Detta hände under andra världskriget då Södra skärgården var militärt skyddsområde och därmed förbjudet för alla utlänningar – även grannländernas medborgare. 

Societetsfolket som obekymrat vistades på Styrsö på somrarna var överklass med inflytande och kontakter. Följande historia visar detta. Min mor, som var norsk medborgare, var hembiträde hos en ”konsul”, normalt boende i Göteborg. Namnet på arbetsgivaren har fallit mig ur minnet, men han hade kontakter.

En dag ringer det i telefonen och mor svarar. Den som ringer är en överste och väl känd med familjen. När mor svarat frågar han vad "fröken Mostad" gör där, d v s på Styrsö? Översten säger till mamma att genast ta första båt till Göteborg och meddelar att han även ska ringa konsuln. Mamma sätter sig på båten och när hon kommer till Träpiren, dit båtarna då gick, väntar en militär ordonnans på kajen. Han har ett kuvert till "fröken Mostad". Mamma tar emot det och tar första båt tillbaka till Styrsö. När hon öppnat kuvertet fick hon se att det innehöll ett tillstånd för henne att vistas på Styrsö. Det är bra med kontakter ibland!

Fröken Mostad träffade senare herr Pettersson från Styrsö, varvid tycke efterhand uppstod. Hon blev så småningom fru Pettersson, min mamma.

Jag är född och uppvuxen på Styrsö, utflyttad till ostkusten sedan snart tolv år.

Sten Pettersson, numera Hallstavik

OBS. Totalt landstigningsförbud för utlänningar gäller fortfarande på Känsö. (Red.)