Styrsö Sockens Hembygdsförening

Värnandet av Hembygden

Vi har fått en artikel från Tommy Berntsson, hemvärnsman på Asperö sedan 1960-talet, som minner oss om Södra Skärgårdens historiska betydelse som Sveriges gränsland i väster – från Birger Jarls dagar och fram till dagens situation. Vi får inblick i århundraden av konflikter och spänningar och värnandet av fri handel för västgötarna inåt landet. Fredliga perioder växlar med ockupationer och ofred – förr liksom nu. Artikeln inleds med en tänkvärd liten dikt *)

Gud och soldaten vörda vi,
i tider av fasa de står oss bi.
Men när faran är borta och fyllda äro faten,
då glömma vi Gud och förakta soldaten.

Om vi bortser från den religiösa aspekten, kan vi lätt känna igen oss i att soldater i vår skärgård verkligen är föraktade. Militärer i tjänst kan knappt gå i land utan att bespottas av vresiga öbor och när man övar med sina vapen på Försvarsmaktens områden, så skrivs det upprop till hinder för deras verksamhet. Konflikt råder beträffande Känsö som Kronan brukat för allmänhetens bästa i 200 år. Skärgårdsskjutfältet ifrågasätts nu, trots att det legat där i över 70 år!

Uppställning på Galterö vid övning 1954

I tider av fred vill man glömma det besvärliga, men kanske man skall komma ihåg de ansträngningar som måst göras genom tiderna för att slippa pirater och ockupationer av främmande makter. När Birger Jarl samlade Sverige på 1250-talet var den mest utsatta positionen Gullbergs Fäste (dagens Skansen Lejonet). Efter att den svenska korridoren längs Göta Älvs södra sida blivit etablerad anlades en borg på Klippan (Carnegie). När denna flera gånger blivit erövrad av danskarna byggdes Nya Älvsborgs Fästning lite längre ut i mynningen.

Vid 1800-talets slut ansågs det nödvändigt med ett starkare försvar och på Käringberget anlades en ny anläggning med mäktiga kanoner. Genom det försvarsfrämjande Gotiska förbundet bekostades kanoner till skydd för intrång i Göta Älv, vilka fortfarande finns att beskåda.

24 cm fartygskanon på Oscar II:s fort 1905. Kanonen laddades i nedsänkt läge och lyftes inför avfyrning. Klicka på bilden för att se annan!

I början av 1900-talet hade Oscar II:s fort på Käringberget redan blivit omodernt på grund av att fienden hade börjat lära sig flyga. Fortet var i stort sett helt öppet för luftangrepp. Därför blev det nödvändigt att flytta de stora kanonerna längre ut i skärgården till mer skyddade befästningar.


Granatkastarvärn på Styrsö inspekteras på 1950-talet

Neutralitet måste värnas
Sverige har framgångsrikt fört en neutralitetspolitik i 200 år. Det är frestande att tro att det då inte behövs någon att värna landet. Men så enkelt är det inte. Fastän Sverige 1812 ville hålla sig utanför Napoleonkrigen, så ankrade en gigantisk engelsk flotta på Vinga sand och hotade att förstöra Göteborg. Likadant under Krimkriget i mitten av 1850-talet då engelska flottan använde Fårösund som bas, under ryssarnas livliga protester. I båda fallen kunde vi inte hävda vår neutralitet utan tvangs acceptera att en part tog för sig av vårt land till annans förtrytelse och risk för förödande motangrepp.

Julfirande på Galterö under beredskapen 1943

Men tack vare vår mobilisering av ett i och för sig uselt försvar under andra världskriget kunde vi hålla främmande makter borta från vårt territorium, liksom våra försvarsanläggningar under det kalla kriget, bidrog till att hindra en ”putin-annektering” av vårt land. 1600-talets flera danska ockupationer av Södra Skärgården kanske hade lärt våra svenska ledare att det gäller att stå emot med kraft mot argan list. Men hur är inställningen i vår egen hembygd?

Korum (gudstjänst) på Galterö 1943

Försvarsanläggningar i Södra skärgården
Som nämnts flyttades försvarslinjen under 1900-talet ut till skärgården. På Känsö etablerades förläggningar och övningsplatser under beredskapen. I Södra Skärgården upprättades på 1940-talet Styrsö-Donsö hemvärnsområde, vilket hade ansvaret för bevakningen av området. Även Västra Frölunda tillfördes hemvärnsområdet, för effektivare logistik och kommunikation. På flera platser uppfördes förläggningsbaracker för personalen.

Donsö Hemvärn svarade för anläggningarna på Donsö huvud, med ett kompani. Där fanns 57 mm kanoner, tropper för radarbevakning, minspärr och markstridskrafter.

Styrsö Pottan (eg Lilla Rävholmen) uppfördes och vidmakthölls 1940-97 en omfattande befästning som även innehöll bataljonsstaben. Här fanns två stycken 15,2 cm kanoner (m/03B2) och mätstation med lodbas (avståndsmätare). Läs mer om Styrsö Pottan här!

Uppe på Styrsös Stora Rös fanns mätstation med radarplats PA 31. På ön fanns även två luftvärnspjäser och granatkastare. Värnförband fanns som kunde ansvara för att bevaka och hålla området säkert.

Försvarsmakten förvärvade Galterö och även här anlades en omfattande försvarsanläggning som byggdes ut under kalla kriget ända fram till 1968. Där kunde kompanistaben förläggas och bemanning till den omfattande försvarsutrustningen. Här fanns tre snabbskjutande 7,5 cm kanoner m/57. 25 skott per minut med utgångshastighet 850 m/s.

En minspärr uppfördes över till Måvholmen i Norra Skärgården som kunde hindra fientliga fartyg att ta sig in till Göteborg. Galterö hade även granatkastare och givetvis markskyddsstyrkor.

Stårholmen ingick också tidigt i Spärren Styrsö som försvarslinjen kallades. Där fanns fyra 57 mm kanoner m/99.

Mellan Knarrholmen och Köpstadsö fanns också en minspärr till skydd för den inre farleden, liksom öster om Knarrholmen. På Knarrholmen fanns också en strålkastaranläggning för att belysa fartyg och flygplan.

Brännö inreddes artilleristab med mätstation för ledning av kustartilleriet. Den flyttades sedermera till Styrsö Pottan.

Potatisskalning på Brännö 1954

Kungsö och Känsö, liksom Vinga fanns också stationer för spaning med radar.

I denna film (20 minuter) kan du se hur det såg ut på Styrsö Pottan före rivningen 2002

Läget idag
Idag är de militära resurserna koncentrerade till Käringberget med Göteborgs garnison. Hemvärnet som utbildas av Elfsborgsgruppen har fyra Hv-bataljoner, bl a Skärgårdbataljonen med sina stridsbåt 90. Dessa lättrörliga enheter har börjat bemannas med allt yngre och alertare personal. Tillsammans med några heltidsanställda kompanier skall Hemvärnet svara för vårt skydd mot hot för vår Skärgård och Nordens största hamn med sitt för hela Sverige livsviktiga flöde av varor. Amfibiebataljonen är överflyttad till Stockholm där man svarar skyddet av Stockholms skärgård.

Jag följer Rysslands uppbyggnad av sin krigsmakt och dom satsar verkligen stort med att modernisera sin flotta, flyg med avancerade missiler och motvapen. Nya armé-regementen har satts upp och nästan alla flygplatser har moderniserat sina kärnvapendepåer. Och detta bara 70 mil från Sverige! Rysslands hot och aggression mot sina grannar och frekventa kränkningar till havs och i luften är mycket oroande.

Det är för mig som gammal hemvärnsman tragiskt att behöva konstatera att den allmänna inställningen till Försvarsmakten i Södra Skärgården är som den i den citerade dikten:

… Men när faran är borta och fyllda äro faten,
då glömma vi Gud och förakta soldaten.

Tusenvis av soldater har genom åren verkat i vårt område för att skydda vår hembygd och det är tråkigt att många missunnar dem att utbilda sig i det område som de har uppdrag att skydda. Man vill hindra dem från att öva med skarpa vapen. Det är som att en symfoniorkester skall öva musik, men utan stråkar!

Med tanke på att det mesta av de fasta anläggningarna är borta, borde vi bättre välkomna våra övande soldater och hedra dem även i fredstid! Hemvärnet är en resurs för det civila samhället med sina bränder, oljeutsläpp, letande efter saknade samt stöd vid stormar och naturkatastrofer. När samhället behöver förstärkning står man ständigt redo med kort varsel. Hemvärnet kommer alltid!

Hemvärnet ställer upp vid eftersök av försvunnen kvinna på Donsö i jan -14

Tommy Berntsson
hemvärnsman

Bilder från Göteborgs garnisons Kamratförenings samlingar

*) Den ofta citerade dikten brukar tillskrivas Alf Henrikson (1905-1995). Faktum är att det är en översättning av Rudyard Kiplings (1865-1936) text, som Henrikson fick publicerad i Dagens Nyheter. Kipling fick Nobelpriset i litteratur 1907 för bl a berättelser som Djungelboken och Havets hjältar. Men inte ens Kipling är den ursprunglige upphovsmannen, utan dikten skrevs redan 1632 av Frances Quarles (1592-1644)!

President John F. Kennedy citerade frasen i Fort Stewart, Georgia den 26 nov 1962 i ett tal till medlemmarna av First Armored Division: ”För många år sedan, fann man enligt historien, i en vaktkur i Gibraltar en dikt som löd:

’God and the soldier, all men adore
In time of danger and not before
When the danger is passed and all things righted,
God is forgotten and the soldier slighted.’

Detta land glömmer varken Gud eller soldat. På båda förlitar vi oss nu. Tack!”
(Red.)