksam ca 1765 -1785. Läs mer i böcker av Helge Bjulén som finns på Styrsö bibliotek.

 

 Länsmannen – en lagens upprätthållare i Södra skärgården sedan Gustav Vasas dagar

Gustav III
Genom Gustav III:s statskupp 1772 började en ny ödesdiger tid för Sverige. Frihetstidens spirande demokrati och parlamentarismen avskaffades och kungen blev åter enväldig. Lite tvärtemot Frankrike, där folket gjorde revolution mot den arroganta kungamakten 1789, vilket ledde fram till Napoleons omtumlande tid i Europa. Även om vår Gustav vurmade för kultur och bildning hade han ytterst dåligt omdöme när det gäller utrikespolitik. Han startade krig mot Ryssland 1788, vilket slutade olyckligt – liksom hattarnas krig 45 år tidigare. Ryssarna härjade vid både tillfällena i Östersjön och ställde till stor skada. Danmark-Norge passade samtidigt på att tåga mot Göteborg i det så kallade Teaterkriget 1788, som dock efter ingripande av England avvärjdes utan större skador för kontrahenterna. Allt detta ledde emellertid ett motstånd mot Gustav III och han mördades av sina antagonister 1792. Dessa krig var till hinder för Skärgårdens sillfiske, för det var en topp i sillförekomsten då. Duktigt båtfolk drogs till bataljerna i Finska viken, där de förvisso gjorde väl ifrån sig.

En detaljrik karta över det starkt befästa Göteborg 1795. Västra infarten via Karlsporten, östra genom Drottningporten vid slussen mot Fattighusån, ”Kongsporten” och ravelinen Prins Carl i söder – "Södra Vägen". Obs de dubbla vallgravarna och befästningarna mot Älven. I sydväst ses Kaponjärgraven upp mot skansen Kronan. Redan 1807 beordrade landshövding Carpelan rivningen av hela befästningsanläggningen, trots pågående konflikt med Napoleon. Kartan kan klickas upp i högre upplösning.

Åren efter Gustav III blev inte heller en bra tid. Svaga regenter framträdde och slutligen avsattes den Holstein-Gottorpska ätten från kungatronen och fick 1810 lämna plats för den Bernadottska ätten i och med den blivande Karl XIV Johan från Frankrike.

Viktiga händelser på 1700-talet
För vår socken var det nog sillperioden 1747-1808 som medförde de största förändringarna. Men även Svenska Ostindiska Kompaniets verksamhet innebar uppsving för vissa. Skeppen brukade nämligen ligga i Vargö Håla (norr om Styrsö Tången) för att vänta på tjänliga vindar för resan till Kina. Om man låg kvar för långt efter nyåret var det nämligen stor risk att bli infrusen och förhindrad att ge sig iväg i rätt tid. Skeppen i den rimligt isfria Vargö Håla behövde proviant och färskvatten och det kunde styrsöborna förse dem med. Naturligtvis påverkade kompaniets flöde av varor Göteborgs ökade antal grosshandlare, varav många kom från Skottland och man kan anta att det skvätte lite manna på skärgårdsbefolkningen också.

Om man bortser från den märkliga förlisningen av Ostindienfararen Götheborg vid Hunnebådan 1745 under brännölotsen Casper Mattsons ledning, är nog Stora sillperioden vars stora stim kunde noteras här från 1750 seklets mest betydelsefulla händelse. I vart fall för vår del. Sillen som uppträder i stim på Atlanten söker sig till lämpliga lekplatser, särskilt under eftersommaren, då vattentemperaturen är den rätta. Av någon hittills okänd anledning sker detta i perioder som kan vara upp till 50 år och upphör därefter, även det utan någon känd anledning. Så har det varit sedan långt före vikingatiden. Fiskmarknader så långt söderut som Skanör-Falsterbo var kända redan på Harald Blåtands tid.

Sillen, Clupea harengus, är näringsrik och tidvis mycket lättfångad. Men den måste konserveras eller kokas till tran. För många var sillperioden en väg till rikedom.

Sillhanteringen krävde massor av salt och att det tillverkades tunnor och annat för hanteringen. Saltimporten innebar att varje land hade krav på att skeppen med last av det nödvändiga saltet kunde anses fria från pest och andra sjukdomar som man inte ville ha iland. I september 1770 anlades därför en karantänsstation på Känsö för kontroll av ankommande fartyg. Redan 1772 var den aktuella smittan över och stationen hyrdes ut till en inrättning för utrustning av fartyg för valfångst. Samtidigt anlades så det första sillsalteriet på Vargö, och på Känsö etablerades 1775 en industri för hantering av de alltmer ökande fångsterna av sill efter att valfångstbolaget flyttat. Ett tunnbinderi på platsen anlades för fångsterna och detta var början på det enorma uppsving som Bohuslän och Södra skärgården upplevde. Arbetskraft strömmade till från alla håll för att tjäna storkovan – ett riktigt Klondike för det ”vita guldet” – kanske var det ibland lika vilt som man sett i beskrivningar från guldrushen i Yukon.

Mathållningen
I mitten på 1700-talet inträffade missväxt i Sverige och bristen på spannmål var stor. Myndigheterna försökte intressera befolkningen för den nya grödan – potatis, men misstänksamheten var stor mot detta nya. Inte förrän i början av 1800-talet började man odla potatis i större utsträckning. Det hade nämligen upptäcks att man kunde göra mäsk av den och bränna brännvin.

Fisk och sill var förstås en basmatvara, liksom saltat fläsk. Man kunde ha egen silltunna där sillen förvarades i sin starka saltlag, eller så kunde man köpa av handlaren, som alltid hade salt sill att sälja. Innan sillen kunde ätas så var man tvungen att vattna ur den i flera dygn innan den kunde användas. Hade man smör kunde man steka sillen, annars fick man äta den som den var. Innan potatisen blev populär hade man kålrot och rovor, men gröt på rågmjöl åt man så gott som varje dag. Till storhelgerna jul, påsk och midsommar brukade man efter att ha vattnat ur dem, lägga sillfiléerna i en lag med kryddor, ättika och socker. I finare hem arrangerade man ett separat brännvinsbord före middagen, med inlagd sill i bitar och diverse små kötträtter. Det är ursprunget till vårt lite svenska smörgåsbord.

Vid högtider dukade man upp ”aperitif” för gästerna. Mest fanns brännvin och små rätter, men med tiden införde man husets egna sillinläggningar.

Allt gott har en ände och när sillstimmen minskade efter 1800-talets intåg, närmade sig en bister period av nedgång. En remarkabel topp i affärsverksamheten inträffade dock 1810-1812 med lukrativ ”internationell” smyghandel vid Fotö. Men detta beskriver vi i ett en egen artikel.1800-talets depression hade emellertid startat. Så illa blev det till exempel för staden Göteborgs anställda att löner inte kunde betalas ut i november 1817. Den omtalade ”nödtiden” hade alltså inletts.

 Schematiskt upplägg av vissa händelser under 1700-talet. Går att klicka upp och skriva ut i A4.

>> Till andra sidor om 1700-talet i våra trakter >>

2022-09-27
Peter Andersson

Källor; Wikipedia, Kyrkböcker, Fredberg - Det Gamla Göteborg, Bjulén - Brännö, egen forskning.