En udde på nordvästra Vrångö heter på sjökortet ”Vidingen”, men i folkmun ofta ”Vingen” namngiven efter lotsen Anders Wijk som tog sig i land där och undkom de danska sjömän som kidnappat honom. Att han dessförinnan satte det danska fartyget på grund gör det hela till en historia att berätta.
Året var 1712 och den svenske äventyraren Lars Gathe hade fått tillstånd av Karl XII att kapa handelsfartyg från Sveriges fiender under Stora Nordiska Kriget. Detta skedde med stor framgång och Gathe skaffade sig förmögenhet och allt fler fartyg i sin kaparflotta. I källorna anges att Gathe med sin snabbseglande skonert ”Hebe” nära Skagen hade uppbringat och övermannat ett danskt handelsfartyg med last av salt, vilket var mycket värdefullt vid denna tid.
Emellertid upptäcktes kapningen av en mindre dansk fregatt som gav sig in i striden. Gathe lurade dansken med resultat att handelsskeppet kom undan med kurs på Göteborg. Under kanonbeskjutning i den tilltagande vinden lyckades Gathe nu segla ifrån den tungt bestyckade dansken.
En skonert har minst två master med gaffelsegel på båda som gjorde dem snabbseglande och bra i bidevind. Vissa förde råsegel på fockmasten och kanske Gathes skepp såg ut så här. Fast med kanoner!
Vid Tistlarna hejdade sig Gathe när bränningar syntes förut. Manskapet hade förlorat hoppet om räddning och börjat göra båtarna klara. För att hindra myteri var Gathe tvungen att skjuta ihjäl en sjöman. Strax uppenbarade sig tursamt nog en liten båt i lä som visade sig föra med sig lotsen, som i Oxenstjernas ”Konungens Kapare” (1891) benämns Mathias Viking. Under dennes ledning kunde ”Hebe” räddas undan brott och dansken och han förde skeppet i lä bakom Kårholmen. Innan Viking gick i land belönades han och besättningen i lotsbåten med en silverpokal och 200 riksdaler i silver. Allt enligt Mårten Oxenstierna.
Anders Andersson-Wijk – hjältelotsen
Anders var född på Vrångö och med långa släktband. Han fick inte ärva fadersgården utan blev bortadopterad till Anders Andersson och Ingri Hansdotter som bodde på ”Helenas” på Vrångö Västergård. Med tiden övertog han denna gård och gifte sig med Elin Wijk från Vrångö. De fick flera barn och många är det i Södra skärgården kan räkna släktskap med Anders. Smeknamnet Viking är sannolikt utvecklat från släktnamnet ”Wijk” – från gården ”i Wijk” på Vrångö. Något släktskap med grosshandlaren och politikern Olof Wijk har inte påvisats.
Knappt hade Anders hunnit hem och pustat ut hos hustru Elin förrän kaptenen på den danska fregatten knackade på. Han ville anlita Anders att lotsa den fientliga fregatten på jakt efter Hebe och Lars Gathe. Anders sade då: ”Om jag lotsar kapten, så blir jag hängd när jag kommer hem. Och det är väl inte bättre det!”
En fregatt var ett fullriggat, lättmanövrerat och snabbt örlogsfartyg med kanoner på ett däck - här svenska Jarramas från 1759
Fast under pistolhot ville Anders inte riskera sin familj utan beslöt följa med. Men medan han klädde sig i rummet intill bad han hustru Elin att skynda till Gathe och varna honom. När Anders fördes till den ankrade fregatten sprang Elin norrut och fann en roddbåt på norra skäret med vars hjälp hon tog sig till Gathe och varnade honom.
Efter krumbukter med att få fregatten i rätt läge för avfärden styrdes norrut i den trånga skärgården. Vid sidan av Anders som stod vid ratten, hade den danske befälhavaren själv ställt sig med en laddad pistol i handen och förklarat för honom att han vid minsta misstanke skulle skjuta. Men när fregatten passerade utanför udden ”Vingen” släppte Anders rodret, ryckte pistolen ur handen på den överraskade kaptenen och hoppade i sjön. Fregatten gick med stor kraft på grundet (visat med pil på kartan) och blev liggande hjälplös.
Anders tog sig i land och sprang hela vägen till Kungsnabbe i söder, där han visste att det fanns ett säkert gömställe. När de förföljande danska soldaterna närmade sig lurade han dem genom att slänga i sin mössa och en stor sten: ”Nu dricker han duskål med fiskarna,” sa soldaterna och avbröt jakten. Under tiden hade Gathe med ”Hebe” tagit sig fram i skottläge för den hjälplösa fregatten och efter hård beskjutning kunde ha ta skeppet som pris och senare föra det till Göteborg att berika sin flotta.
Skröna eller inte, men historien har berättats genom Vrångös släkter och vrångösonen Carl Bager, som räknar Anders Wijk som sin anfader, har själv skrivit en version i sin bok ”Utpost mot Kattegatt” (1982).
Sedan 1814 har några krigshandlingar inte förekommit i Sverige. Finland var förlorat, men Norge vunnet. Det är märkligt att det tidigare var så svårt för statsledningarna i Sverige och framför allt Danmark att hålla fred och gamman. Men så var det och här i Södra skärgården var vi ofta utsatta för invasioner från Danmark, t ex av sjömilitären Peter Tordenskjold. Den som är intresserad kan läsa goda skildringar här av Roger Julin, Vrångö.
2021-11-14
Peter Andersson