Första salteriägaren


Första salteriägaren på Styrsö – Peter Bagge

Det var från Skottland de kom – de driftiga männen som skapade sina handelshus och som tog över i Göteborg på 1700-talet efter holländarna. Det var George Carnegie, John Scott, Thomas Erskine, Alexander Keiller, James Dickson, Adam Gavin och ännu fler. Ett flertal hade måst lämna Skottland efter slaget vid Culloden 1746 – bekant för dem som följt TV-serien ”Outlander”. Också fadern till Göteborgs då rikaste man, John Hall den äldre, Benjamin Hall kom från Hull tillsammans med John Wilson. Tänk att det var vår förhållandevis lilla stad de koloniserade! Men de såg handelsmöjligheterna förstås. Järn och trä att exportera och exotiska varor att importera till befolkningen.

Men den aktör som denna historia rör sig runt hade gammal svensk bakgrund. Peter Samuelsson Bagge (1710-1779) var av Bagges marstrandssläkt, men även han var en synnerligen betydande ”mångfrestare”, d v s en som med friskt mod prövar många olika typer av verksamheter. Tillsammans med en annan framgångsrik handelsman drev han handelsfirman Peter Bagge & Samuel Schütz mellan 1735 och 1743. Sistnämnda år kom Bagge på obestånd och rymde till Köpenhamn, men kom tillbaka till Göteborg några år senare. 1749 bildade han en handelsfirma ihop med John Wilson och Charles Pike, senare med John Hall den äldre istället. I denna firma exporterade man bland annat järn i stor skala.

Peter Samuelsson Bagge var också medintressent i ett garveri. 1755 bildade han det första Grönlandskompaniet i Göteborg – dock inte med anknytning till Känsö, eftersom dess hamn där var igång enbart åren 1772-75. Bagge var också verksam med skeppsvarv och han anlade varvet Viken vid Majnabbe, sedermera Kusten. Han arrenderade också Gamla varvet som låg där Sjöfartsmuseet ligger idag.

Image
 Platser för skeppsvarv och försvarsanläggningar mm från 1600- och 1700-talen

Det ställer till det lite för vår forskning att Bagge hade en driftig son som också hette Peter (Petterson Bagge), vilken föddes 1743 och som fick burskap i Göteborg 1767. Han var också verksam vid varvet Kusten och introducerade en ny metod för rökning av sill. Mest känd är han för sina insatser för fullbordandet av Trollhätte kanal. Bagges var verksamma inom sillindustrin på Styrsö, men det är svårt att veta om det var Peter Jr eller fadern som var huvudman.
Image

Peter P Bagge 1743-1819 och fadern Peter S Bagge 1710-1779 (t h)

Sillen kom 1748
Efter att ha varit borta från Västkusten i många år återkom sillstimmen i stora mängder vid Göteborg 1748. Den Stora Sillperioden hade inletts. Nu blev det liv och rusch i Skärgården! Sillen skulle fångas, forslas till salteriet, båtar, salt, tunnor och ved införskaffas. Mängder av alla möjliga personer strömmade till att vara med i hanteringen. Tunnbindare, roddare, vadbindare och det förekom speciella ”sillförare”, vilka köpte upp fångsten på plats och förde den till det salteri som betalade bäst. Befolkningen i Södra skärgården ökade med 77% under sillperioden, jämfört med 18% i övriga Sverige!

Burskap och kapital
Det var inte upp till Skärgårdens fattiga fiskarbönder att starta sillindustrier. Det fordrades såväl mycket kapital, handelskontakter och inte minst att man hade burskap i staden, d v s tillstånd att idka handel. Sillhanteringen var mycket smutsig och förekom mest på hösten, varför de som anlade sillverk anlitade ”bokhållare” – verksamhetsansvariga på platsen att sköta driften. Det för oss in på den person som var verksam på Styrsös första sillindustri – Brynte Staaf.

Grosshandlare Bagge och Strandridare Staaf
Brynte Staaf var strandridare, vilket var en titel på en oftast beriden tjänsteman vid svenska tullverkets kustbevakning med huvudsaklig uppgift att avpatrullera rikets sjögräns. Liksom heideridarna som hade motsvarande statlig tjänst för kronans landområden var de bekanta med markägare och industrimän och kunde skaffa sig förmåner.

Älvsborgs gamla slott vid Klippan hade förlorat sin betydelse som försvarsanläggning redan 1653 när Nya Älvsborgs fästning börjat byggas ute i Älven. Slottets sten återanvändes och hela området blev raserat och ansågs värdelöst. I mitten av 1700-talet betecknades berget och stranden som ett "alldeles avsigkommet torpställe bestående av blott kalk och stora stenar". Nyttjanderätten till området hade strandridare Staaf genom sina kontakter tillägnat sig och 1745 överlät han rätten till Peter Samuelsson Bagge, som hade stora affärsplaner för området. Eftersom sillperioden precis hade började anlade Bagge ett sillverk vid stranden. Kanske hjälpte Staaf till med detta.

Image

Kartan från 1789 visar hur fort de driftiga affärsmännen etablerade sig på det gamla slottets mark. Här fanns sillsalterier, trankokerier, tunnbindarverkstäder, saltbodar, kolbodar, smedja, men även en hel anläggning för gjutning av grytor av olika slag. Senare skulle glasbruk anläggas och ännu senare det stora sockerbruket med portertillverkning.

Sillverk på Styrsö
Åren 1752-1759 gick sillen till i stora mängder i Göteborg, men kom därefter inte så långt söderut igen på många år. Vi vet inte exakt när och hur Bagges etablering av det första sillverket skedde, men Brynte Staaf är skriven här under denna tid med sin familj i kyrkböckerna. Exakt hur arrendet gick till är obekant, men Bagge måste ha varit den som bekostade anläggningens byggnader och utrustning. Det fanns både salteri och kittlar för trankokning, men verksamheten gick dåligt eftersom ingen sill längre levererades till Bratten. 1766 ser vi den första annonsen om att sillverket är till salu.

Image

Här annonseras i april 1766 att de berömda bröderna John och Benjamin Hall säljer ”Engelsk Ost” på Auktionskammaren, men även att Salteriet Barnebratten är till salu

Det verkar som om ingen köpare anmälde sig, men det föds flera barn hos familjen Staaf efter 1766. Brynte själv dog 1768, men hans utfattiga änka och barn bodde kvar ända till 1777. Salteriverk var ålagda för sitt tillstånd att visa på att det fanns ved i tillräcklig utsträckning, liksom att kunna hantera avfallet. Förmodligen kunde inte detta uppfyllas och 1777 anges att ”allt är rasserat”. Sillen återkom inte till Göteborg förrän slutet på 1700-talet och då hände det grejor igen, som vi skall återkomma till i annan artikel.

Karantänsanläggning på Styrsö Bratten?
I slutet av 1770 hotades Sverige av pest och epidemiska sjukdomar i utlandet. Import via fartyg från utlandet av bl a salt var likväl viktigt för sillindustrin – Bohuslän ensamt t ex importerade åren 1796-1800 i medeltal 130.000 tunnor salt per år.

Efter diskussioner om lämplig plats beslöt Karantänskommissionen i september 1770 att en karantänsanläggning skulle etableras på Känsö. Nu blandade sig handlaren Peter Bagge sig in i leken. Han ansåg att det borde vara enklare och billigare för kronan att hyra hans sillsalteri och det avhuggna ostindieskeppet Sophia Albertina. Barnebratten, dvs Styrsö Bratten erbjöd en utmärkt hamn utanför allfartsvägarna. Husen och skeppet skulle ge goda utrymmen för karantänsinrättningen. Anbudet avvisades emellertid. Skulle smitta komma till denna karantänsplats, var det risk att befolkningen på Styrsö smittades.

Image

Ostindieskeppet Sophia Albertina, byggt i Stockholm 1754 – sista resa 1760-61 - innehades i avmastat skick av Peter Bagge 1770

Det framstår som att ingen organiserad verksamhet att tala om ägde rum på Bratten under 1700-talet slut efter att sillen dragit sig undan 1759. Men nya krafter väntade!

>> Till andra artiklar om 1700-talet i vår omgivning >>

2022-09-18

Peter Andersson

Källor; Kyrkböcker, Fredberg - Det Gamla Göteborg, Öberg - Känsö Karantänsinrättning, Carlsson – Majorna, Wikipedia

Förening:

Styrsö Sockens Hembygdsförening

Skapad av: Peter Andersson (2022-09-18 20:36:58) Kontakta föreningen
Ändrad av: Peter Andersson (2022-10-23 10:22:07) Kontakta föreningen