Här skriver Peter Andersson en personlig betraktelse om ett speciellt sjömansliv.

Jag är långfärdsseglare. Man kan undra hur jag som sådan djärves ta plats på Styrsö Hembygdsförenings sidor, men det finns en del som hör ihop och det förtjänar att berättas för den som vill lyssna.

”Mentor” för detta sätt att hantera tillvaron har varit Svenska Kryssarklubben – världens största båtförening med enskilt medlemskap som i år, 2023, firar 100 år. Sällskapet uppstod som reaktion mot den tidens lite snobbiga segelliv – inte minst på Styrsö – där fokus var kappsegling och elegant firande på kvällen med baler och allt. Några herrar i Stockholm, bl a Sven Grenander och Åke Amén bildade då en förening med det bestämda syftet: ”väcka och stärka hågen för friluftsliv i form av turist- och långfärder till sjöss och främja möjligheterna för sådana färder…”

 Kalliste för laber bris utanför Holland

För den strävsamma befolkningen i Styrsö socken, torde ett sådant upprop ha klingat synnerligen bisarrt, eftersom allt med seglats på den tiden hade med brödfödan att göra. Lotsar, matroser, fiskare och båtsmän – hårt och farligt slit året om. Men i början av 1900-talet spirade hos många människor i trånga och rökiga arbetsplatser en längtan till naturen och dess frihet. Många sällskap bildades med friluftsliv som tema.

 Fyrskeppet Sunk utanför Themsen efter 4 dygn över över Nordsjön

Impulsen till denna text har jag fått från Taubesällskapets årsskrift 2022 som återger Everts första upplaga av ”På kryss med Ellinor”. Det är den första svenska beskrivningen av en långfärdssegling, vilken Taube genomförde 1922 från Stockholm till Strömstad. Båten var en stadig koster på åtta meter och medhjälpare var brodern Gösta och tecknaren Kurt Ljungsted. Boken skildrar med målerisk prosa och sköna dikter färden med uppsluppna ungkarlsäventyr, men också det fria livet i den härliga kustnatur, som vi i vårt land har i sådan övermåttan.

 Hammerhavnen på Bornholm 1985 med Winga 87 och gitarr

Vingasonen Evert var således socknens förste långfärdsseglare. Han var ju även mycket annat; sjöman och cowboy, musiker, artist, som Rosa benämner hans alter ego, Fritiof Andersson i Havsörnsvals. Inte mycket annat än längtan till främmande platser och kanske lite plink på gitarren förenar mig med Evert Taube. Men längtan till resor och Taubes visor har sedan 60 år berikat mitt liv tillsammans med hustru Birgitta. Mest minnesrika är de 20 åren med Kalliste, vår Najad 34, som varje sommar gav oss nya upplevelser – nära, men mest fjärran.

 Dover hamn en dimmig morgon. Tre röda betyder "Vänta"

Vad är då långfärd?
En långfärd till sjöss är förstås väldigt individuellt och för någon kan det vara en första färd på öppet hav till Läsö, medan andra föredrar ”Kusten runt” som Taube, Medelhavet eller kanske Västindien. Kryssarklubben anger det som ”förnämligt” att söka allt mer avlägsna mål, givet vars och ens förutsättningar. I dagens miljömedvetna förhållanden är nog färden i en robust segelbåt något som man kan unna sig utan att känna att man tär på naturen.  Inte bara i Södra skärgården, utan i de flesta svenska fritidsbåtshamnar ligger förträffliga långfärdsbåtar och väntar förgäves på att få föra sina besättningar till nya spännande platser.

 På Isle of Wight är tidvattnet upp till 5 meter - i Saint-Malo söderut upp till 12 meter!

Precis som med ridning eller att åka slalom ger havsfärder en skön känsla att behärska ett element. Vi studerade i början allt som fanns i ämnet och rustade båten för alla eventualiteter. Vi utbildade oss och lärde oss att tolka fyrar och nattsegla. Tidvatten måste man kunna eftersom det styr båtlivet på Nordsjön. Det var före GPS:s dagar, men idag med instrument och autopilot är även nattfärder över Kattegatt inget märkvärdigt. Men lite nödvändigt om man skall hinna någonstans på semestern!

 Nattsegling på Kattegatt

Svensken passar till sjöss
Vi kan jämföra med vad Taube skrev om seglingens väsen i På Kryss med Ellinor. ”Svensken passar till sjöss och han trivs ombord. Sjölivets märkvärdiga och tjusande karaktär av ständig omväxling inom ramen för en viss längtansfylld enformighet måste tilltala svenskens psyke. På havet lär man sig att se långt, att handla raskt, att lita på sig själv och att respektera kamratskapet.”

Man skall inte jämföra kustbefolkningens förhållande till havet med långfärdsseglarens. För den ene en karg och nödvändig livsmiljö, för den andre, om än aldrig så skicklig och erfaren, enbart ett spännande äventyr, vars svårighetsgrad rimligt lätt kan anpassas. Likväl har långfärdssegling en extra dimension som man inte kan få på flyget till Mallorca.

2023-02-26 Peter Andersson