Styrsö Sockens Hembygdsförening

Första samhällsnivån

Hembygdsförbundets skrift Bygd & Natur kommer ut fyra gånger per år. Nr 1/2018 hade som tema demokrati och samhällsansvar. Detta ämne är något som vår Ulla Herlitz ägnat sig mycket åt och här återger vi hela hennes artikel från tidningen.

Vi ska använda vårt demokratiska kulturarv

Hembygden är den första samhällsnivån

Ulla Herlitz och Hans Arén har skrivit ”Den första samhällsnivån” som betonar tre demokratiska grepp – en lokalt vald nämnd med en lokal administration, lokal fördjupad översiktsplanering och bildandet av lokalt ägda företag för bygdens utveckling.

Socknarna var samhällets minsta byggstenar i 700-800 år. I dagens 290 kommuner är beslutsfattarna färre och avståndet till väljarna har ökat. Det är ett demokratiskt problem. Nu behövs hembygdsrörelsens kunskap om en lokal besluts- och förvaltningsorganisation för att skapa det hållbara samhälle som alla efterfrågar idag.
      Från medeltiden fram till 1952 var socknarna samhällets minsta byggstenar. Socknarna formades då Sverige kristnades, de utvecklades ur de ännu äldre byalagen. Kyrkans män blev en maktelit och tog plats som entreprenörer i lokalsamhällena. När sedan kommunalpolitiken etablerades 1862 förvandlades socknarna till kommuner. Omkring 2.500 svenska småkommuner växte fram ur socknarna mellan åren 1863 och 1952.
      Idag finns 290 kommuner. Nästan identiska socken- och kommungränser har funnits i minst 700-800 år. Inte undra på att det finns en stark lokal identitet och kulturell förankring i vårt land. Människor känner för sin hembygd! Det är detta kulturarv som utmanar dagens politik.
      Under efterkrigstiden har Sverige genomgått två stora kommunreformer. De reducerade antalet kommuner och minskade samtidigt antalet förtroendevalda i kommunerna med ca 80 procent. Det har blivit långt mellan oss som väljer och dem som skall representera oss i olika politiska sammanhang.
      En viktig följd av detta är att många av de frågor de folkvalda förr hade en egen erfarenhet av, nu har gått förlorad. Bilderna av lokalsamhällenas förutsättningar för liv och hållbar ut-veckling skapas centralt genom utredningar och korta besök i verkligheten, inte genom de erfarenheter en daglig närvaro kan förmedla.
      Vad har då detta med Hembygdsrörelsen att göra? Som ordförande i hembygdsförening på Styrsö vet jag att vi gör som många föreningar: Vi vårdar vårt materiella kulturarv. Vi samlar på gamla föremål, berättar om dem och visar upp dem. Det är en fin och viktig uppgift, men för oss samhällsintresserade finns inom hembygdsrörelsen också ett annat demokratiskt kulturarv: Historiskt intressanta och tankeväckande sätt att organisera samhället, små kom-muner, direktdemokrati och lokala byordningar. På Styrsö fanns exempelvis ännu på 1800-talet två byordningar i kraft; en för Styrsö Nordgård och för Styrsö Sörgård.

1700-talets byordning
I mitten av 1700-talet utfärdades en statlig mönsterbyordning för hela landet. Byarna upp-manades att anpassa mönsterbyordningen efter lokala förhållanden. Vid den tiden fanns lokala sedvaneregler, både skriftliga och muntliga. Kunglig M:t ville ha ordning och reda, be-fintliga och nytillkomna byordningar skulle stadfästas av häradsrätten för att ”för lag uti by-eskrån vara gällande”. Här följer ett exempel ur 1800-talets lokala ordningsregler:

Då det är ungdomens wana att sent om aftnarne och
nattetid gå omkring i byen, ofreda folk med stenkastning i
wäggarne och stojande, så skall det wid förekommande
der af wara föräldrarnas och husböndernas skyldighet att
sedan kl.9 om aftonen ej tillåta de i huset warande
personer kringwandra i byen wid bot af En R:d B:o.

I dag har vi många ordningsproblem i vårt lokalsamhälle. Styrsö har haft sina egna byord-ningar, sedan varit egen kommun. Nu tillhör ön storstaden Göteborg. Därför ringer folk poli-sen i Göteborg när ungdomarna sent på nätterna buskör moped och skrålar bland husen. Om eller när polisen kommer har de redan dragit vidare. Det finns inte längre ett demokra-tiskt organiserat lokalsamhälle som kan agera. Förr fanns även stadgat hur efterlevnaden av byordningarna skulle hanteras, ett exempel också från 1800-talet:

Twänne Åldermän wäljas som efterse att denna By-Ordning efterlews,
och att den som deremot förbryter,
blifwer till det utsatta answar fäld. Dessa Åldermän
ombytes årligen emellan och får ingen neka att denna
befattning efter sin tour emottaga.

Det intressanta är att dagens medborgare har det så mycket bättre ställt än vad 1700- och 1800-talens människor hade det; ekonomiskt, materiellt, utbildnings- och hälsomässigt, och mer fritid, men mindre inflytande över sitt lokalsamhälle. Förr hade varje by sina lokala by-ordningar, och det lokala inflytandet levde vidare i de 2.500 små kommunerna. Sedan kom det att försvinna genom de stora kommunsammanslagningarna.

Samarbete ger hållbarhet
Idag är hållbarhet ett övergripande politiskt mål på alla nivåer i samhällsutvecklingen. Men modellen måste revideras och utvecklas vidare. Behovet av en ny syn på samhällsutveckling, välfärd och samhällsorganisation är uppenbar. Belastningen på miljön måste minska påtagligt genom minskande miljöbelastning från till exempel transporter av människor och varor. Här kan lokalsamhällenas roll som hållbara producenter av bland annat mat, energi och hållbar rekreation få en helt ny roll. Potentialen för denna uppgift är mycket stor.

Lokalt ägda bygdebolag som ”Röstånga Tillsammans” i Skåne värdesätter främst sociala, ekologiska och kulturella värden. Man driver utvecklingsprojekt i ett aktiebolag som finansieras av Leader-programmet och vinsten återinvesteras i bolaget. Bolaget har köpt och rustat upp fastigheter som nu är konsthall (bilden), järnvägsstation och bostadshus.

Men för att kunna ta tillvara denna potential måste ett större inflytande från lokalsamhällen upprättas. Civilsamhället, näringslivet och det offentliga måste lära sig dela resurser och samarbeta i nya former. Lokalt finns de stora resurser samhället kommer att behöva för att utvecklas mot hållbarhet. I det perspektivet måste våra hembygder ges egna politiska och demokratiska fora för att kunna förändras som grundläggande närande delar i Sveriges väg mot hållbarhet.
      Detta knyter an till tankar och idéer om hur lokalsamhället demokratiskt kan organiseras på ett sätt som möjliggör ett brett deltagande och inflytande. Det betyder inte att vi ska ha det som förr. Men inom hembygdsrörelsen finns kunskap om en lokal besluts- och förvaltnings-organisation som är otroligt intressant att lyfta fram i dessa tider när omställning till ett mer hållbart samhälle står på allas agenda. Självklart måste det göras på ett nytt sätt, samarbeta och utveckla utifrån dagens behov och förutsättningar.
      Tillsammans med min kollega, arkitekt och skärgårdsutvecklare Hans Arén på Koster, har jag spunnit vidare på tråden från byordningarnas tradition av lokal makt, inflytande och förvaltning till nya samarbetsformer. I vår idéskrift tar vi utgångspunkt i tre demokratiska grepp – en lokalt vald nämnd med en lokal administration, lokal fördjupad översiktsplanering och bildandet av lokalt ägda företag för bygdens utveckling. Vi menar att lokalsamhällets potential för att kunna bidra till hållbar utveckling kommer att stärkas betydligt.
      I begreppet ”hållbar” inryms då såväl ekologiska som ekonomiska och sociala aspekter av lokalsamhällets utveckling. Det är på denna första samhällsnivå – i hembygden på landsbygden, i byn, på ön eller i staden – som folk, företag och myndigheter måste hitta nya, demokratiska sätt att samarbeta. I ”Den första samhällsnivån” utvecklar vi en modell för hur detta kan gå till. Välkommen att ladda ner skriften här!

Ulla Herlitz