Styrsö Sockens Hembygdsförening

Morfar har berättat

I Stockholm finns det dom som inte känner till Lasse Dahlquist. Det kan kännas som en smädelse, men är nog inte så illa ment. Vi kan ju låtsas som om vi inte känner till Olle Adolphson heller för att balansera det hela.

Vi uppmärksammar här en av Lasses finaste visor, ”Morfar har berättat” som kom ut 1943. I denna melodiska vals förklarar Lasse Dahlquist sin kärlek till skärgårdsöarna på ett mästerligt sätt. Att Lasse hyste stor beundran för lotsar och sjömän går inte att ta miste på i texten som kryddas av morfaderns berättelser.

Lasse Dahlquists morfar, Rudolf Lange, var överlots och ordförande i kommunalnämnden i Styrsö socken/kommun. Rudolf älskade sina barnbarn och berättade ofta spännande saker om händelser på kusten. Inte minst ”Lasse i Gatan” (kaparkaptenen Lars Gathenhielm, 1689-1718) fascinerade den unge Lasse Dahlquist.

När man befann sig ”nere vid Helena” handlade det om den utrangerade briggen ”Helena” som lotsarna använde som brygga i Husvik fram till 1930. På bilden från Bror Silfverblads samlingar från ca 1920 syns skrovet ganska intakt och fram till 1940-talet sågs fortfarande rester av briggen.


Briggen Helenas skrov vid Brännö Husvik på 1920-talet

Angående Vingas: ”hjälpande armar du sänder…” avses de roterande ljusstrålar som kan observeras runt fyren vid disigt väder. Vinga är en angöringsfyr som kan observeras på långt håll och sjömannen upplever två blixtar var 30:e sekund, medan vi som är på närmare håll ofta ser åtta par armar som vrider sig runt, alstrade av det sakta roterande systemet av linser.

Här är är en inspelning av Hembygdsföreningens sånggrupp att lyssna på. (1,3 MB).

Solen i havet försvinner
Rodnande himmelen brinner
Stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr
Blånande skymning dej tänder
Hjälpande armar du sänder
ut över havet mot sökande skepp som mot hamnen styr.

Hör hur vinden klagar
känn hur det doftar av tång
Se hur vågen jagar
Lyssna till Västkustens sång
Morfar har berättat
om skepp som har seglat i kvav
om bragder av män som har kämpat sitt liv
emot storm och hav.

Sköljda av fräsande sjöar
ligger ett pärlband av öar
Styrsö och Donsö och Känsö och Brännö
jag älskar er
Stormiga minnen ni givit
solljusa da’r jag fördrivit
badat och fiskat och kajkat i båtar
på pojkmanér.

Nere vid Helena
stod jag när lotsarna kom
Lika trygg i bena
var jag som en utav dom
Morfar har berättat
fantastiska saker för mej
Om Lasse i Gatan som ännu i stormnätter
visar sej.

Slutkväde:
Elden i spisen har slocknat
utanför nattmörkret tjocknat
Endast en blinkning, ett vänligt ”god natt”
ifrån Vinga fyr.

>>> Läs på nästa sida om hur visan kom till >>>