Ett möte 1928


Fritiof satt vid ett fönsterbord och blickade ut över Båtebacken. Vid bryggan låg några trålare och väntade på sin besättning och vid ångbåtsbryggan stod några stadsbor i tjusiga hattar och väntade på skärgårdsbåten. Fritiof hällde upp mer Pommac och såg en välklädd man stiga av ångbåten. Han gick med bestämda steg mot caféet där Fritiof satt.

Image
 

Café och café – efter kommunalfullmäktiges beslut häromåret var alla landskommunens näringsställen förbjudna att servera starka drycker, men det smusslades friskt på smarta sätt. Till Pommac serverades brännvin i glaset och vin skänktes i kaffekoppar som hälldes upp från kaffekokare.
       Mannen från båten beställde kaffe med smörgås och satte sig vid ett bord och Fritiof försjönk åter i tankar. Han bodde tillfälligt hos sin mor på Tången och återhämtade sig från en fängelsevistelse i Argentina. Han hade blivit dömd för dråp på en person, men sonat sitt brott och var nu fri att återgår till livet som sjöman. Men han hade jobbat under sommaren som hästkarl på Havsbadets anläggningar vid Bratten. Det hade varit mycket körningar med varor, gäster och vattentransporter. En dag hade själve kungen varit på plats och spelat tennis. Det var ett inkognito-besök, men kungen åtföljdes av ett eget hov av unga män i vita sportiga kläder. 
    – Är det till att vara född härute, frågade den nyanlände med omisskännlig stockholmsaccent.
    – Det kan man säga, svarade Fritiof. Men mest har jag varit till sjöss på all världens hav och i alla dess hamnar.
    – Sjömanslivet har också jag prövat. I Medelhavet på skonaren Helena. Och en tid blev jag kvar i Sydamerika. På Pampas och levde som cowboy, tillade han.
    – Hm… sa Fritiof. En gång träffade jag Ernst Georg Johansson från Uddevalla i Buenos Aries och vi blev också cowboys. Det hade slutat olyckligt, tänkte Fritiof, men det sa han inte.
    – Kan man få något starkare här, frågade den nyanlände försynt efter en stunds tystnad.
    – Kom och sitt här, sa Fritiof, så skall vi se vad som kan göras. Den nyanlände kom och presenterade sig.
    – Rönnerdal, Roslagen.
    – Andersson, Vinga, svarade Fritiof.
    – Åhå, Vinga undrade Rönnerdal, medan värden efter Fritiofs signal hällde upp rödvin i hans kopp.
    – Ja, vi bodde där förut. Far var lotsbetjänt, men försvann 1911 i samband med Svolders förlisning. Andra fick belöning, men om far berättades ingenting, sa Fritiof bittert. Modern fick flytta till Styrsö och Fritiof var tvungen att ta hyra till sjöss, när familjen blev utan försörjning.
       Rönnerdal började berätta om sitt liv som poet och konstnär. Hans far hade hellre sett att sonen valt en annan bana, men denne hade brutit sig loss och bott långa tider i Ligurien, där den konstnärliga inspirationen hade infunnit sig. Nu hade emellertid hans doktor sagt åt honom att söka ett stillsamt liv bland Västkustens salta vindar att återhämta sig från ett liv i sus och dus. Visste kanhända Andersson om någon plats med lugn och ro i skön omgivning? Här i Göteborgs skärgård var allt så naket och kargt.
       Innan Fritiof hann svara kom en yngling in på caféet. Han hade kommit roende från norr och lagt vid bryggan.
    – God kväll i stugan, sa han glatt. Har någon sett till min morfar, Rudolf Lange? Jag skulle hämta honom här efter mötet i kommunalfullmäktige.
       Fritiof kände Lange väl, överlotsen som varit stationerad på Vinga, men bodde som många andra lotsar på Brännö. Fritiof frågade:
    – Vem är du, unge man?
    – Jag heter Lars Dahlquist, är uppvuxen i Stockholm, men på besök hos morfar på Brännö. Han är min idol och jag vill också bli sjöman som min far.
       Rönnerdal tittade upp och berättade att han i Göteborgs hamn sett skolfartyget Beatrice som lastade styckegods. Det var en fyrmastad bark i stål med destination Melbourne i Australien och elever togs gärna ombord för lära till sjöbefäl.
       Ynglingen fick något bestämt i blicken. Detta var hans chans. Hoppas han fick lov för morfar, för nu var det bråttom. Nu kom den store lotsen in i lokalen och Lars störtade upp och överföll honom med vädjanden. Lange föreföll oberörd på väg ned till roddbåten, som strax roddes iväg med fasta tag mot Brännö.

Image


Kvällen framskred och både Fritiof och Rönnerdal fick mer att dricka vartefter glas och kopp tömdes. Samtalet blev alltmer livligt och den ena historien avlöste den andra. Bakom disken fick värden höra vilda historier om flickor i Havanna, ångpannor, Carmencitor på Pampas jämte bagare och nudister i Ligurien. Även Ragnar Vikingen från Öckerö kom på tal. Samtalet gled över på politik och Fritiof beklagade sig över de hårda tiderna. Rönnerdal menade att man kunde leva gott på aktier. Personligen hade han skaffat aktier i Svenska Tändsticksaktiebolaget, vilket styrdes av självaste Ivar Kreuger. Fritiof fnös åt detta, men nu tyckte värden att dagen var över för denna gång och manade de så frispråkiga männen till vila på annan plats.
       Vart männen tog vägen den kvällen är och förblir en stor gåta, för ingen såg någonsin till dem igen. Den unge Dahlquist däremot har lämnat ett synnerligen bestående bevis på sin första färd som sjöman på barken Beatrice i form av en visa som faktiskt kom ut på skiva redan innan han återvänt från sin långa resa till Australien.

Nedtecknat i januari 2022 av Peter Andersson

      

Förening:

Styrsö Sockens Hembygdsförening

Skapad av: Peter Andersson (2021-12-28 17:52:15) Kontakta föreningen
Ändrad av: Peter Andersson (2021-12-30 15:57:38) Kontakta föreningen