Styrsö Sockens Hembygdsförening

Historia

Styrsö – vikingar och badort

Namnet Styrsö kommer troligen av att ön har Södra skärgårdens högsta punkt, Stora Rös, som är ett gravrös från bronsåldern. Denna punkt tjänade som riktmärke för sjöfarten, alltså något man styr mot. Två återuppbyggda sjömärken på Stora Rös minner om platsens forna betydelse.

Men redan på stenåldern besöktes öarna av fångst- och fiskarbefolkning, troligen bara på sommaren. Läs artikel här. Och från den klimatmässigt betydligt varmare bronsåldern finns flera gravrösen på Styrsö. Söder om Stora Rös finns rester av en bronsåldersbosättning som troligen användes året om. Från järnålder och vikingatid finns ringa avtryck, men i sagorna berättas om vikingamarknader som hölls på ”Brännöarna”. Det är oklart var, men eftersom ängen på Brännö då låg under vatten, så är det troligare att man menar området norr om Brännholmsviken, som ibland (felaktigt) kallas Vikingakyrkogården.

Fram till 1000-talet var allt land på nuvarande svenska västkusten danskt. När riket Sverige började etableras hade det alltså ingen kust vid västerhavet. Bohuslän inklusive Öckeröarna (nuvarande Göteborgs norra skärgård) hörde till Norge och Brännöarna till Danmark med Göta älv som gräns. Fram till mitten av 1200-talet hade Sverige inget tillträde till västkusten utom via Lödöse och Göta Älv.


J.E. Eriksson Speceri & Diversehandel (vid nuv Coop Konsum i Styrsö By) 1920. Fasaden här mot Halsviksvägen är helt annorlunda jämfört med idag. Byggnaden revs 1966 och Konsums båda butiker fick sedan god plats här.

När Danmark försvagats av inre strider lyckades svenskarna genom Birger Jarl skaffa sig en korridor mot västerhavet. Askims härad blev det första svenska västkustområdet, kring mitten av 1200-talet. Denna för södra skärgården spända belägenhet varade ända till 1658, då både Halland och Bohuslän blev svenskt.

Långt från Stockholm och fogdarna var det på 1500-talet i Södra Skärgården. Att bo härute, utsatta för pirater och plundrare – inte minst danskar, så var det nog inte många som orkade stå ut. Men sillperioden i mitten av 1500-talet medförde en etablering av tillfälligt boende som vi än i dag kan se rester av, särskilt vid Brännholmsviken – tomtningar. Inte otroligt heller att Gustav Vasas regim uppmuntrade folk att etablera sig här – troligen med skattelättander – för att kunna förse fästet vid Klippan, Älvsborgs Slott, med fisk till mat. Ett kapell uppfördes också här dit folk kom från närliggande öar och få sin söndagspredikan, när prästen från Fässberg behagade komma ut. Från 1500-talet finns också noteringar om de tre gårdarna på Styrsö; Sörgård, Nordgård och Tången och 1653 finns uppgifter om 12 bofasta familjer med tjänstefolk, fyra änkor och tre ogifta män på Styrsö.

Styrsö – huvudön
Södra Skärgårdens historia präglas mycket av att socknen fick sin första kyrka här och folket från de andra öarna fick ta sig hit på söndagarna för gudstjänst. Församlingen bildades 1603 genom avsöndring från Västra Frölunda församling. Den nuvarande stenkyrkan är från 1752. Missionsföreningar och väckelserörelser hade stor utbredning i skärgårdslandskapen på 1800-talet och på öarna uppstod flera alternativ till Svenska Kyrkan. Badortslivet i början av 1900-talet stod i konflikt med det lössläppta livet som badgästerna föredrog och slutligen upphörde den etablerade krogverksamheten på 1930-talet.

Tångens varmbad. Byggnaderna finns fortfarande kvar.

Norra halvan av Styrsö är i stort sett bebyggd, medan södra halvan består av utmarker som rymmer både berg, ängar, våtmarker och förvånansvärt mycket skog. Fram till 1950-talet hölls markerna öppna genom betning, men sedan dess har utmarkerna precis som på andra håll i Sverige vuxit igen i stor omfattning. Men det finns röjda stigar runt hela utmarken, vilka leder till bl a Brännholmsviken med den s k Vikingakyrkogården, där skärgårdens första kyrka låg (dock inte under vikingatid). I dag kan man bara se var muren runt den gamla kyrkogården en gång gått. Läget är mycket vackert, och ganska likt dagens kyrkogårdar på Vrångö. I markerna runt omkring finns en mängd gamla fyrkantiga stensättningar, som är lämningar efter tillfälliga bosättningar, huvudsakligen från sillfiskeperioderna.

Men frånsett sillperioderna var faktiskt den gamla huvudnäringen jordbruk med husdjursdrift. Går man vägen från Bratten mot Halsvik passerar man efter kyrkan först Styrsö by, som är den äldsta bebyggelsen på ön. Därefter har man till vänster öns största gamla odlingsområde, Sörängen. En stor del av den gamla åkermarken har numera bebyggts med småhus.

Barn vid Tången vid förra sekelskiftet

Styrsö består av fyra separata samhällen, med var sin karaktär. Byn är alltså äldst och var centrum i gamla tider. Tången är ett fiskarsamhälle med skärgårdstypisk bebyggelse där husen trycker sig intill varandra i skydd mot havets stormvindar. Halsvik var en gång välbeställda skutskeppares hemvist, och några väl bevarade skeppargårdar är ännu synliga spår av Halsviks storhetstid. När det blev modernt att doppa sig i havet, med tillhörande hälsokurer, under andra hälften av 1800-talet bebyggdes slutligen det sista av de fyra ö-samhällena, Bratten. Från en blygsam början i det gamla Öbergska värdshuset växte det fram badhus, såväl varmt som kallt, restaurang, hotell och allt fler sommarhus åt göteborgska grosshandlare och andra välbeställda borgare.

Den enda återstående resten av badortslivet på Bratten är, förutom grosshandlarvillorna, den lilla badstranden norr om trafikbryggan. Första huset efter bryggan är det ovan nämnda Öbergska huset med kryddgård, kafé med hantverksförsäljning och utställningar under sommaren. Huset rymmer också en åretruntöppen träffpunkt för seniorer: Ö-punkten.

Näten stenas av. Asperö 1929.

Karantänsstation och Kustsjukhus
Till öarnas historia hör också karantänsstationen på Känsö. Den anlades i början av 1800-talet för att kunna erbjuda sjöfarten nödvändig karantän vid pestutbrott i andra länder. Från 1935 har militären använt ön som övningsplats och kustskjutfält. På Galterö och Styrsö Pottan fanns fram till 2000-talet kraftiga bergsfort för Göteborgs försvar. Läs mer i denna artikel.

En annan anstalt tog sin form i slutet av 1800-talet på Styrsös ostsida. Det var doktor Peter Silfverskiöld som anlade sanatorium för ”skofulösa” barn, dvs de som drabbats av tuberkulos. Efter att ha hållit till i tillfälliga lokaler uppfördes ca år 1900 ett pampigt 4-vånings sjukhus i tegel där verksamhet fortsatte ända till 1980, då byggnaden revs. Endast personalbostaden finns kvar – idag i form av Pensionat Skäret. Läs mer om Peter Silfverskiöld och hans gärning.

Även vid Tången finns kafé, samt några bryggplatser för korta besök av fritidsbåtar. Bensinmacken flyttade till närbelägna Sandvik 2013. Hela Tångens hamn präglas för övrigt av fritidsbåtar sedan fiskehamnen flyttats till Sandvik en bit sydväst om Tången. Härmed försvann en av öns dåvarande bästa badplatser. Det behövdes dock en bättre hamn för att härbärgera de stora ståltrålarna, och en ny badplats har det blivit i Uttervik, väster om Halsvik. Av alla de många fiskebåtarna finns 2011 endast fyra aktiva trålare kvar. Fast på Donsö lever företagsamheten med fiske och shipping kvar.

Tack vare skärgårdsbåtarna kan vår Sockens innevånare numera lätt ta sig till Göteborgs utbud på arbetsmarknaden. Vi har blivit en förort på gott och ont, men frånvaron av privatbilism ger oss likväl en skön känsla av särskildhet.

Utveckling och politik
1862 blev socknen en egen landskommun och via municipalsamhällen och diverse sammanslagningar är Södra Skärgården sedan 2010 ett primärområde inom stadsdelsnämndsområde Västra Göteborg. Läs mer om det mot slutet av denna artikel!. Telefon kom i början av 1900-talet och 1927 började elektricitet dras ut till öarna, men inte förrän 1976 kom kommunalt vatten och avlopp.

Läs mer i skriften ”Styrsö från Istid till nutid” som kan hämtas i länkarna här nedan:

Styrsö från Istid till nutid del 1

Styrsö från Istid till nutid del 2

Styrsö från Istid till nutid del 3

/pa