Kong Valdemars Jordebok
När man studerar gamla skrifter om vår socken stöter man ibland på att våra öars namn förekommer i danske kung Valdemars jordebok. Det kan tas som tecken på att öarna hade en befolkning som gick att kräva skatt av. Men det kan också helt enkelt indikera att danske kungens land omfattade dessa öar som gräns mot Norge.
Detta var i början av 1200-talet när kung Valdemar Sejr var så framgångsrik som namnet anger. Jordeboken upprättades från 1231 och innehöll detaljerad förteckning över kungens områden att kräva skatt ifrån till ledning för hans fogdar. Med tiden tillfördes nya listor, bl a Hallandslistan, som har störst intresse för oss.
De ursprungliga dokumenten har gått förlorade, men en avskrift upprättad omkring år 1300 finns bevarad och har digitaliserats till glädje för nutida forskning. Bilden nedan är därifrån och det är där som våra öar namnges bland sparsamt formulerad text på latin:
Nu måste man komma ihåg att Valdemars erövrade domäner förföll mot slutet av hans liv och delades mellan hans söner. Sverige och Norge bildade allians och Valdemars son kung Christoffer kunde inte stå emot den svenske Birger Jarl som 1253 annekterade södra Göta Älv med bl a Sävedals och Askims härader. Alltså inklusive våra öar som därmed inte kunde tillhöra danske kungen år 1300 när jordeboken sammanställdes i kopia.
Bodde någon på våra öar under medeltiden?
Vissa hävdar alltså att eftersom våra öars namn anges i början av 1200-talet så skulle människor kunna bo och försörja sig härute på öarna, liksom inne i land där odlingsbar jord fanns i större mängd. Andra menar att villkoren för eventuell befolkning på öarna var för svåra för att kunna ge ett drägligt liv. Det kan inte uteslutas att pirater ganska lätt kunde göra rövartåg mot en fåtalig befolkning. Även var våra öar utsatta för återkommande härjningar av danskt krigsfolk som ville återta kontrollen över Älvmynningen som i viss mån behärskades av borgen vid Älvborg. Åtskilliga sådana härjningar finns beskrivna från 1300-talet och framåt, den sista 1719 av Peter Tordenskjold. Västra Frölunda som helhet var en karg och fattig landsdel som beskrivs i Wikipedia:
”Härar från både Danmark och Sverige härjade svårt i området under sin framfart. Dessa härjningar, karga och svårodlade tegar, missväxt och allmänt osäkra förhållanden var orsak till att trakten var mycket fattig.
Då Torstanus Erici 1577 blev kyrkoherde i Fässbergs pastorat, skrev han på första bladet i kyrkoboken; ’Inventarium war tå inteth annat än en brendher stomph (prästgård) och röffuadhe och sköffladhe kyrkior.’”
Annars var Gustav Vasa den som på 1500-talet gjorde vårt område mer civiliserat med handel och statlig kontroll. Sillperioden 1556–1589 medförde också bättre möjligheter till försörjning för de som bodde på öarna.
Det är viktigt att tänka på att livet på medeltiden var mycket annorlunda jämfört med idag. Inte bara slipper vi rövare, utan kan också skaffa varor att göra nyttoföremål av. Tänk bara på hur tidsödande det var att klyva en stock till brädor ifall man behövde bygga en båt. Eller tillverka en silltunna. Kanske man kunde handla av Älvsborgs slott, men närmaste marknad var annars i Kongahälla och dit var det över 30 km att ro även om man genade över Kvillebäcken. Det tog tio timmar med strävsam rodd. Att tillverka segel var en synnerligen tidsödande syssla som krävde insamling av fibrer och vävning. Kanske kom det någon handelsman ibland och lade till vid öarna, men då gällde det förstås att ha varor som han ville byta med.
Hursomhelst, om det eventuellt bodde någon permanent här eller inte, så är det ett ovedersägligt bevis att danske kungen hade intressen här för snart 800 år sedan, även om inga namn eller skattesatser nämns. Nedan följer andra fakta om Kong Valdemars Jordebok (Rigsarkivet – uppslag 77) som vi fått hjälp med att hitta av släktforskaren Henrik Karlsson från Hönö.
2025-02-11 Peter Andersson
Kyrkoherden Sven Peter Bexell gav 1817-19 ut ”Hallands historia och beskrifning” (Hallandslistan i Projekt Runeberg), där han har översatt delar av jordeboken. Så här tolkar han sidan 31 som syns på bilden:
Pehrsson, Gudmund och Rane hans broder, på Tingsstället Othæslef (Onsala?)
• Likaledes tilldömes öen Særæö Konungen, genom ed af gode männen Thorlakær, Walter Lität hans son, Eric Swensson, Thorstan Erisson, örre Dans måg, Astog Heliförs, Burgar Ragnildson, Trugili Dan, Thorstans dotters son.
• Likaledes har Konung Waldemar åt Hertig Knut af Norrige upplåtit ett stycke jord Gotulfruth, hwilket Hertigen ännu innehar, och bebos av Annold Swarthär, Höker, Thordgrim Gandä, och Kettil, whilken kom från Ubbæhalt.
• Likaledes hafwa några uti Släps socken slagit under sig skogen Aseraskog, hwilken tillhör Konungen.
• Brænnæö, hwilket Carl Swenske innehar tillhör Konungen.
• Asperö, Sturisjö, Dunsö, Tiulfö och Wranghö tillhöra Konungen av Dannemark.
(Nästa sida
Bönder på Watby hafwa sålt Scuäkärr, whilket tillhörde Konungen. Herr Holmwith på Marö har twenne Konungens bönder.)