Framkammarstugan på Amneviksvägen 1
Många hävdar att den vackra röda stugan nere i Halsvik är Styrsös äldsta. Det är en knuttimrad byggnad som var vanlig redan på medeltiden och som här fått en förlängning på gaveln. Denna utbyggnad har gett hustypen sitt namn, framkammarstuga, eller gavelkammarstuga. Carin Asplund har gjort en studie och presenterar här lite om huset.
Den lilla röda stugan på bergknallen vid Amneviksvägen 1 (3:199) sägs vara byggd under 1700-talet, eller som Albert utanför Konsum bestämt påstod; 1649. På den tiden fanns inga andra hus intill och man byggde på berg där murstocken inte sjönk ner. Givetvis inte på åkermarken där grödor skulle växa. De boende ägde ofta inte marken själva, varför ingen inhägnad tomtmark förekom – på sin höjd en liten kålgård för husbehov med en låg stenmur runt om.
Husen hade uteslutande stengrund. En äldre skalmur av råsten, fylld med jord eller efter 1800-talets mitt en grund av huggen natursten. Grunden gjordes efter hand högre tills man hade en extra bostadsvåning/tvättstuga/kök i botten. I stenmuren runt husets grund fanns ”hål” som hölls öppna för ventilering av byggnaden – s k torpargrund.
Framkammarstugan – gavelkammarstugan är en allmogebyggnad vars ursprungliga plan var i form av enkelstuga som bestod av kök och stuga (stöva) med bakugn och murstock centralt i huset. I äldre stugor låg annars bakugnen mot ytterväggen. Framkammarstugan är en variant av enkelhuset och där ett extra rum byggts till i husets längdriktning.
Stugan från sydost på 1920-talet. "Kammaren" t v.
Skorstenen var trepipig med drag för kök, bak och värme. Skorstenen i huset vid Amneviksvägen är idag hopbyggd till en pipa. Vid sidan om spisen finns en öppning in i murstocken med lucka där man kunde ha bröd på jäsning eller krypa in och värma sig när det var kallt.
Värmekammaren i den stora skorstensstocken
Dörrarna i huset är mycket låga och byggdes så för att förhindra onödigt drag mellan utrymmena. De har utsågade dörrspeglar på ena sidan för att ha en fin sida att visa upp och en ful baksida.
Fönstren är original med tjocka karmar. Taket är enligt gammalt sätt berett med ”vankantat” virke och en s.k. snedtäcka längs med husets långsida, ett brutet innertak, vilket förlänger takfallet och förstorar bostadsrummet.
På platsen för den gamla öppna spisen finns idag en järnkamin
Vid entrén byggdes ofta ett yttre vindskydd med tak liksom detta. Inåt landet hade de ibland form av ett nyckelhål och kallades ”skonk”. Från sekelskiftet 1800/1900 uppfördes annars gärna glasverandor vid ytterdörren.
Sedan urminnes tider och fram till detta sekelskifte var liggande timmer det vanligaste materialet i byggandet. Vid tidigt 1800-tal började man klä husen med stående bräder för att täta dem. Husen lämnades inledningsvis trärena för att gråna över tid eller strykas med Falu rödfärg, en relativt billig slamfärg som började användas i större skala på 1800-talet. Färgen gav ett gott skydd till trävirket.
Den vanligaste takutformningen var sadeltak, senare förekom brutet fall och även valmat över gaveln. Taken täcktes med naturmaterial som tång, vass eller halm, men under 1700-talet började man använda enkupiga tegelpannor, under 1900–talet kom de tvåkupiga.
Skorstenen har inmurade stenar som vattenavvisare
Den lilla röda stugan vid Amneviksvägen 1 har till sitt yttre och inre behållit mycket av sin ursprungliga karaktär och charm. Huset tillhörde Styrsö Kyrkoby då det begav sig och husfolket deltog i byalag vid fiske och jordbruk. De nuvarande ägarna har under de sista trettio åren njutit av somrar med närhet till bad och en miljö där den äldre atmosfären blandats med modern utrustning. Huset ligger så fint på sin knalle och är ett minnesmärke som ett av Styrsös äldsta hus.
Carin Asplund
Framkammarstugan kan vara Styrsös äldsta hus