Styrsö Sockens Hembygdsförening

Ryska musiker på Badhusrestaurangen

Regionarkivet på Otterhällan förvarar handlingar från kommuner och föreningar i Västra Götalandsregionen. Där kan man tillbringa många timmar på jakt efter historien. Men man bjuder också in till forskning genom nyhetsbrev och vi har hittat ett sådant från 2003. Det uppehåller sig vid förhållandena på Brattens badhusrestaurang och dess problem i början av 1900-talet. För problem var det!

Restaurangerna brann, det kivades om ångbåtstrafiken och bolagen gick i konkurs i en salig röra. Lars Tobisson har ingående beskrivit allt detta i sin bok ”Sommargäster på Styrsö” (2011). Det som tycktes alltmer besvärande för Ö-kommunens ledning i början av 1900-talet var att det förekom utskänkning av alkoholhaltiga drycker på restaurangen, vilket var särskilt besvärande för andra öar där alkoholkonsumtion ansågs syndigt. Ungdomar som ändå ville pröva på dryckerna drogs till restaurangen som flugor till en sockerbit och detta skulle förstås förhindras. Men då som än idag, kan man inte leva på matservering utan att det går att beställa även något alkoholhaltigt. 1921 var det sista året med punsch på badhotellet.

Som om det inte vore nog med alkoholrestriktionerna infördes 1919 rätt för kommunerna att inkassera en särskild nöjesskatt för att söka reducera människors lust att roa sig med dans eller kabaré. Det tillämpades förstås redan första året det var möjligt av Styrsö kommun.

Societetsjournal
Men 1915 fanns det fortfarande fint folk på restaurangen. Regionarkivet har skannat en lista över besökande på restaurangen och som det verkar hur mycket notan gick till. Vanlig konsumtion verkade vara mellan 2,50 och 5 kronor per person. Klicka på bilden för att läsa detaljerna.

Exotisk musik
Regionarkivet har också uppmärksammat ett tillstånd som restaurangen fått av Länsstyrelsen 1928. Tillståndet kostade 305 kronor, vilket motsvarar 8.900,- i dagens penningvärde. En oerhörd summa kan tyckas – speciellt då man inte kunde påräkna inkomster från någon punschservering! Men kanske dessa ryska musiker lockade publik som kunde bidraga till restaurangens drift.

Här följer en text som Regionarkivet sammanställt:

”Styrsö Nya Badhus AB 1891-1907 efterträddes av Styrsö Havsbad under ledning av källarmästare Heribert Johnson från Göteborg. Det var ett sommarpensionat med restaurang, som höll öppet 15/5 -15/9, men den egentliga säsongen var från midsommartid till slutet av augusti. Heribert Johnson råkade i tvist med grannen doktor Peter Silfverskiöld om rätten till en damm, som låg på båda tomterna. Doktorn hade fyllt igen en del av dammen för att dela upp den och då hade vattnet blivit smutsigt och kunde inte användas av restaurangen. Tillgången på sötvatten var ofta dålig i skärgården under vackra somrar. Heribert Johnson betraktade doktorns åtgärd som en hälsofara och drev ärendet i kommunalnämnd och vidare till länsstyrelsen med en viss framgång att döma av den resolution 1909 som finns i Styrsö Havsbads arkiv på Region- och Stadsarkivet Göteborg. Doktor Silfverskiöld på Styrsö Kustsanatorium för skrofulösa barn var visserligen en bofast och uppskattad person, men Styrsö Havsbad gav också möjligheter till inkomster för öns invånare, och man ville nog stödja företaget. Men när Heribert Johnson ansökte om tillstånd att utskänka spirituösa drycker, vilket han gjorde från 1914 (tidigare kommunalnämndsprotokoll är inte bevarade) ställde man sig mera tveksam, eftersom många kommunalmän helst såg skärgården torrlagd. Heribert Johnson fick tillståndet några år med förbehåll att ingen servering fick ske från kökslokalerna eller bakgården, dvs det var bara restauranggäster som kunde beställa in spritdrycker. 1917 hade Heribert Johnson sökt om förlängd utskänkningstid från kl 8 till 11 på kvällen. Då hänvisade kommunalnämnden till rådande ”ekonomiskt och i livsmdelshänseende tryckta tider” men källarmästaren klagade hos länsstyrelsen och fick tillståndet. 1918 avstyrkte kommunalnämnden utskänkningen helt. Tidigare hade restaurangen haft polisbevakning, dvs det var tydligen kronolänsman som åtagit sig detta, men han hade flyttat därifrån 17/2 1918, och då krävdes kommunalnämnden att källarmästaren bekostade annan polis.

I arkivet från Styrsö Havsbad finns ”societetsjournaler” från och med 1902, där man kan se namn och titlar på badgästerna. Under sommaren 1915 uppges också hemort. De flesta var från Göteborg men det kom även gäster från Stockholm, Malmö, Helsingborg, Borås, Jönköping, Tranås, Norrköping, Karlskrona, Skara, Nora, Eskilstuna, Söderhamn och Strömsund (i Jämtland).

Bland Styrsö kommunalnämnds verifikationer 1924 ligger flera inbetalningar av nöjesskatt från Styrsö Havsbad, eftersom kommunen tillämpade 1919 års författning om sådan skatt (Svensk författningssamling nr 256/1919 med tillämpningskungörelse i nr 529). Det var danstillställningar som beskattades, men man ordnade också cafékonserter. 1928 fick tre ryska medborgare tillstånd av Kungl. Maj:ts befallningshavande, dvs landshövdingen/länsstyrelsen, att spela vid sådana konserter på Styrsö Havsbad från 16 juni till 15 augusti. Två av musikerna, Jean Portnoff och Georg Ryjov, var födda i Ryssland på 1880-talet, men den tredje, Alexander Portnoff, var född i Falun 1913, så familjen Portnoff hade uppenbarligen vistats länge i Sverige. Före första världskriget 1914 reste man tämligen fritt mellan Europas länder. Det fanns i regel inte krav på pass då, men under och efter kriget blev kontrollen av utlänningar hårdare. Pianisten Alexander Portnoff blev kvar i Göteborg; han bodde i Mölndal enligt telefonkatalogen 1965. Några handlingar som visar repertoaren vid Styrsö Havsbad finns tyvärr inte bevarade.”

Länk till Regionarkivets nyhetsbrev.

Peter Andersson