Vattenståndet var över tre meter högre på den tiden, men större delen av "Gärdet" på Brännö låg som en bördig slätt även på 900-talet. Även om det kanske inte bodde några här på den tiden, så brukade vikingarna samlas här vart tredje år för marknad och handel.

 Det stora Gärdet på Brännö på 1930-talet

Fastän hela Södra skärgården kallades ”Brännöarna” är det knappast någon annan plats som stora marknader kunde ha hållits. Runt Brännö fanns goda farleder för alla vindar, eftersom vattnet var betydligt djupare på den tiden. Ängen på södra Styrsö med utanförliggande holme  – Brännholmen – och resterna av den gamla bronsåldersboplatsen är en kandidat, men utrymmet är betydligt mindre. 

Melkorka
Men låt oss nu äntligen komma till den enda vikingaberättelse som med stor sannolikhet kommer från våra öar. Källan är Laxdalingarnas saga som nedtecknades på 1200-talet. I korta drag kan sägas att sagan berättar i ett parti om Brännömarknaden att den isländske hövdingen Höskuld Dala-Kollsson köpte en vacker kvinna av slavhandlaren Gille den gårdske (Gårdarike = Ryssland). Hon var stum, men med tiden uppdagades att hos var dotter till en irländsk kung, Mýrkjartan.

Melkorka var alls inte stum, men hon kunde bara gäliska – kelternas språk. Hon blev en av urmödrarna till Laxdalingarna och födde bl a Olav, som med tillnamnet Påfågel tog en egen gård i Laxdalen med namnet Melkorkustad. Han gifter sig sedermera med Torgerd, dotter till den store skalden Egil Skallagrimsson, allt enligt de isländska sagorna.

Så här står det i sagan om när Höskuld träffade slavhandlaren Gille i hans tält på Brännömarknaden år 937:

Gille lyfte på förhänget och Höskuld såg tolv kvinnor sitta där bakom. Gille sade åt honom att gå in för att se om där fanns någon som han kunde tänka sig att köpa. Höskuld gjorde så.

De satt i en rad tvärs över boden. Höskuld tog dem grundligt i betraktande. Längst borta vid förhängeskanten satt en kvinna som var illa klädd, men såvitt han kunde se, mycket vacker.

”Vad kostar den kvinnan?”, frågade han.

Gille svarade: ”Du skall få henne för tre mark silver.”

”Det kallar jag dyrt”, svarade Höskuld, ”det är tre gånger så mycket som en trälkvinna brukar kosta.”

Gille svarade: ”Du har rätt i att jag satt priset högre på henne än på de andra. Välj du vilken som helst av de elva och betala en mark, så behåller jag den här hos mig.”

Höskuld sade: ”Låt mig först se efter hur mycket silver jag har på mig.” Han bad Gille hämta vågen och tog pungen ur bältet.

Då sade Gille: ”Jag skall vara ärlig mot dig i denna sak och vill därför tala om, att kvinnan har ett stort lyte. Det skall du veta innan du köper henne.”

Höskuld frågade vad det var som felades henne. Gille svarade: ”Hon är stum (ómála). Jag har på alla sätt försökt få henne att tala, men har aldrig lyckats få ett ord ur henne, så det är min övertygelse att hon helt saknar talförmåga.”

Höskuld sade: ”Tag fram besmanet (vågen) och låt oss se vad pungen väger.”

Det gjorde Gille och den vägde tre mark.

Då sade Höskuld: ”Det räcker ju för att köpet skall bli av. Tag du pengarna och ge mig kvinnan. Men det hedrar dig att du var ärlig i detta och inte ville sälja henne med dolda fel.”

Så gick Höskuld hem med kvinnan och låg hos henne den natten. Nästa morgon då de klädde på sig sade han: ”Den rike Gille har inte slösat pengar på kläder till dig, men det var väl svårare för honom att klä tolv än för mig att klä en.”

Han öppnade en kista och tog fram en god kvinnodräkt som han gav henne. Och alla sade att hon såg bra ut i goda kläder.

Fakta i denna text har vi hämtat från Wikipedia och vi rekommenderar läsning av hela artikeln.

 Illustration om när Melkorka berättar för Olav att morfar är kung

Peter Andersson
2020-04-18