Häromdagen passerade jag ett hus på Styrsö som stolt flaggade med en bekant symbol som jag först inte kunde placera. Men så kom jag på att det var Västergötlands landskapsvapen som vår museiindentent Marinette satt upp på sitt hus. Så passande och trevligt!

Län och kommuner kommer och går – landskap består
Genom historien har makthavarna delat in oss i olika områden. Län för beskattning och militär, stift och socknar för kyrkligheten och lagsagor/tingsplatser för rättskipningens upprätthållande. Landskapens sammanhållning är mer permanent och även om gränserna har ändrats någon gång så består samhörigheten mellan byarna över längre tid. Västergötland – så fint det låter. De gamla götarna som befolkat södra Sverige sedan urminnes tider! De bördiga slätterna runt Falköping och Linköping på andra sidan Vättern har livnärt många sedan stenåldern. Stormännen levde gott och när kristendomen kom var man de första att låta döpa sig och bygga kyrkor mot utfästelse om evigt liv av prästerna.

Lejon i vapenskölden
Den förste västgöte som bevisligen förde ett lejon i sitt vapen var riddaren av Aranäs, Tyrgils Knutsson. Kanske hade han inspirerats av föregångaren Birger Jarl och Bjälboätten som också hade ett lejon i vapnet. Det finns en idé att lejonet skulle vara en symbol för kristenheten och det sägs att de gamla israeliterna följde sin symbol – Lejonet av Juda. Söderut i Europa har annars örnen varit en stark symbol i vapnen. Östergötland har valt en medelväg och har en grip i sitt vapen. En grip är ett fabeldjur med lejon som underkropp och fågel (örn) som överkropp. Varifrån stjärnorna i vårt vapen kommer är inte känt, men att djuret är en hane går inte att ta miste på. Heraldiska djur i Europa saknar vanligtvis sådana attribut.

Göteborgs stadsvapen
När Göteborg etablerades på 1600-talet valde man bjälboättens sköld med tre ginbalkar i form av tre ”silfverne strömmar” och satte svärd i handen på lejonet. Kanske för att skrämma danskarna som hela tiden anföll oss. Emellertid är Göteborgs vapen felvänt! För betraktaren syns lejonet gå åt höger – bakåt, vilket är liktydigt med att lejonet flyr i stället för att fäkta. Någon har missat sinsiter och dexter – vänster och höger i heraldiken.

Östergötlands korrekta *) och Göteborgs stads felvända vapen

Göta Älv – vägen till världen
Den bästa vägen för västgötarna att färdas med sina varor har alltid varit Göta Älv. På ridvägar genom Risvedens skogar fann handelsmän och resande sin väg till trakten runt Lödöse där skepp fanns. Men redan på vikingatiden proppade danskar och norrmän till utloppet och besvärade västgötarnas handel. Det var Birger Jarl som ca 1250 etablerade en svensk landremsa ända ut till och med Södra skärgården. Sedan den tiden har området tillhört den svenska riksbildningen som Birger Jarl startade. Han anlade ju en även annan utpost vid handelsvägen från den stora Mälaren – Stockholm.

Så tidigt fanns knappast någon fast befolkning på öarna, men i Askims härad bodde bönder som nu blev svenskar efter att ha varit danske kungens undersåtar. De hade redan på 1200-talet sin kyrka på samma plats som dagens Mikaelskyrka. Arkeologer har funnit rester av en hamn i Fässbergsdalen, som var segelbar under medeltiden. Tingsplatsen låg på gamla landsvägen söder om Mölndal och det var dit som t ex de ökända makarna Öberg på Styrsö kallades för att stå till svars för alla lagbrott med smuggling och lönnkrog de bedrev på 1800-talet.

Häraden och socknar har växlat under seklerna på ett nästan ogripbart sätt. T ex tillhörde vi Skara stift ända till 1620. Egen socken blev vi 1603 genom utbrytning från Västra Frölunda socken. Landskommun var vi från 1862 till 1974, men nu ingår vi Göteborgspolitikernas ansvarsområde.

Göteborgs och Bohus län
Ordet län är besläktat med ”lån”, eller förläning. En kung kunde förläna ett område till en person – t ex en slottsherre – att härska över och beskatta dess invånare, mot att han försvarade området med egna soldater och betalade skatt till kungen. För vår del gällde Älvsborgs slott vid Carnegie som Gustaf Vasa byggde ut på 1500-talet. Slottet – Älvsborgen – var centrum i Älvsborgs slottslän och skulle förses med bemanning, vapen och proviant från länet. Idag tänker vi kanske på Borås som Älvsborg, men det är det gamla slottet – nu så nesligt avglömt däruppe bakom det stora hotellet – som är ursprunget till namnet.

Fram till 1680 tillhörde vi alltså Älvsborgs län, men 1658 hade Karl X erövrat bl a Halland och Bohuslän, varför vi öbor överfördes till Bohus län med Bohus fästning som residens. Från 1700 blev det Göteborgs och Bohus län och residenset flyttade till Göteborg. Sedan 1998 gäller Västra Götalands län och som nationell region Västra Götalandsregionen, VGR.

Men Västergötland består! Vi har olika dialekter inom landskapet, men personligen känner jag stark samhörighet med såväl Sjuhäradsbygdens tydliga dialekt som skaraslättens härliga uttryckssätt. Kindmål kan också gå an, sådant som vi hör av Stefan och Krister i Vallarnas friluftsteater. De är båda från Västergötland.

Västergötland är underbart!

Peter Andersson

2021-07-19, 2021-10-27

*) Östergötlands vapen avbildades på 1500-talet som en drake utan armar, men med mun och svans som en vingförsedd ödla. Blasoneringen lyder numera: "I rött fält en gyllene grip med drakvinge och draksvans samt med blå draktunga och beväring (vapen), i vart av sköldens hörn åtföljd av en ros av silver".